tisdag 21 april 2020

Funderingar om produktionsflytt. Kina i drömläge?

En tumregel inom tillverkande industri var - och är fortfarande, antar jag - att det är bra att ha konstruktion och tillverkning nära varandra. Det är bra om de konstruerande ingenjörerna kan kila ner på verkstaden, diskutera med verkstadsfolket, och se hur tillverkningen av deras manicker fungerar i praktiken. Då kan förmodligen en hel del problem undanröjas innan tvivelaktiga produkter skickas ut i världen.

Teoretiskt skulle detta i dagens läge inte spela så stor roll. Konstruktion kan sitta i ett land, tillverkningen ske i ett annat väldigt långt borta. Nu går det ju att kommunicera blixtsnabbt mellan ritkontor och verkstad via nätet.

Praktiskt är detta ändå problematiskt. Om tillverkningen flyttar till fabriker i utlandet kommer nästa logiska steg vara att delar av konstruktionen följer med dit. Kanske inte den mest strategiska och känsliga delen, men enklare saker. Och de i utlandet kommer att lära sig och bygga sin egen kunskap, bygga sin egen tekniska utveckling.

I SvD:s ekonomibilaga den 20/4 2020 har "Europas bilprofessor" tysken Ferdinand Dudenhöffer fått ge sin syn på flytt av bilproduktion till Kina. Och det fick mig att fundera lite längre än ovan.

Vad "bilprofessorn" säger är att Kina utvecklats, från massmarknad för tyska, japanska och amerikanska biltillverkare, till en globalt ledande tillverkare. Ingen biltillverkare har råd att ignorera Kina. Samtidigt driver elektrifieringen utvecklingen. Kina har ett teknologiskt försprång vad det gäller digital övervakning, artificiell intelligens, utvärdering av stora datamängder, kommunikation i realtid mellan fordon, självkörande teknik, smart trafikreglering etc. Alltså saker som krävs i moderna fordon. Detta är framtidsteknologier som Kinas regering är beredd att satsa enormt på. Finansiella medel finns och forskningen är världsledande, säger professorn.

Detta är något annat än att flytta tillverkningen av enkel plastpryl från ett gammalt industriland till ett u-land. Det är flytt av avancerad produktion till en producent i ett annat land som är ännu mer avancerad. Vad kommer det att innebära? Kommer Europa att följa med i lyftet, eller sjunka ner i tröstlös självömkan för att kineserna är så förbaskat duktiga? Grunden för en vital kapitalism ligger i produktion av grejor, kineserna klarar av det medan Europa sjunker ner i finansoperationernas träsk. Är lösningen återindustrialisering, eller något annat?

För några hundra år sedan stod Kina för en stor del av världens produktion, men kraschade under 1800-talet. Nu är Kina tillbaka i stor stil, världen blir åter multipolär med Kina som en av de tyngsta polerna. När kineserna tar in produktion från de gamla industriländerna och piffar upp den med sin modernaste teknologi blir det åka av (i nya bilar och annat)! Det stora hotet mot Kina (och Europa i förlängningen) är väl om USA får ett psykotiskt utbrott och försöker sig på en global masskjutning.

***

Lästips med viss anknytning till ovanstående: Jan Wiklund skriver att "östasiater är duktigare än oss, med skäl". Och så får vi veta lite om skälen.

2 kommentarer:

lennart odström sa...

Så sant. Volvo flyttade busstillverkningen till Borås 1977 när regeringen ville kompensera för tekonedläggningen.

Kvar i Göteborg blev ingenjörerna och utvecklingen. Trots 72 kilometers skillnasd blev resultatet en jädra massa fel. För ingenjörerna ritade in nya saker på de modeller de hade och så många fel som uppstod. Jag vet för jag arbetade där då. Kanske är det lättare med IT att fixa saker, men det tvivlar jag på. Flyttar du produktionen så kommer utvecklingsavdelningen att följa efter.

Björn Nilsson sa...

Intressant kommentar. Ändå kan man ju tro att "en buss kan väl inte vara så jäkla komplicerad, det är ju ingen rymdraket direkt".

Teoretiskt skulle så gott som allt från konstruktion till produktion (med kopplingar till försäljnings-, logistik- och ekonomisystem) kunna hanteras av smarta datorprogram. Men vi är inte riktigt där ännu ... och det kan ju fortfarande vara bra om konstruktören sätter sig ner med någon verkmästare eller förman för att diskutera om det finns någon hake med den nya fina prylen som verkstan skall tota ihop.