Ännu inte så konstigt kanske. Solen lyser genom lövverket på kyrkogården, det brusar lite trevligt i träden och luften är höstlikt klar. Men står man och tittar en stund kan det hela bli till ett kaos av färger utan någon särskild form.
Ställ ut det här på Moderna museet, det kan nog imponera på kännare av abstrakta skulpturer. Fast en del tycker att abstrakt konst egentligen bör kallas konkret medan avbildande konst (sådant där man "ser vad det är") snarare borde kallas abstrakt eftersom den utgörs av konstnärens abstraktion av det han/hon betraktar. (En marmorbänk och tre övertäckta hål för någonting på en vägg är det här.)
Här har vi golv, tak, väggar, men egentligen ingenstans där blicken kan stanna och ta tag innan den vandrar vidare. En arkitektur som drar iväg ut i tomma luften. Så är väl mycket av dagens arkitektur, eller om det var gårdagens?
Förra gången jag var i Uppsala gick jag bara genom Konserthuset och åkte inte upp i den fina röda rulltrappan. Just röd rulltrappa är finurligt, man lägger ut röda mattan för besökarna. Färgen kan ju kallas vinröd också, eller krapplack (vilket är samma sak). Nu åkte jag upp i huset för att titta närmare, och fick upplevelser som var märkliga. Bilden ovan fick snurra några varv i datorn innan jag kom på vad som var upp och vad som skulle vara nedåt. Schaktet genom huset där rulltrapporna går hjälper till att skapa en känsla som är lite svår att förklara, men har man känsla för svindel bör man undvika vissa ställen för här är man nästan ute i fria luften.
Här är en annan bild med liknande känsla av att man svävar över det röda golvet. Mer jordnära personer kanske inte får det intrycket. På en del ställen är det kombinationer av svarta blanka väggar och tak mot rött golv som förstärker känslan av att ... tja, det här är något märkligt!
Här är golv och tak, fönster, och i bakgrunden utsikt över Uppsala. Speglingarna som åker fram och tillbaka mellan ytorna, och listerna i taket, gör att motivet på något sätt "flyter iväg".
Kanske man får känslan av hålet mitt i huset här, och volymerna. Hade jag retuscherat bort människorna hade motivet blivit ännu svårare att tolka.
Det ser nästan ut som den här rulltrappan som går neråt i själva verket går uppåt. En sådan där bild som lurar ögat.
En märklig miljö, men jag tyckte rätt bra om den i alla fall. En del uppsalabor har tyckt att bygget varit för dyrt. Det vet jag inget om, men man kan ju räkna ut att det här inte kan ha varit en lågbudgetprodukt. Undrar om det fanns andra viktiga investeringar i staden som fått stryka på foten för att ge mig dessa upplevelser av lätt svindel och förvirring?
2 kommentarer:
Som vanligt är det häftiga bilder du förmedlar till dina läsare. Om jag måste välja min favoritbild bland dessa underbara bilder måste det ändå vara den bilden där man uppifrån ser de två människorna vid rulltrappan. Jag fick lite killningar i fotsulan när min höjdskräck som är min hatkärlek gjorde sig påmind :-)
Jo, på den förvirrande bild nummer fem ser man glasskivorna som bildar räcke mot det hemska svalget. Måste erkänna att det sög i tårna när jag tittade över kanten och tog bilden du skriver om. Till skillnad mot äldre personer i släkten som var plåtslagare och sprang omkring på ruskiga tak som det vore platta marken föredrar jag faktiskt den riktiga platta marken.
Skicka en kommentar