Beröringsskräck?

En primitiv skiss till hur världshistorien lunkar framåt, driven av mänsklig verksamhet. Längre ner försöker jag i ord beskriva vad det handlar om. Kom ihåg: det här är ett försök att avbilda en process i rörelse fast som stillbild, och då blir det lite konstigt:

Det finns ingen vetenskaplig modell som fullständigt kan beskriva hur samhällen utvecklas och förändras. Antalet variabler är för många för att alla skall kunna tas med i modellen. Men det gör inget. En bra modellbyggare väljer ut de som är väsentliga och som kan förklara utvecklingen i stort. Och en bra grundmodell kan stimulera till vidare utveckling.

Den modell som utvecklades av framförallt Marx på 1840-1850-talet är av den typen. I grunden är den mycket enkel. Den säger att det är vår dagliga verksamhet, främst hur vi skaffar vårt dagliga upphälle, som bestämmer hur samhället ser ut. Den verksamheten består av en kombination av människorna med deras kunskaper samt de redskap de har att arbeta med. Ett samhälle dominerat av enkelt jordbruk medför en sorts tänkande, är industrier dominerande blir det ett annat - och då kan vi räkna ut att IT-revolutionen också kommer att påverka hur samhället fungerar. IT-revolutionen kände inte Marx till, den stora elektroniska nyheten under hans tid var telegrafen, men om hans modell fungerar bör den kunna klara av även nya typer av teknologi.

Skissen ovan försöker visa ungefär detta. En kombination av människor och deras arbetsmedel skapar den produktiva basen i samhället, och ovanför denna bas kommer det att skapas lagar, kultur, vetenskap, litteratur och annat som gör att samhället fungerar som samhälle betraktat. Produktionen är den mest progressiva delen av samhället, den drar allt annat efter sig. Vad jag har försökt göra är att uttrycka teorin grafiskt, och dessutom göra den mer dynamisk genom att klämma dit ett par hjul under samhällskolossen för att visa att den verkligen är i rörelse. Dessutom sticker produktion ut först för att visa att den är ledande.

Det finns ytterligare några saker att förklara i skissen: dels två grå vertikala streckade linjer, dels bokstäverna A, B och C. De grå suddiga linjerna avser övergången mellan olika samhällssystem, till vänster är det mellan feodalism och kapitalism, till höger mellan kapitalism och socialism. A visar var den kinesiska revolutionen befann sig omkring 1949, B den ryska 1917 och C är min hypotes var Sverige kan befinna sig ungefär nu. Samhällsvetenskapligt en mycket spännande period alltså.

I princip är modellen opolitiska, Om man godkänner grundprincipen är den giltig oavsett politisk uppfattning. Med den synen blir frågan om kapitalism, kommunism, feodalism eller något annat samhällsskick en teknisk, inte en politisk fråga. Det handlar om att analysera om vad som är möjligt att göra i en viss samhällssituation, på grundval av de resurser som finns tillgängliga. Ur politisk uppfattning (om man ser till grupper och partier) blir det däremot klart att de som är bäst på att analysera hur samhället ser ut kommer att bli de bästa att utnyttja de tendenser som man kan finna med hjälp av modellen.


Det finns några bra tankar av Marx att hålla i minnet:

Dels att det i grunden är människans tillvaro som bestämmer hennes tankar, inte tankarna som bestämmer tillvaron. Vill vi förändra något är det faktorer i omgivningen som ger oss tanken till detta.

Dels att människan ställer sig inte större uppgifter än hon kan utföra. Man skall inte tro på de etiketter som ett tidevarv sätter på sig själv (lika lite som man utan kritisk prövning tror på de etiketter som en människa sätter på sig själv). Det betyder att vi inte behöver acceptera självbeskrivningar från de ryska eller kinesiska revolutionerna, A och B. De var visserligen revolutioner, de som var ledande satte röda etiketter på sig själva, delvis var de mycket framgångsrika, men det som de uppnådde var främst att röja upp i gamla feodala konkursbon och genomföra kraftiga moderniseringar.

Men hur är det med C? Här börjar det bli konstigt. Man kan bakvägen räkna ut av Marx' modell att ju längre tiden går desto mer kommer samhällets tekniska utveckling att underlätta en övergång från kapitalism till socialism. De primitiva samhällsstrukturer som hindrade övergång till socialism i Kina, Ryssland och andra lågt utvecklade länder är bortsopade i Sverige.

Det borde alltså vara möjligt att som ett praktiskt alternativ kunna ta upp frågan om hur ett socialistiskt Sverige kan skapas inom vår livstid, ganska lugnt och stilla utan våldsutbrott (i alla fall inte från vänstern). Men då hörs inte ett knäpp från vänstern? Varför: är man för upptagen med sitt HBT-ande? Läser vänsterfolk inte Marx längre? Är det beröringsskräck, den fasa som uppstår när man plötsligt inser att gamla slitna fraser om socialism kanske kan fyllas av innehåll, och att detta kommer att ske vad än alla dessa partier och grupper gör - för processen pågår ju, den vetenskapliga och tekniska revolutionen rullar på dagligen och stundligen vad än vänstern gör - och det denna vänster i beröringsskräck kan göra är kanske att bidra till att utvecklingen ändå spårar ur någonstans längs vägen genom att inte ta tag i ratten! För historien går inte fram på räls, den rör sig längs en illa underhållen väg, och vill det sig illa kan hela fordonet slira av vägen och hela mänskligheten krascha! Det är ett sjuhelsickes ansvar att ta tag i!