Hålet i ideologin

Det skrivs mycket intressant i bloggvärlden, tankar som dock oftast bara försvinner ut i cyberrymden. Men här vill jag återanvända ett citat från Kerstin på Motvallsbloggen, när hon den 19 december skrev om dessa fina socialdemokrater som mot betalning skyfflar åsikter från Svenskt Näringsliv in i partiet:

... förmår man inte skilja mellan socialdemokratiska åsikter och borgerliga sådana, eller Svenskt Näringslivs, då är man så dåligt ideologiskt skolad att man nog borde göra en av två ting, sluta med politiken direkt eller sätta sig in i både ideologin och partiets historia samt lära sig lite om kritiskt tänkande, ägna sig åt ett par års studier alltså, innan man ånyo engagerar sig som politiker.

Kan man det här, då låter man sig nämligen inte luras av lobbyister att tycka något annat än det som är i linje med ideologin. Då märker man direkt om man talar med en förrädare.

Här sätts fingret på det som jag tror är det stora problemet: socialdemokraterna har ingen ideologisk uppfattning om vad man vill göra (annat än ha makt och därmed tillhörande löner, arvoden och andra förmåner). Det som finns är att en del ropar efter "rättvisa". I Internationalen sjunger svenskar en felaktig översättning - i den svenska texten står det att "det dånar ut i rättens krater", men Pottier som skrev den ursprungliga franska dikten hävdade att "det dånar i förnuftets krater". Och det kan vara en jäkla skillnad.

Här stångas ideologierna mot varandra - alternativen är ju klart urskiljbara!

Politiskt skolade socialister anser att socialism skall eftersträvas som ett mer förnuftigt sätt att sköta samhället till förmån för alla dess medlemmar. Men socialdemokrater som tänker åt det hållet idag torde vara synnerligen sällsynta (och de var inte så vanligt tidigare heller, om vi skall vara ärliga).

Rättvisa låter visserligen bra men kan raskt avfärdas med hänvisning till någon budget som måste balanseras, och hur bemöter man ett sådant argument? Och därmed uppstår ett tankemässigt hål som snabbt kan fyllas av politiska opportunister och mutkolvar. Socialistisk rättvisa sopas åt sidan till förmån för kapitalistiskt förnuft. För kapitalismen har också sitt förnuft. Men då den politiska medvetenheten inom partiet är så usel (några vill ha "rättvisa", men inget mer) fattar man helt enkelt inte att de påståenden som kommer från diverse partiledare och "socialdemokratiska debattörer" har varit i Svenskt Näringslivs påse innan de hamnar i SAP:s säck. Man fattar inte skillnaden, utan verkar tro att  en socialdemokratisk åsikt och politisk rekommendation kan se ut hur som helst. Man tror att kapitalismens egoistiska förnuft är det existerande förnuftet. Och därmed har vi oförmågan att skilja ideer åt som Kerstin påpekade, om jag uppfattade henne rätt. Och den oförmågan gör SAP moget för historiens sophög. För hur skulle partiet kunna resa sig ur det gungfly det befinner sig i nu?