Undrar om man inte kan översätta det USAmerikanska uttrycket 'astroturf' med `'konstgräs'? I politiska sammanhang handlar det i alla fall om det som vi brukar kalla 'gräsrötter'. Gräsrötterna finns bland folket, de är demokratins rötter och deras röster förtjänar att lyssnas till.
Men så har fenomenet med astroturf-konstgräs kommit på senare år, som en av de tråkiga saker i allt bra som nätet dragit med sig. George Monbiot skriver om det. Det organiseras kampanjer, sådana som skall se folkliga ut men som i själva verket styrs och finansieras av krafter som inte utåt vill skylta med det. Och nätet, med sin stora anonymitet, blir en perfekt scen. Kommentaren från 'Nisse i Hökarängen' under en tidningsartikel kanske i själva verket har gjorts upp av strateger på ett storbolag, en organisation, ett parti, en stat, som inte skulle klara av argumentering i trängt läge under eget namn utan inkallar skenbart oberoende hjälptrupper.
I inledningen till förrförra inlägget spekulerade jag i hur det hade sett ut på nätet om det existerat samtidigt som apartheidregimen i Sydafrika. Hur det skulle ha gått vet vi inte, men vi kan ju se hur israellobbyn håller på med idag. Hur många av de inlägg som görs på olika håll på nätet är spontana från enskilda personer som känner för saken, och i vilken utsträckning finns det central styrning och direktiv? Det är en källkritisk fråga man kan ställa sig, även om källkritik kan vara besvärlig i störtfloden av meddelanden från olika håll. (Det finns förresten ett gammalt inlägg av mig om 'de källkritiska kriterierna'.)
Man kan undra: är det någon slags ungliberal dumhet när anonyma bidrag i miljonklassen till Moderaterna ursäktas med valhemligheten och man ju har rätt att ge "en liten slant" till ett parti utan att behöva skylta med det? Jo, jag har sett det argumentet någonstans. Men för vem är miljoner "en liten slant"? Eller när dessa anonyma pengar (gäller väl även sverigedemokraterna) på något sätt skall jämställas med LO:s öppet redovisade stödpengar till socialdemokraterna - är det brist på fattningsförmåga, eller någon betald konstgräs-typ som försöker virra till diskussionen?
Ett annat område där man kan fråga om det är knasiga ungliberaler eller konstgräs på gång är argumenteringen att folk skall få bättre betalt om de är lite mer duktiga. Det låter bestickande, den som anstränger sig mer skall belönas för det, elitarbetarna i Sovjet fick ju bra betalt exempelvis, men när detta plötsligt verkar utmynna i ett försvar för skyhöga direktörslöner och -bonusar borde man bli undrande. Bakom omsorgen om den lilla hårt arbetande människan verkar det i stället dölja sig omsorgen om de som redan är svinrika. Jobbar en direktör mer idag än för säg femtio år sedan, och finns det någon rimlig anledning till allt våldsammare skillnader i löner och andra inkomster? Varför kan inte en flitig städare eller sjukvårdsbiträde få rejäla lönepåslag (i stället för skattesänkningar idag som är borta i morgon genom att det mesta ändå blir dyrare)? Genom att se vilka argument som lyfts fram och vilka som trycks bort kan man lära sig en del om vilka intressen som är i farten. Detta enligt talesättet: Intresset ljuger aldrig. Nej, det ljuger inte, men det kan maskera sig och har råd att betala sina ombud.
Med andra ord: var vaksam!
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
5 kommentarer:
Jag håller med George, och jag har alltid haft samma uppfattning. Jag har aldrig trott på rätten att ha åsikter anonymt; om man inte törs stå för dom är de inte värda någonting.
Jag stöder alltså tanken på obligatorisk identifikation av dom som säger något på en webbplats. Och tydligen behövs det också obligatorisk identifikation av dom som betygssätter produkter.
Om vi hade det kanske det till och med skulle bli anständiga diskussioner på dagstidningarnas kommentarer.
"Knasiga ungliberaler eller konstgräs"
Skulle nog tro att sanningen är att det är både och. Högerns tankesmedjor är ju väldigt aktiva "där ute" och har fått en massa hjärntvättade ungliberaler att eka ut deras budskap.
Själv har jag märkt att påfallande ofta, när man ställer för dem fel fråga, så börjar de yra om facket som rasister och att man vill ha det som i Nordkorea eller Kuba istället för att svara på frågan.
Jan, jag instämmer åtminstone delvis. Genom att utnyttja yttrandefriheten på ett öppet sätt försvarar man den - men det kan ju finnas situationer när det helt enkelt inte fungerar att tala öppet.
Knapsu, ja det finns en självgående maskin för producerande av knasigheter därute som liberalerna lyckats sparka igång. En del som kommenterar i tidningarna verkar dessutom varken skriv- eller tankekunniga. Men så gäller det att se förbi knäppgökarna och även se eventuella figurer som drar i trådarna i bakgrunden.
Björn: Med den där å ena sidan, å andra sidan-diskussionen kommer vi inte ett steg närmare en lösning på problemet Astroturf.
Såvitt jag kan se finns bara tre möjligheter:
1. att det fortsätter som nu, dvs pengarna styr helt
2. att det finns en censur hos redaktioner.
3. att var och en tvingas framträda öppet för den man är.
Jag röstar för 3. Har du något bättre förslag? Du kan väl inte tycka att 1 och 2 är bättre?
3. har vissa implementeringsproblem. Men jag kan tänka mig att allteftersom diskussionen blir bättre på de sajter som har sådan teknik lockas alltfler gå över.
Problemet med diktatoriska regimer som slår ner på kritiker som framträder öppet tror jag är ett icke-problem. Om man inte tar några risker i en sån situation får man heller ingen efterföljd. När Ricardo Lagos öppet kallade Pinochet mördare fick han ett enormt stöd och Pinochet vågade inte röra honom. Till slut blev han Chiles president. Det ligger en moral i det, tycker jag.
Lösningen kanske ligger utanför: genom att expropriera de tillgångar som gör konstgräsmaffians aktioner möjliga så kan problemet kanske i stort sett elimineras. Har de inga resurser att betala underhuggarna så är de körda.
Jag tvivlar på att det finns EN lösning på det här. Och med makthavare som är tillräckligt hänsynslösa för att gå över en massa lik så blir det inte så enkelt, tror jag. Det är inte så enkelt att någon säger ifrån, och så börjar makten darra.
Skicka en kommentar