Klassresa

Förr talade man om ståndscirkulation. Då hade vi de fyra stånden: adel, präster, borgare och bönder. I allmänhet stannade folk kvar i det stånd de råkade födas in i, men det kunde ju hända att en begåvad bondpojke studerade sig upp till präst kanske, eller att en flitig borgare som tjänade konungen kunde bli adlad. Å andra sidan kunde en adlig ätt komma på obestånd, så det var lite rörelse av folk i samhället i alla fall.

Numera talas det om "klassresa", och begreppet verkar rätt enkelspårigt. Men det har nog sin bakgrund i den enorma standardförbättringen vad det gäller ekonomi och kultur som skett under 1900-talet. Från fattiga jordbrukar- och arbetarhem har många människor kunnat avancera till något som de inbillat sig vara medelklass. En och annan har kommit ännu längre och faktiskt kommit upp till överklassen. Det har sett ut som om det bara handlat om att folk fått det bättre och nästan ingen som som var flitig skulle behöva riskera att få det sämre och halka utför i samhället.

Men det kan ju gå åt andra hållet också, särskilt i ett samhälle där de sociala skyddsnäten (vare sig det handlar om offentliga försäkringar eller privata sociala nät) fungerar dåligt eller inte alls. Roger Mörtvik från TCO skriver om USA och deras "dröm" som ligger illa till. Den så kallade medelklassen därborta (som väl till stor del består av arbetare) har slagits ut av ekonomiska kriser, utflyttning av företag, krossade fackföreningar och annat elände. Jag tolkar det som att "klassresan" inte har avslutats där, men att det snarast är en cirkulation i samhället där huvudriktningen just nu går neråt. Det är väldigt många människor som drabbas och som inte kan räkna sig till "medelklassen" längre. Till för några årtionden sedan kunde barnen räkna med att få det bättre än föräldrarna. Nu blir det allt osäkrare. Detta är arvet efter Bushåren som Obama måste ta hand om, annars klarar han nog inte att dra folk till vallokalerna lika bra nästa gång. De unga som entusiasmerades och röstade på Obama vill nog inte bli dragna vid näsan av politiska fraser utan innehåll.

Samtidigt är ju det där med att folk misslyckas och går under en naturlig del av den ultraliberala modellen i sin mest vulgärdarwinistiska tappning - den som slås ut i konkurrensen förtjänar väl att slås ut - så jag undrar vad Obama och hans vänner vill/kan göra egentligen? Kan de möjligen åtminstone hämta lite inspiration från exempelvis de kristligt-sociala partierna i Europa? Eller - möjligen, möjligen - till och med titta efter vad de nordiska länderna haft för sig?