Bra med facket

En skribent hos Real-World Economics Review påtalar varför det är bra med facket. Som bekant är det dåligt ställt med facket i USA, men den städerska som uppger sig ha blivit överfallen av gåsleversocialisten Strauss-Kahn är fackligt ansluten och har fått stöd från sin organisation. Annars är de anställdas ställning inte särskilt stark i USA, och i artikeln påpekas att IMF generellt kräver sämre rättigheter för de arbetande. Kanske just facket gjorde skillnaden i det här fallet, att hon vågade anmäla händelsen och får det till en rättssak.

Det skulle ju vara en historisk ironi om en av hövdingarna för försvaga facket-linjen går på pumpen genom våldtäkt på en fackansluten städerska. Vi får väl anta att flitiga myror just nu springer i maktens korridorer för att få den där gynnaren fri på något sätt, men man kan ju hoppas att det för en gångs skull misslyckas. En del av försvaret för honom ser inte så trevligt ut, och att försvaras av den franske pop-"filosofen" Bernard Levy-Strauss borde nästan vara som en dödskyss. (Samme kille som var ideolog för NATO:s krig på Balkan och nu senast i Libyen.)

Fin översättning

Ibland fastnar budskap på främmande språk i spamfiltret till den här bloggen. Men för den undrande så finns det en översättningsmöjlighet, och när något med kyrilliska bokstäver nyss dök fram så tryckte jag på översättningsknappen. Och fram kom denna glasklara och fina översättning:

Jag var ständigt plågas av sina gamla struynikom Canon, eftersom de som inte förstår - jag är om skrivare! och nu äntligen beslutat att splurge bw lazernik, pengar drop - drygt tre tysch, annat LNT shki Canon inte ta och gifta sig lazernik Hewlett-Packard, nämligen modelka ... - skrivaren är klar, patronen måste faktiskt ändra någonting på en gång om året, eller snarare förändrades inte, utan helt enkelt påfyllda tonerkassetter! fyller bara tre hundra rubel), agility, och overlay utskrift mig ganska nöjd, ingen anledning att jag rekommenderar detta modelka behöver bude någon en enkel, men tillförlitlig BW-lazernik, köpa tid medan - 

Är detta reklam, eller är det månne någon form av konkretistisk poesi ...?

Utbildning - tjänst, produkt?

Professor Erik Svensson ger i ett färskt blogginlägg kårpolitikerna i Lund en känga. Små byråkrater som går ihop med universitetsledningen för att bekämpa forskarna bland annat och som vill ha allt serverat på ett fat:

Allt fler studeranderepresentanter idag framstår som gnälliga och bortskämda småungar som kräver "coaching" hela tiden av lärare och universitetsanställda, och inte klarar av att ägna sig åt självständiga studier och eget tankearbete. Ivarsson och andra tycks betrakta forskning som en slags lyxverksamhet och bortkastad tid, som hellre skulle ägnats åt studenterna, istället för att inse det uppenbara: hög forskningsaktivitet och forskningskvalitet kommer även studenterna till godo i form av högre kvalitet på undervisningen i slutändan.

Man skulle kunna tro att detta kan avfärdas som en lundensisk egenhet, men tyvärr, tyvärr ... I senaste numret av Gaudeamus, studenttidningen i Stockholms universitet, kommer ett par filurer från studentkåren med det här:

Vi tror att studenters syn på utbildning utvecklas till att allt mer likna ett kundförhållande och frågan om vad studenter får för sin utbildning blir allt viktigare. Utbildning utveckas till en tjänst och examen blir till en produkt.

Och de examinerade studenterna blir "varumärken", va? När det var strid om utbildningsreformen UKAS 1968 kämpade studenter mot kommersialisering och korvstoppning i de högre studierna. Nu kommer det studentnissar som vill ha kommersialisering och korvstoppning. Och det skall vara en god köpekorv också! Vem bryr sig om gamla lärdomsideal längre!

'Gaudeamus' betyder väl ungefär 'låt oss glädjas', men de där studentnissarna blir man inte så glad åt tror jag.

hellre kompetent än social

... vi åter måste sätta yrkeskunskapen i högsätet. Idealet... är den klassiska statstjänstemannen som tillbringar sin arbetstid på det minst moderna av sätt – nämligen med att arbeta.

Men i stället har den svenska arbetsplatsen blivit det nya dagiset. Alla ska trivas och vara sociala och på fredagen är det fika och vad är det egentligen för problem med han den nye, han som inte är med på den stående Lottoraden, som inte vill bli Facebookkompis och som stänger dörren till sitt arbetsrum när vi andra pratar Let’s dance i korridoren. Det ser nästan ut som att han… jobbar?!

Citat från DN:s ledaravdelning av alla ställen. Hellre kompetent än social. Har man fått för många "socialt kompetenta" skitpratare på redaktionen? Nåja, helt nytt och helt svenskt är inte problemet. Såg för rätt många år sedan att folk tyckte att biblioteksanställda i Skottland hellre skulle sköta sitt jobb än att vara "sociala".

Tycker jag känner igen det här från de sista årtiondena i yrkeslivet, delvis i rollen som något udda problemlösare. Ingen vill väl drabbas av surkart på arbetsplatsen, allrahelst inte surkart som inte gör något vettigt, men när motpolen av sociala trevlighetsnissar med bättre pratkvarn än yrkeskompetens tog överhanden blev det inte så roligt det heller. (Och de flesta var både trevliga och flitiga, bör tilläggas.) Vad är viktigast - att göra jobbet och gå hem, eller hafsa igenom jobbet och sedan ägna sig åt arbetsplatsrelaterade aktiviteter som man inte är intresserad av för att räknas som "social"? Efter ett eller två årtionden av nedskärningar hade arbetsplatsens "udda" existenser rensats ut och utrymmet för pladderkvarnarna ökade.

Man kan ju kontrastera mot USA där jag fått uppgifter från flera pålitliga källor. Mycket är skräp därborta, men det förefaller som om yrkeskunskaper och förväntad prestation i arbetet är viktigare när folk rekryteras än vilken kompetens de kan förväntas ha att köra rundsnack vid fikabordet. Frågor av personlig natur som ställs vid anställningsintervjuer i Europa får inte ens ställas därborta. Det verkar vettigt. Här verkar det mer handla om kaffegruppskompetens. Sedan sitter väl chefer i linjen och vrider sina händer och undrar varför de inte kan få in kompentent personal.

I diskussionen efter artikeln kom det fram intressanta preciseringar. Uttrycket "social kompetens" kan uppenbarligen användas på flera sätt varav en del inte är så bra. Vi kan bortse från den uppenbara tolkningen "att fjäska för chefen", men gå lite djupare vilket faktiskt görs här. Är det kompetent att kunna springa runt och hålla pratkvarnen igång utan att fundera så mycket på omgivningen och dess reaktioner, eller är det snarare att vara mycket medveten om omgivningen som gör att man är kompetent i sociala sammanhang och därmed faktiskt kan fungera bra i grupper? Då har vi den intressanta observationen att det snarare är blyga och tillbakadragna personer som uppmärksammar hur omgivningen reagerar, och som därmed borde vara en rejäl tillgång för arbetsplatser och i kontakten mellan arbetsplats och omgivning.

Upphovsrätt och ersättning

Man kan fundera på det där med upphovsrätt och ersättning. Jag håller på att läsa en samling artiklar och föredrag av den numera bortglömde Erik Blomberg (död 1965) och tänkte "det här är ju så bra att man skulle kunna lägga upp en hel artikel på bloggen och därmed kanske inspirera någon att kila iväg till biblioteket och försöka låna och läsa allt det andra". Man behöver ju inte vara något geni för att räkna ut att det inte ligger några pengar (utom möjligen ersättning för biblioteksutlåning) i en sådan sak. Men jag forskade lite grann och kom fram till några som heter ALIS och som förvaltar Blombergs rättigheter och frågade hur de såg på saken. Och de skojarna vill ha betalt. Att man kan bevaka att texter inte förvanskas är en sak, men här var det något annat, nämligen att någon vill ha betalt för mitt ideella arbete. Då ville inte jag vara med längre. Skulle för övrigt inte förvåna mig om kostnaderna för att förvalta en sådan här affär är större än eventuella inkomster.

Nu igen

För nästan fyra år sedan skrev jag ett par inlägg mot bakgrund av att misstänkta nassetyper gett sig på ett Ung Vänster-arrangemang i Farsta i Stockholm (här och här) och kläckte en misstanke om att vissa borgerliga politiker gärna ser stormtrupper i aktion. Nu är det visst samma historia igen, med en folkpartist som stödjer ett liknande överfall, men nu i Sundbyberg. Är man snäll kan man kalla det för väldigt dåligt politiskt omdöme. Är man väldigt misstänksam funderar man på om det är en trend, där folkpartister alltmer omfattar de delar av liberalismen som de klassiska nazisterna gjorde till sin. Extrem konkurrens och våld mot motståndare, extremt lögnaktighet och hyckleri. Det är klart att fina liberaler kan hojta om att de inte gillar våld, det är andra som är våldsamma, fina liberaler smutsar inte sina händer med sådant ... men nu har i praktiken en FP-politiker uppmuntrat just de våldsamma, och är det medvetet eller ren dj-a dumhet?

Det är faktiskt upp till ledningen för Folkpartiet att ta hand om den här frågan och rensa upp - eller att inte göra det och därmed ytterligare stärka misstankarna om att grupper inom FP gärna ser nassar som nyttiga stormtrupper mot politiska motståndare.

PS. Mer om Sundbybergsfallet här. DS.

WEA växer våldsamt

För en vecka sedan skrev jag om World Economic Forum, WEA, ett nytt forum som syftar till världsomspännande kritik av den neoklassiska sörjan inom nationalekonomin. Man kan ju säga att de som dominerar den här branschen milt sagt visade sig som släta figurer när den senaste stora krisen brakade loss. En del kanske var korrupta också. Hur som helst, enligt ett färskt pressmeddelande så har WEA nu mer än 3500 medlemmar fördelade på 110 länder.

Nu är WEA i färd med att starta två nya tidningar (fria för medlemmar, på nätet naturligtvis) samtidigt som man har kvar sin gamla Real World Economic Review. Det låter spännande. Man får hoppas att det här är en rörelse som kan växa på bredden och djupet. När krisen i själva verket bara fortsätter i vår del av världen så är det verkligen behov av kritik och synpunkter.

För övrigt såg jag att ett svenskt namn inom ekonomin, känt sedan tidigare, fått sig en utskåpning i Real World Economics Blog  för vissa grejor han skrivit här. Anders Åslund, var inte det en sådan där ökänd "Jeltsinrådgivare" på sin tid?

Leka affär med det offentliga

Mitt i prick - tycker jag i alla fall. Det offentliga har blivit en lekstuga för förvirrade politiker som "leker affär". Resultatet blir därefter. Jag fiskade upp Max Gustafsons teckning här. Och minns att satiren träffar inte bara Alliansen utan stora delar av den så kallade oppositionen. Det är inte Alliansen som är den stora fienden, det är den nyliberala ideologin och oppositionens ledande politiker finns i den fållan de också.

Helt naturligt att undergången inte märktes

Skulle ni köpa en begagnad bil av denne man? Svar: det kanske går bra, men jag skulle inte köpa hans kalkyler om världens undergång!

Det märktes inte att världen började gå under den 21 maj. Men det är inte så konstigt: Mannen bakom det hela förklarar nu att det var en osynlig, andlig grej. Så det där med jättesuperkolossala jordbävningar kan vi vänta med (till 21 oktober, men då smäller alltihop på en gång med uppryckande av de trogna och undergång för de övriga!). Jaha, det var därför man inte märkte någonting då, och profeten fick alltså rätt (enligt sig själv). Men är det inte åtminstone några små glidningar i resonemangen pre och post 21/5?

Dock har några klentrogna redan innan 21 maj befarat något sådant och skapat ett "bingo-kort" där ursäkterna kan prickas in. (Hittade det hos den ständigt lika klentrogne Lindenfors.) Verkar som om man kan pricka in flera rutor nedan, men definitivt inte bonusstjärnan i botten.

Vad det gäller uppryckandet av de rättrogna så har det påståtts från vissa håll att det inte märktes på grund av att det inte finns några. Det påminner mig om en melodi jag hörde en gång med den vitsiga titeln "The only good Christian is dead". Och då är väl alla andra mer eller mindre vanliga syndare.

Många skrattar åt det hela, en del är förmodligen förkrossade efter att ha gett bort sitt liv för något heltokigt, en del kör nog vidare mot nästa undergång, och somliga tycker att kyrkorna i USA bör betala skatt som alla andra och dessutom ställas till ansvar för smörjan de sprider. Men jag undrar hur ansvarsparagrafer för folk som hävdar gudomlig vägledning skulle fungera? Var går gränsen mellan religion och falsk marknadsföring eller bedrägeri? Är det när pengar kommer med i bilden?

Idag dissar vi ...

... Bobban Dylan som fyller sjuttio bast. En gång i tiden var jag väldigt förtjust i hans verk, men sista LP:n jag köpte var den där med foto av BD samt några indier på framsidan, och sedan dess har jag mest avfärdat honom som en tämligen trist bölare. Han själv fattar dock tydligen inte att det är dags att lägga av utan fortsätter med någon sorts evighetsturné.

När vi ändå är inne på dissar-spåret så kan väl Bruce Springsteen få åka med, och så tar vi Lundell på en gång. Två bölare till i ett svep i BD-traditionen. För det är väl ingen som nämner ordet "sång" i sammanhanget? Om man uttrycker det så här: det finns folk som visserligen kan knåpa ihop bra texter och melodier men som borde låta mer kompetenta krafter stå för framförandet. Såna som till och med kan få mediokra verk att lyfta.

Jag var inte så förtjust i Hoola Bandoola band heller ... pretentiösa små halvvänster-tomtar som gick hem även hos Moderata Ungdomsförbundet  ...

Med vänliga (?) hälsningar
Surgubben

Regions- och kommunalval i Spanien

Den europeiska vänsterns förruttnelseprocess kan noteras än en gång, nu i Spanien. Det är kris, det är rejäl kris, och kriser skall vara vänstern stora förevisningsobjekt när det gäller att övertyga folk om att de bör organisera sig till motstånd. Här är några kartor som jag saxat från spanska dagstidningen el Pais, och det blåa innebär att högern vunnit. Vad det gäller regionerna, på kartan ovan, har högern vunnit överallt. Enda ställe där socialistpartiet klarat sig hyggligt verkar vara i kommunalvalen i Asturien (rött på kartan nedan).

I stort sett har socialistpartiet varit lika hjälplöst som de flesta andra av sina besläktade organisationer i Europa, och det har inte uppskattats av väljarna. Nu verkar det en motsägelse i och med att högern, som knappast lär vara mindre benägen att låta folket betala krisen, har gått framåt. Men om jag fattade tidningen rätt så var kategorierna "blanka" respektive "ogiltiga" valsedlar den fjärde största gruppen avgivna röster. Det kan betyda något. När höger och vänster är så likartade att de kan slås ihop till "hönster" blir det så här.

Frågan man kan ställa sig är om andra krafter kan komma in och röra till det i den borgerliga offensiven, exempelvis de människomassor som under senaste tiden ockuperat offentliga platser i Spanien - något i egyptisk Tahrir-stil.

Val i Bremen

Den tyska delstatsval-cirkusen rullar troget på. Idag handlar det om den minsta delstaten, hansestaden Bremen (där Friedrich Engels i sin ungdom gick i handelslära samt började sin bana som skribent). Jag klippte ut statistik som visar läget nyss, och vi konstaterar att socialdemokraterna och de gröna kan fortsätta att samregera, samt att de konservativa fått ännu en näsknäpp i och med att CDU bara är tredje största parti. Liberalerna i FDP klarade inte ens femprocentspärren.

Nedan ser vi hur mandaten fördelas. Vänstern die Linke tappar ett mandat men håller sig i alla fall kvar i parlamentet. Men man kan fråga sig hur det går framöver: har die Linke tömt ut sin potential i västra Tyskland eller kan man hitta rätt formler för att fortsätta att jobba sig uppåt? Det kan ha viss betydelse för hur det går för det krisande Europa framöver. Kommer CDU att fortsätta att tappa väljarförtroende, kommer socialdemokraterna i SPD att återvinna en del av det förtroende som man spelat bort tidigare - spännande frågor för statsvetare, men det finns vissa frågetecken vad det kan innebära för tysken i gemen. Här är ett intressant citat från den svenska TCO-bloggen:

I Tyskland har man bedrivit lönemoderationspolitik sedan mitten av 1990-talet. Tyska löntagare har inte fått någon reallönehöjning alls på 15 år, trots en relativt god produktivitetsutveckling. Svenska reallöner har ökat med 36 procent under samma period. Trots det har den tyska sysselsättningsutvecklingen hört till de sämsta bland industriländerna i OECD och jämviktsarbetslösheten har (enligt OECD:s bedömning) inte visat några tecken på att minska. Den svaga reallöneutvecklingen medförde att privat konsumtion inte ökade alls under åren 2002-10. Inte ens den tyska exporten gick särskilt bra även om den gick bättre än i de övriga euroländerna.

Om tyska lönearbetare har hållits tillbaka under ett par årtionden, och detta toppas med några rejäla ekonomiska kriser som slår undan benen för många människor kan man undra var det hela slutar. Med att tyska politiker och borgerliga medier skyller på Grekland och andra länder vid Medelhavet för att förstöra ekonomin för de arbetsamma tyskarna?

V och framtiden

Domedagsprofet väntar på Jordens undergång? Dyster vänsterpartist funderar över livets frågor?

Jo, det är klart att Jordens undergång, som nu obemärkt har rasat på i ett antal timmar, är ett skojigt ämne att gräva ned sig i. Men undergång eller ej, livet går vidare! (Nja, du kan ju kolla den här installationsguiden för uppryckning till himlen då, men sedan får det banne mig vara slut!)

Undergångsprofetiorna kommer ju med några års mellanrum, och är det inte samma sak med de partier som kallar sig vänster och med deras ständigt återkommande kampanjer för att rycka upp verksamheten? Det brukar vara variationer på parollen "vår kamp måste förenas med massornas" ungefär.

Nu är det Vänsterpartiet som kör den melodin igen med ett framtidsdokument som DN skriver lite om här men som man i sin helhet kan läsa här. Jag minns inte detaljerna, men var det inte så att strax innan Ohly i stort sett avvecklade V som självständigt parti för att i stället gå in i det katastrofala rödgröna samarbetet så var det en liknande kampanj på gång? Ohly själv var ute en sväng och knackade dörr och pratade med folk, man började jobba med kampanjen i lokalorganisationerna ... och så rann det ut i sanden. Historien upprepar sig. Jorden går inte under trots vad domedagsprofeterna säger, och de återkommande partikampanjerna fungerar ungefär lika illa varje gång.

Efter att ha läst framtidsprogrammet fick jag inte direkt något intryck av framtid utan snarare av en förbättrad samtid. Det drar mycket åt socialpolitik vilket kanske inte är så underligt som det ser ut nu, men var är den grundläggande långsiktiga ekonomiska politiken och dess koppling till den tekniska och vetenskapliga revolutionen? Borde exempelvis inte oförmågan att ta i industripolitiken under den senaste krisen ha fått någon att vakna till? Och i stället för att kritisera "luddigt prat om socialismen" skulle man ju kunna prata klart och tydligt. Är detta ett dokument från ett parti som faktiskt vill bygga om samhället till ett nytt system, eller är man en grupp inte särskilt ivriga socialliberaler?

Jag läste det här inlägget på bloggen Gemensam välfärd. Egentligen handlar det om socialdemokraterna, men grundtanken om riksbyggeri skulle kunna fungera som en murbräcka? Själva termen "riksbyggande" måste vara en styggelse i den nyliberala samhällsmodellen. Bra och tänkbart systemförändrande med andra ord, eftersom det kan utmynna i åtgärder som helt enkelt inte ryms inom nuvarande system. Om vi skulle tala om en ordnad reträtt från tillväxtsamhället (i stället för en kris där eliten dumpar alla uppoffringar på folket), skulle inte det vara något att bygga vidare på? - Så långt kommer man inte med V idag. Och därmed misstänker jag att framtidsutsikterna för partiet inte är så jäkla lysande.

Har någon sett något av domedagen ännu

Jo, enligt den information som jag inhämtat skall Jordens undergång idag den 21 maj förlöpa enligt ett löpande schema där det hela sker klockan 18.00 lokal tid beroende på var man befinner sig. (En liten detalj som beror av att jordklotet faktiskt är klotformat och kretsar runt solen och vad det nu mer har för sig - hade Jorden varit platt hade hela showen kunnat köras överallt på en gång.) Trots att det gått drygt tjugo minuter har jag inte märkt några jordbävningar eller att några rättrogna och gudsfruktande individer flugit förbi fönstret, men vi skall väl inte ge upp hoppet än. Inte har något rapporterats från tidszoner som ligger före oss heller, men det kanske beror på att där bara finns syndare? Men för de som behöver mer vägledning kanske den här lilla instruktionsfilmen kan rekommenderas?





(Undrar om de där korsbärartyperna som jag avbildade i föregående inlägg är inblandade i det här domedags-jippot? Tyckte jag såg någon maranata-tomte där när jag skyndade förbi. Hur som helst, för gudlösa skämtare har 21 maj blivit en riktig högtidsdag - men vi får väl se vem som skrattar sist. Blir det mayanerna som får skratta sist 21 december nästa år? Vi väntar med spänning på svaret!)

Var och en har sitt kors att bära

Jag gick förbi dessa korsbärare på Sergels torg för någon timme sedan. De verkade dock inte särskilt nedslagna. Kanske de hoppades att tillsammans med alla andra rättrogna bli uppryckta till himlen denna 21 maj? Har dock inte hört några rapporter om att denna remarkabla händelse har börjat ännu - skall vi gardera med att det kanske blir en morgondag i denna jordiska jämmerdal för såväl rättrogna som feltrogna?

Men som man ser här har kvällspressen en klar blick för lidande människor som har ett kors att bära. Stackars, stackars Anna Anka som blivit övergiven! Och lille kungen som nog bara vill ha lite roligt med pigga ungdomar och gamla kompisar jagas av ett rasande huskors - illa, illa! Alla har sitt kors att bära, som talesättet låter.

Många önskar väl att kungen tar sitt pick och pack och drar. Samtidigt får man vara lite försiktig med vad man önskar. Sticker Kalle Gustaf så är det inte givet att kronprinsessan verkligen är villig att ta över. Verkar ju som om hon tänker blåsa Solna på framtida närvaro på Haga slott. Om hon är hjärnan i familjen har hon kanske sedan länge försökt fixa till en flyktväg över till det civila samhället. Och vem har vi då? En prins som inte är Einsteins lillbrorsa direkt och som måste blåsas upp som jättesnygg av monarkistpressen när det inte finns något annat positivt att dra fram. Och skulle inte han vilja vara med så är väl "partyprinsessan" Madde nästa i tronföljden. Finns det någon mer? - I stället för att bara Kalle Gustaf abdikerar är det bäst att hela det där gänget avpolleteras och en lågbudget-republik införs. Det behövs inga dyra valkampanjer, riksdagens talman kan fungera som president.

Men något positivt finns det väl i alla fall: Ja, som ena kvällsblaskan påpekar så är det inte så dumt med rabarber!

Var beredda! Slutet är nära!

Min novemberkaktus har lagt ut några stora fina blommor trots att det är ett halvår fel i tiden. Kan det vara ett tecken från högre makt, ett under!? Kanske stora saker är på gång!

Enligt vissa kristna grupper kommer den stora dagen i morgon, den 21 maj. Detta har man kommit fram till efter helt omöjliga matematiska beräkningar av bibeltexter. Då skall de rättfärdiga lyftas upp till himlen. Fackuttrycket är "rapture". Eftersom jag själv givetvis är rättfärdig till hundra procent räknar jag därmed med avfärd i morgon. Bekväm resa, man behöver inte tänka på biljetter, packning och andra bekymmer, man bara sveper iväg. Häftigt! "Beam me up, God!"

Och ni syndare som är kvar, någon av er kanske vill vara hygglig och ge min kaktus en skvätt vatten då och då ... innan ni får transport åt annat håll?

(Nu tror ju new age-tomtarna att Jorden skall gå under den 21 december nästa år, och de hänvisar till mayanska kalendrar som faktiskt inte kan tolkas som att någon undergång skall inträffa. Men de kan känna sig blåsta, det är ju imorgon det händer ... även om en av evangelisterna i Bibeln hävdar att datum för Yttersta Domen inte kommer att tillkännages på förhand!)

Taskiga framtidsutsikter ...

... måste man väl säga att änkefru Maria Gomez Valentim i Brasilien har. Enligt uppgift är hon 114 år och 313 dagar idag och äldst inte bara i socknen utan i hela världen. Hoppas hon slipper "personliga bankmän" som försöker övertala henne att fondspara, "för se, långsiktigt lönar det sig att spara i aktier".

Trollhättan - Grönköping

Från senaste Grönköpings veckoblads framsida

I Trollhättan är det problem med bilfabriken som borde göras om till något bättre fungerande än en permanent kris som bara kan glädja skojare och spekulanter. I Grönköping är det hönseriet som är i kris, men som kanske räddas av en rysk rikeman köper hönsskjulet. Det tycks som om hopp och förtvivlan hejdlöst härjar överallt. Finns det ingen väg ut ur denna jämmerdal?

Väldigt spridda tankar en onsdagskväll

Äppelblom mot moln och himmel:
vackrare än världens vimmel?

Det tar emot att sätta sig vid datorn och klämma ur sig tänkvärdheter när sommarljuset tar upp allt större del av dygnet. Elektroniken må vara hur fin som helst, död är den likförbaskat jämfört med den stora levande världen därute. Den blomstertid nu kommer ... den är här, jag såg de första ansatserna till liljekonvaljblommor i helgen, och utslagna midsommarblomster (numera omdöpt till skogsnäva eftersom blomman i allmänhet har gjort sitt långt före midsommaren).

Slutligt vissnar väl tulpaner -
vackrare än huliganer

Samtidigt verkar det som om socialdemokraterna definitivt kedjat fast sig vid krigspolitiken som leverantör av knektar till USA:s krig - eller vad menar man egentligen med sitt pladder? Borde inte medlemmarna i partiet reagera och ställa frågor, eller är man (med ett fåtal undantag) helt lamslagna och passiva och oförmögna att kräva räkenskap av ledarna? Jag noterar också att bombvänstern finns kvar och fortfarande verkar tro att ett NATO-ockuperat Libyen på något sätt skall vara ett stöd för den arabiska folkrevolutionen. Fantastiskt!

Till slut faller kronbladen av
Så svinner allt i tidens hav

Herr Dominique Strauss-Kahn ligger illa till, misstänkt för våldtäkt. Med tanke på att han är chef för en institution som anklagas för att våldta hela länder och orsaka oerhörda mänskliga lidanden när folken skall betala överklassernas kriser kan man ju säga att det är en småsak. Men var det inte skattefusk som fällde storgangstern Al Capone och inte de mord han var ansvarig för? Hur som helst, en ganska typisk  överklassare som påstås vara socialist men är otäck nyliberal har åkt fast. Man får väl hoppas att det blir en hederlig utredning och rättegång. Har storpampen överfallit en enkel knegare är det positivt att det inte sopas under mattan, är det falska anklagelser skall det också fram. Jag har svårt att se att det här skulle få världsekonomin att skaka - i alla fall står det inget om några skakningar på IMF:s hemsida för tillfället.

Igår var det 17 maj, Norges nationaldag. Gratulerar så här en dag i efterhand! Men det var också 31-årsminnet av det maoistiska upprorets start i Peru. Just när den revolutionära vågen i Tredje världen såg ut att ebba ut så försökte peruanerna med en nystart. Ett tag gick det bra, sedan mindre bra, nu hankar man väl sig fram. Jag har väl funderat på för och mot tidigare här på bloggen. Om man skall nämna ett par svenska sajter som stödjer peruanerna men som får mig att reagera på olika sätt så förefaller mig de här lite mer åt för-hållet, medan det här får mig att sucka. Jag tror inte indiska maoister skulle skriva så svulstigt. Och försöker de sälja "folkens världskrig" till mig vill jag verkligen ta mig en och annan funderare. De enda som har några större intressen av krig idag är imperialister som måste tillgripa allt våldsammare medel för att hålla ihop sina fallande välden.

Det man får och inte får säga om Palestina

Anmärkning: poesi brukar jag utöva på andra bloggplatser, men den här dikten är inte av mig utan jag fann den här, på översättningssajten Tlaxcala. Jag tycker att den gott och väl uttrycker de känslor av ledsnad, motvilja och vrede som man får inför somliga personers falska och hycklande argumentation vad det gäller Israel och palestinierna. Vi får bara hoppas att den arabiska våren fortsätter och sopar bort alla förtryckare vilka etiketter de än uppträder under.

Det man får och inte får säga om Palestina - en dikt av Remi Kanazi.

Kalla det inte folkmord
Vi vill inte förolämpa någonOm vi förolämpar demkommer de aldrig att lyssna på ossVi måste vara resonabla

 1 400 är bara en siffra

Inga namn

Inga döda

Vi vill ha fred och förhandlingar

Nämn inte sionismen

Om du nämner sionismen

kallar de dig för antisemit

Och folk kommer att tro dem

 

Citera inte palestinska källor

Ingen skulle tro dig

Jag skulle inte tro dig

Förlita dig på israeliska källor

Var aldrig arg

Om du är arg

kommer de att kalla dig för arg

Om de är arga

kommer alla kalla det

för en förståelig känsla

 

Vi måste vara pragmatiska

Pragmatism är inte en eufemism

för eftergifter

även om det kan kännas så

Nämn inte Allah eller martyrer

det påminner dem om al-Qaida och 11 september

Det är inte vår uppgift att bota deras ignorans

Tala inte om flyktingar

bojkott

eller en enstatslösning

Om vi vill vinna

måste vi kompromissa

Vägen till fred är rakt framför oss

 

Använd inte analogier som innefattar

nazister, Förintelsen eller Warszawagettot

Bara israeler får göra det

när de talar om att kriga mot

Palestina, Libanon, Syrien och Iran

 

Nämn inte Jaffa, Haifa, Safed

eller varhelst ifrån din familj kommer

Men om du gör det

nicka när folk säger att de älskar Israel

Det spelar ingen roll varifrån du kommer

Du kan ändå inte åka tillbaka

 

Gör det inte

Bara gör det inteOch det leder till att du gör det.

WEA- ny världsforum för ekonomer

Jag brukar ibland citera Real-World Economics Blog, en samlingsplats för ekonomer och andra som är strängt kritiska mot den dominerande neoklassiska ekonomin. Nu skärps kampen, i och med att man skickar ut inbjudan till World Economics Association, WEA, undertecknad av 141 ekonomer från många håll i världen. En är svensk: Peter Söderbaum. Vi kan ta en annan ur samlingen: Jayati Ghosh från Indien, det finns faktiskt en svensk översättning av en av hennes artiklar här. WEA:s manifest som skall förklara meningen med föreningen hittar man här.

WEA vill verka för pluralism och globalisering inom ekonomiämnet, i stället för dominans av en sorts tänkande utövat av ett mindre antal personer i några västländer. Jag vet inte om någon har jämfört den härskande neoklassiska nationalekonomin och dess utövare och beskyddare med lysenkoismen inom sovjetisk växtforskning, men det kan finnas likheter. Neoklassikerna har förvisso en del som talar för sina teorier (liksom Trofim Lysenko, som nog inte var någon dumskalle) men när teorierna drivs över sina rimliga gränser, inte revideras trots enorma praktiska bakslag, och dessutom har politiskt beskydd av ibland våldsbenäget slag, är det inte så roligt längre. Trots att det finns flera tänkbara linjer för ekonomiskt tänkande sätter neoklassikern sin egen feta högbetalda häck på hela lärogrenens utveckling, och då är det bra om WEA och andra kritiker åtminstone kan strö ut några vassa häftstift där häcken tänker landa. I bästa fall kan krisen inom nationalekonomin leda till ett teoretiskt och praktiskt språng framåt, men då gäller det av bli av med de gamla getterna!

Och för att glädja ekonomiskt sinnade personer: medlemskap är gratis!

Aftonbladet slår ett slag ...

... för vetenskap, upplysning och folkbildning!

Friformsframställning

Här är en sak som jag hade uppe för mindre än ett år sedan, men som verkligen inte blivit mindre aktuell. Nu har jag fått lära mig att det heter friformsframställning på svenska.

Friformsframställning, (FFF), en tillverkningsteknik där föremål byggs upp skikt för skikt direkt från CAD-data eller 3D-modeller. Vanliga engelska benämningar är 3D printing, free form fabrication, layer manufacturing och rapid prototyping. ... Det största användningsområdet är för prototyptillverkning i industrin, men många andra applikationsområden är under tillväxt, bland annat medicinska implantat och direkttillverkning av färdigdetaljer. Tekniken lämpar sig bäst för små föremål i små serier med komplexa former.

Återigen kommer ny information från Det Progressiva USA, bland annat att priset för apparater av den här sorten sjunker. Själva skrivaren verkar nu vara nere i under 10.000 kronor. Sedan bör det tillkomma ytterligare kostnader för konstruktionsutrustning (dator och program) samt råmaterial för själva produktionen, men nu är man nere på nivåer där startkapitalet inte längre är så avskräckande. Det behövs några kunniga tekniker, lite pengar, och idéer och avsättning för vad man producerar - men man behöver inte ha en jättestor firma i ryggen längre. Man får förutsätta att tekniken kommer att förfinas ytterligare, såväl mot ännu mer komplexa former som kanske mot längre serier. FFF ingår ju i en datorrevolution som bara är i sin linda ännu. Det verkar i alla fall som ett lovande sätt att sprida småindustriell teknik ut i byar långt från allfarvägarna.

På tal om litet och billigt, jag såg en blänkare om en billig apparat som kan ta vatten direkt ur luften. Vet inte hur mycket av "luftprojekt" det är, men håller det så verkar det lovande. Vattenfrågan är ju svår på sina håll. (Ja, texten är på tyska, men om nu folk pratar telugu och tagalog så kan man väl gå med på att tyska också går an för den som envisas med att inte prata engelska!)

Pekskärm bättre än valsedlar?

Regionvalet i Västra Götaland och lokalvalet i Örebro verkar vara såväl onödiga som dyra historier. Bortsett från demokratiska överväganden kan man ju fråga varför det fortfarande dribblas med papperslappar (valsedlar alltså) när det finns modernare metoder. Riksdagens Konstitutionsutskott vill ha utrett röstning med dator. Om jag inte är fel underrättad så finns det systemet på flera håll, som i Brasilien och Venezuela (och Ohio?). Det är inte mycket konstigare än de pekskärmar som nu används när man tar sig ut från snabbköpet med sina inhandlade varor. Antagligen finns det tekniska problem och säkerhetsfrågor, men är de olösbara?

Bärbara kattöron och sinnestillstånd

Enligt sensationsbladet Svenskan så har forskare skapat en tankeläsningsmaskin. Med hjälp av rätt gammal teknik som tidigare använts för annat så kan man lista ut ord som en försöksperson tänker. Går man närmare ursprunget till artikelns uppgifter så får man veta att träffsäkerheten verkligen inte är hundra procent. Snarare omkring femtio. Ett sammandrag finns hos bloggen Neuroanthropology  där man dessutom på slutet får extra bonus i form av en reklamfilm för ännu en underbar japansk uppfinning: bärbara kattöron som avläser och uttrycker ditt sinnestillstånd. Se den!

Annars verkar tekniken vara användbar för att med hjärnkraft styra robotarmar (antar att man menar exempelvis proteser i det här sammanhanget) samt att analysera det mänskliga språket. Intressant är att hjärnan jobbar på olika sätt med ord som vi uttalar respektive ord som vi bara tänker. Undrar vad det blir för resultat om man gör liknande mätningar på en chimpans eller en delfin?

I slutet av bloggposten hos Neuroanthropology finns ytterligare länkar som för oss ännu närmre ursprunget till den här forskningen. Som så ofta ser man goda och onda sidor här, och att en av finansiärerna är den illa beryktade USAmerikanska armén är ju ingen positiv PR direkt, å andra sidan är möjligheterna till att lindra olika typer av sjukdomar och handikapp stora och välkomna. Det är väl som jag brukar säga: det här borde vänstern intressera sig för, men den är väl mest inriktad på gayparader och särartsfrågor. Och då blir det militärer, reaktionärer och månglare som tar över.

Ådalen 31

Här är några citat från en samtida betraktare av "händelserna i Ådalen" 1931. De kommer från två artiklar av Erik Blomberg i tidningen Socialdemokraten och är återutgivna i boken Hur är kriget möjligt? (red. Margareta Zetterström) på förlaget Kulturfront 1979. Den första skrevs kort tid efter skjutningarna, den andra när en politisk kommission samt domstolarna hade tagit itu med "händelserna".

(Från artikeln "Var det samhället som sköt":)

Det var inte arbetarna, utan militären sombröt ordningen. Att demonstrera för sociala krav innebär ingen rättskränkande handling, men att utan dom och rannsakning arkebusera oskyldiga medborgare är ett grovt rättsbrott, en förbrytelse mot den elementäraste av alla samhällsrättigheter, rätten att leva. Att brottet var kollektivt gör det inte mindre fruktansvärt.

Det största ansvaret drabbar inte heller de mer eller mindre anonyma redskapen utan respektive ordergivare på högre ort. Ansvaret drabbar ännu mindre samhället i sin helhet, men väl den samhällsordning, den sarnhällsform, som möjliggjorde dådet. Här stå inte två rättsuppfattningar emot varandra, ty ett brott kan aldrig rättfärdigas, utan att själva grunden för rättsuppfattningen och samhällslivet ryckes undan: den sociala rättskänslan. Blir den hederlige arbetaren fågelfri, kan han som fredlig demonstrant saklöst skjutas ned från bakhåll, då har han ställts definitivt utanför samhället, men därmed har också samhället förlorat det sista skimret av rättskaraktär. I det kapitalistiska Amerika tycks man redan länge ha praktiserat dylika metoder mot sina arbetare, medan man på allt sätt omhuldat storförbrytare som Al Capone och Jack Diamond. Vi ha nu följt Amerikas exempel i fråga om arbetarmorden, och Al Caponejournalistiken har gett oss en försmak om var tidens ideal är att söka i ett kapitalistiskt samhälle. Är det en dylik rättsordning som man till varje pris vill försvara med offer av oskyldiga människoliv? Det förefaller så, eftersom man identifierat rättsordningen inte bara med kapten Mesterton, utan
också med hr Versteegh och de ökända poliskunderna i hans strejkbrytarlag. Men då ha alla hederliga medborgare rätt att betacka sig för en sådan rättsordning.

Ty en samhällsordning som skyddar rovriddare och banditer, men låter mörda oförvitliga arbetare, det är inte längre någon ordning, utan lagskyddad anarki.

SocDem 20.5 1931

(Från artikeln "Rättsordningens uppgift":)

Var det över huvud taget förenligt med rättsordningens uppgift, så som den här formulerats, att utkommendera militär i en arbetstvist, som skydd åt den ena partens intressen? Uppenbarligen inte, då därmed inträdde just vad rättsordningen skulle avvärja nämligen "en usurpation av samhällsmakten av vissa medborgare till nackdel för andra". Att arbetsgivarnas stridsmedel,
de professionella strejkbrytarna, som därtill i stor utsträckning bestå av asociala element, fick samhällsmaktens väpnade stöd, måste enligt statsrådet Gärdes betraktelsesätt betecknas som en utmaning mot arbetarnas rättskänsla och ett avsteg från rättsordningen.

Följden blev en katastrof som kostade fem människor livet.

Var och en minns, hur detta dödsbud mottogs. Det väckte en storm av harm och förbittring, långt utanför arbetarnas egna led. De väldiga demonstrationerna mot blodsdådet hade prägeln aven spontan folkrörelse. Med rätta talades om landssorg. Om någonsin förelåg här det gemensamma, objektiva drag, som betecknats som konstitutivt för rättsuppfattningen, "den spontana och omedelbara reaktion, som utlöser sig inför en viss handling och som gör att denna för en individ eller grupp av individer framstår som en rättskränkning".
...
Enligt statsrådet Gärde låg rättsordningens främsta uppgift i den enskildes rättsskydd, enkannerligen i säkerheten till liv och lem.

Hur fyllde då rättsordningens lagliga representanter i Ådalen denna uppgift? I stället för att skydda den enskildes liv, berövade de fem människor livet!

Kommissionen tror sig ha funnit orsaken till katastrofen framför allt i en serie ödesdigra missförstånd från myndigheternas sida. Men bli dessa oerhörda felgrepp och missförstånd ens förklarliga utan någon psykologisk motivering?

Orsaken ligger djupare. Den bottnar i föraktet för den enskilde arbetarens liv, ett förakt som man bara alltför ofta återfinner hos den härskande klassen, i synnerhet i militära kretsar, och stundom stegrat till fientlighet. En simpel arbetare har ingen individualitet som kan repekteras,
han är endast en del av en massa. Att konungabalken inte gjorde någon skillnad på fattig och
rik, det tycks man ha glömt. 

Hade man varit besjälad av viljan att oväldigt skydda den enskildes liv, varför lät man då inte på förhand varna åtminstone de kringboende för den hotande faran? Varför lät man inte sjukvårdssoldaterna bispringa de sårade arbetarna?

Är det verkligen så, att principen om den enskildes rättsskydd endast har sin fulla tillämpning på vissa samhällsgrupper och dem som stöda dessa gruppers intressen, t ex strejkbrytare, men inte på övriga arbetare, då har rättsordningen förvandlats till en klassinstitution och den enskilde arbetaren blivit rättslös. På borgerligt håll kallar man föraktfullt arbetarnas rättsuppfattning
"den nya klassmoralen", Man borde inte tala om rep i hängd mans hus.

Ådalstragedins efterspel har endast inskärpt att denna uppfattning är riktig. I stället för att genast ställa de skyldiga till ansvar ha statsmakterna ytterligare komprometterat rättsordningen genom en rad utpräglade klassdomar och genom huvudlösa åtal mot dem som vågat nämna våldsdådet i Lunde vid dess rätta namn. Sedan man visat att "likheten inför lagen" är en illusion, vill man nu också göra tanke och yttrandefriheten till en tom fras.
SocDem 14.9 1931

Inkomst och minne

Här är en bloggpost med konstiga hjärnbilder igen, i samma tradition som den från i onsdags.

Pratar man inte om folk som inte har alla hästar inne i stallet (eller var det 'hagen') när de har svårt att fatta? Fast här handlar det om hippocampus - sjöhäst - som en del av den mänskliga hjärnan kallas. Och stämmer det som man hävdar i en PLoS-artikel om förhållande mellan ekonomiskt status och minnesutveckling hos barn så är det här inget att skämta om.

Stimulans från omgivningen, hur föräldrarna beter sig, samt mängd och typ av stress som ett barn upplever påverkar hjärna och uppförande säger forskarna. Fattigdom kan tänkas inverka genom att barn som lever i sådana miljöer ofta drabbas av kraftig stress och får sämre stimulans från omgivningen. I den här studien av forskare i USA har man studerat förbindelsen mellan socioekonomiskt status och hippocampus. Hippocampus är en region i hjärnan som är inblandad i lärande och minne och som man vet påverkas av stress. Vad forskarna funnit är att barn med lägre inkomstbakgrund ( = fattiga föräldrar/vårdnadshavare) har mindre täthet av grå materia i hippocampus. Det där med "små grå celler" kanske inte är ett så dumt uttryck? Att ha böcker hemma och läsa för barnen verkar dock vara bra.

Att ren svält är skadlig för hjärnans utveckling hos barn har varit känt länge men här verkar forskningen ha tagit ytterligare ett steg och länkat hushållets inkomst till barnets utveckling vad det gäller vissa centra i hjärnan med avseende på olika inkomstgrupper. Kanske resultatet har påverkats av att USA är ett land som kan bjuda på rejäl fattigdom, med stora grupper som lever på matkuponger och faktiskt upplever närapå svält i vardagen. I Sverige tror jag inte vi har kommit dit - inte ännu, i alla fall. Men det gäller att vara vaksam.    För att spetsa till det: skall goda inkomster hos föräldrar vara ett villkor för att deras barn skall tillåtas få en bra utvecklad hjärna och därmed en hoppfull framtid?

PS. Tipset om PLoS-artikeln hittade jag här, med ytterligare synpunkter i ämnet. DS

Mene tekel

Jag vet inte om man kan göra någon egen uppbackning av inläggen på Blogger. Nu var Blogger vad jag förstår nere från igår kväll och delar av idag, och en del inlägg har temporärt plockats bort men skall plockas in igen. Därmed har jag några poster på ett par bloggar som ännu så att säga hänger i luften. Men om det skulle bli en stor krasch och allt bara raderas - är det någon som kan bidra med ett bra tips vad man kan göra? Helst vill man ju ha en egen kopia inte bara av själva bloggposterna utan också inkomna kommentarer.

Känslor fotograferade igen

Bild från PLoS Biology

Det här är saker som ligger en bit över mina kunskaper, men några viktiga fragment av aktuell hjärnforskning fattar jag i alla fall när de presenteras i ett kortfattat pressmeddelande. Här är ingressen:

En ny studie från Karolinska Institutet visar att hjärnan har inbyggda mekanismer som gör att vi automatiskt reagerar mot någon som inte delar med sig. Reaktionen utgår från amygdala, en äldre del av hjärnan. Försökspersonernas känsla för rättvisa utmanades av en budgivare i ett ekonomiskt ”rättvisespel” samtidigt som deras hjärnaktivitet mättes med MR[magnetröntgen]-kamera. Vid orättvisa förslag straffade försökspersonerna budgivaren även om det kostade dem själva pengar. Ett läkemedel som dämpar aktiviteten i amygdala minskade också reaktionen mot orättvisa.

Vill man försöka läsa en krångligare (vetenskapligare) version av det här hoppar man till PLoS Biology, där forskarna själva berättar vad de haft för sig. Bilden ovan kommer därifrån och antas på något sätt bekräfta vad de funnit. Att hjärnreaktioner vad det gäller rättvisa fångats på bild är dock inget nytt, jag nämnde tidigare forskningsresultat på bloggen i mars förra året.

Några andra bloggposter inom ungefär samma område finns här, här och här. Jag antar att vänstern med tacksamhet mottar dessa nya forskningsresultat (obs: ironi!).

Det finns flera reflexioner som jag gjorde när jag läste om forskningen vid Karolinska Institutet. Exempelvis att ett samhälle med mycket droger kanske har svårare att reagera mot fel, brister och orättvisor, jämfört med ett där folk är drogfria och ser med nyktra ögon på omvärlden. Att folk super eller knarkar ner sig kan alltså ibland vara av intresse för en parasitär och i övrigt oduglig överklass. Inte undra på att vissa liberaler är drog-liberaler!

En annan sak jag reagerade på var hur upplevda orättvisor kan leda till reaktioner som förefaller ologiska: man straffar inte bara motståndaren, utan man skadar i själva verket sig själv samtidigt. Det verkar bli något av att "jag ska klämma åt den jäveln och det får kosta vad som helst". Eftertanken försvinner och det kan i stället bli fullkomligt vansinniga och brutala utbrott där hjärnan förefaller vara helt bortkopplad. Jag undrar om inte vissa missnöjes- och rasistpartier rider på just den här sortens reaktion. "Blir vi bara av med [misshaglig minoritet X] så kommer allt att bli bra, bort med dom allihop, tveka inte utan kör igång!" Och i värsta fall slutar det med en katastrof som de inblandade senare inte vill tänka på. Det kan vara person A som i ett anfall av okontrollerat raseri slår ihjäl person B, eller det kan vara folkgrupp A som gör samma sak med folkgrupp B utan att fundera på vad det kan leda till.

Ytterligare, "amygdala, en äldre del av hjärnan" fick mig att fundera på hur långt tillbaka det här egentligen går. Primatforskare som Frans de Waal hävdar att dagens människor ärvt en del grundläggande hjärnfunktioner från varelser som var människornas föregångare. Dels ingår själva hjärnan i arvet, men också en del hårdkodade program för hur människor kan uppträda i vissa sammanhang. För att fungera bra måste vi ju följa programmen som säger att vi är sociala varelser som lever i grupper. Men man kan ju tänka sig att grunderna finns på ett plan där de inblandade egentligen inte är medvetna om vad de håller på med.

Här är en artikel från Sveriges Lantbruksuniversitet där man frågar om samverkan mellan växter kan göra att de drar till sig nyckelpigor som i sin tur äter upp bladlöss som angriper växterna. Det vore ju en fascinerande tanke att de tankemönster som gör att våra samhällen för det mesta fungerar, men ibland bryter samman, kan spåras bakåt mot växter och insekter! Från en nivå där varelser bara reagerar positivt eller negativt på impulser, och därmed kan få leva vidare i evolutionens tävling, har människan kommit och utvecklats till att agera med eftertanke och framförhållning (ibland). Den idealistiske filosofen Hegel kanske skulle ha sagt om detta att "jaja, vad var det jag sa? Här går Världsanden fram genom tidsåldrarna och blir gradvis allt mer medveten om sig själv!"

Spridda funderingar en onsdagsförmiddag

Just när den där generationen verkligen skulle behövas håller den på att gå ur tiden ... jag tänker på hur man gör när det är knappt med tillgångar och man verkligen måste vara sparsam. Min mor som levde under större delen av 1900-talet och dog för nio år sedan tillhörde nog den sista generation som inte kastade bort en skjorta med sliten krage, utan sprättade loss och vände kragen och sydde fast den igen. Och så fick skjortan ett nytt liv. Hon hann med att göra några semesterresor till utrikes ort, vilket var stort för henne. En gång reste hon till Malta. Låset på resväskan gick sönder. Men någon på hotellet fick syn på det där och ordnade en provisorisk lagning som jag tror sedan höll i all evighet. Det var en anda som hon tyckte om och kände igen: inte bara slänga bort, utan reparera och använda så länge det går.

Generationen som lärde sig sparsamhet under de magra åren går ur tiden, kvar finns en omöjlig samling av människor som präglats av "rekordåren" och inte fattar att detta kan ta slut - att det håller på att ta slut, att tillväxt i all evighet är praktiskt omöjlig även om det är möjligt i teoretisk matematik. Eller är det sparsamma invandrare och framtidens barn man får se som framtidens hopp snarare än bortskämda medelålders och äldre? Min mor uppskattade de inrättningar som invandrare startar här i Sverige och där man kan få skor, väskor, kläder och annat lagade, i stället för att bara kasta bort och köpa nytt.

Är inte ekorrar också sparsamma?

En annan sak jag sett omnämnas på några ställen på senaste tiden (men glömt notera länkarna) är spekulationer om vad Kina tänker göra framöver. USA-knäppisarna och deras stövelslickare här hemma torde köra med att det finns ett "hot" från Kina, men vad är det då man gör för antaganden? Är det möjligen att Kinas ledare tänker ta USA:s plats som världsbuse? Alltså att det finns en utstakad väg som varje mäktig stat på uppgång måste följa, att kinesiska militärbaser och krigsföretag kommer att sprida sig som en pest över världen?

Alternativet är att kineserna inte gör det. Man gnetar vidare på sitt samhällsbygge, gör de utrikesaffärer som behövs, men tar inte över rollen som aggressiv supermakt. Man kommer inte att behandla världens befolkning som en samling kriminella som ständigt måste övervakas (principen om icke-inblandning i andra länders angelägenheter). Det räcker med att vara supermakt ändå, och låta USA sjunka ner i sin egen dypöl. En klyftig kines som studerar hur det militärindustriella komplexet i USA tillåts köra landet käpprakt åt helsicke måste ju dra slutsatsen att "nä, vi ska nog försöka göra de här sakerna på ett annat sätt". Det verkliga hotet här är nog att den som har en hammare ser alla problem som en spik, vilket betyder att USA som har en förvuxen krigsmakt ser alla problem som något som kräver militära aktioner. Ett USA på väg att kraschlanda är farligt.

Make mys, not war!

En sista fundering: den gamla sanningen att det är lättare att börja krig än att avsluta det ser vi åter i norra Afrika. Vad hände i Libyen? Det var en diktator som ibland var mot och ibland med "oss", men sedan var det en motståndsrörelse som vissa västmakter satsade stenhårt på men som i stor utsträckning visat sig vara en mediaploj. Det har gått dåligt för den trots politiskt stöd utifrån, trots att den fått NATO:s flygvapen som sitt eget flygvapen, trots allt större insats av marksoldater från NATO. Det man varit bra på har varit propaganda, och det borde vara en läxa, för det här är inte första gången som konstiga påståenden poppat upp i början av en konflikt men sedan visat sig vara osanna - men då har krisen rasat iväg så att de tidigare lögnerna är bortglömda. Nu kan det här kriget hålla på väldigt länge, och det libyska folket kommer att vara de som får betala priset för propagandamakarnas påthitt. Det spelar ingen roll vilken sida som vinner, folket kommer att förlora. Kriget får sin egen logik och målen kommer att skifta, bara dödandet fortsätter - är inte detta en logik vi känner igen från andra håll, som Irak och Afghanistan?

Den som vill läsa mera inlägg med kritik av libyenpolitiken bör ta en titt på ett par av mina bloggkollegor som skrivit en hel del, så växla förslagsvis över till Kerstin på Motvallsbloggen, eller till Björn på Third World. De skriver en massa annat intressant också, så det är bara att läsa på!

Stresstest?

Bara en fundering, jag vet inte hur realistisk den är. Men vad det gäller banker har man under de senaste åren kört så kallade stresstester. Jag vet inte detaljerna, men det verkar handla om hur banker kan tänkas klara av ekonomiska kriser. Skulle man inte kunna ta exempelvis bostadsmarknad med borätter i de större städerna i Sverige och göra något liknande? Jag tänker så här:

Bankerna är kapitalistiska institutioner, och kapitalet har bara intressen (i att föröka sig själv) och inga vänner. Visserligen slogs bankväsendet i många länder mer eller mindre till marken i den gångna finanskrisen men tilläts att inte bara resa sig utan att komma tillbaka som maktcentra som vet (eller tror sig veta) att man kan återupprepa de gamla bravaderna och återigen få all hjälp som behövs. "För stora för att få gå i konkurs ..."  I och med att man har detta strupgrepp på det omgivande samhället kan man nu klämma åt hårdare och exempelvis förändra villkoren för bostadslån för att öka vinsterna (och direktörsbonusarna). Hyggliga räntor igår kan bli något helt annat i morgon, och den som inte kan betala får väl hoppa i sjön eller så. Kan man inte kalla bolånen för ett av de fruktansvärda finansiella massförstörelsevapen som bankerna förfogar över?

Nå, skulle man kunna göra en datamodell och försöka räkna ut vad som händer med ett representativt urval hushåll om räntorna skrivs upp, om man lägger in arbetslöshet, inkomstbortfall på grund av sjukdom, splittrade hushåll vid skilsmässor och liknande? Ser utfallet allvarligt ut kanske det går att göra politik av det hela och vidta åtgärder innan det blir storkris igen? Samhällsintresset får ställas såväl över bonusgubbarnas som enskilda borättsinnehavares privatintressen. (Eller har någon redan gjort en sådan här utredning?)

Kanske man får kolla vad bostadsbolagen håller på med också. Kan det vara så att man temporärt försöker få nybildade föreningar att ta över hus från miljonprogrammets år, och när föreningarna kraschar på grund av dyra underhållskostnader kan man köpa tillbaka kåkarna för en billig penning?

Evolution, ögon och puckelstritar

Svenska forskare i Lund visade 1994 att det krävs förvånansvärt kort tid (mindre än 400 000 år) för ett komplett öga att evolvera från ett enskilt lager ljuskänsliga celler. Men var kom de ljuskänsliga cellerna ifrån då? Det visar sig att det ljuskänsliga proteinet – rhodopsin – redan finns i vissa encelliga organismer. Små, små justeringar och små, små nyheter, och man kan över några hundra tusen år bygga makalösa strukturer.

Citatet ovan kommer från Lindenfors' blogg och innehåller vad jag kallar "nyttig kunskap". De märkliga företeelserna på bilden är insekter som kallas puckelstritar. Deras konstiga utväxter har orsakats av en gen för vingar som knäppts på och av under tidernas gång. Det är sådant som kallas evolution och som är som ett rött skynke för vissa religiösa grupper som hävdar att allt liv skapats fixt och färdigt i ett svep. Lindenfors gillar inte religion och brukar använda större delen av sin bloggtid till att skälla på de religiösa. Jag antar att hard-core religiösa klarar sig undan att förklara det här genom att bläddra i sina heliga skrifter och finna att dessa varken nämner evolution, gener eller puckelstritar. Och då finns de givetvis inte.

Fundersam

"Hejsan, jag är bonono och bor i Frankfurt och känner mig väldigt fundersam just nu!"

Fler bilder än av den här tankfulle kamraten hittar man här. Man behöver ju inte förse aporna med mänskliga tankar och egenskaper, bilderna kanske mer är en spegel av vad vi själva är - men ändå (eller kanske på grund av detta?) är de fascinerande.

Jakten mot botten - låga ingångslöner

Klippt från gårdagen SvD

En sak som jag minns påpekades redan i början av sjuttiotalet var effekten av ingångslöner när det är individuell lönesättning. Då handlade det om vad som händer om man börjar arbeta under en lågkonjunktur respektive högkonjunktur. I det första fallet blir startlönen naturligtvis ofta sämre. Men det verkliga problemet låg inte där, utan senare - det visade sig nämligen svårt att i efterhand få upp dåliga ingångslöner även när tiderna blev bättre. Började man med låg betalning fanns det en betydande risk att eftersläpningen hängde kvar.

Nu verkar det som om en del krafter helt enkelt vill permanenta låga ingångslöner. Den hycklande motiveringen är att det skall bli lättare för ungdomar och folk med problem att få arbete. Att köparna av arbetskraft skulle känna sådan omsorg kan vi nog betrakta som mindre troligt. Det handlar om att köpa prima vara till lägsta pris, och helst för alltid. Med usla startlöner vill arbetskraftsköparna delta i jakten mot botten vad det gäller huvudparten av de lönearbetande människorna. Det var den reflexionen som fick mig att klippa ut de två rubrikerna från Svenskan som så lägligt låg invid varandra. Vi ligger en bit ifrån USA:s nivå ännu, var sjätte svensk är inte beroende av matkuponger för att svälta, men får den härskande eliten i Sverige råda kanske vi kan jobba oss ned dit vi också!

Det går fort numera

Mossiga figurer som minns hur det var förr minns ubåtsnojan och de ubåtstroende. De senare kan betecknas som en halvreligiös sekt med aggressiva drag som "trodde på ubåtarna" och därmed sade dumma saker om personer som inte "trodde på ubåtarna". Så småningom upplöstes det hela i pruttande sillstim och simmande minkar, men det tog rätt många år innan man nådde dit, och inte vet jag om "de ubåtstroende" framfört några ursäkter för tidigare förlöpningar.

Numera är det snabbare ryck! Ena dagen är det ubåtar i Stockholms skärgård och marinen skall utreda det hela, dagen därpå är det hela vulgärt uttryckt reducerat till en skitfråga. Avloppsrör med gas som hoppat loss från bottenförtöjningen och flyter upp. Kanske tur (eller synd?) att inte utrikesexcellensen Bildt hann göra några stålhårda uttalanden om "postsovjetiska strukter" som är elaka och fortsätter att skicka minkar ... förlåt sillstim ... förlåt, ubåtar skall det vara! till våra fredliga svenska kuster.

Vad säga om det hela? "Skit flyter", kanske?

Taskig recension ...

... av såväl Sverige som Mo(r)deraterna, påträffad vid Husarviken på gamla gasverksområdet i Stockholm denna lördagsmorgon.

Uttalstips: Husarviken uttalas inte som HusAArviken utan som HUUsarviken. Namnet härstammar nämligen från 1200-talet och då fanns det inga husarer, däremot fanns det hus. Och det här var en vik med hus på Djurgården upp mot Värtan redan under kung Magnus Ladulås' tid.

Myrdals tal på Sergels torg Första maj

För den som vill läsa vad Jan Myrdal sade på Sergels (i stället för att lyssna till det) torg Första maj så finns texten här. Jag blev lite förbryllad över avslutningen som jag inte förstod helt, men så skall det väl vara när Myrdal talar. Annars är det ju bra att han påminner om exempelvis 1905. Hade den svenska socialistiska rörelsen varit lika usel 1905 som den är idag hade den då gladeligen stött högerns krav på krig mot Norge. Konsekvensen av detta (vilket Myrdal inte gick in på) var att det kunde ha startat ett storkrig. Tyskland hade intervenerat på Sveriges sida och England på Norges, varpå hela systemet av militära allianser hade aktiverats och det Första världskriget kunde ha startat i Skandinavien. Men på den tiden var det mer tåga i de svenska socialisterna, och man sade klart och tydligt nej till krigsplanerna. Tack för det!

Min gissning att Röd Front i Stockholm var större än tidigare verkar stämma, för övrigt. Undrar om min spontana reflexion att det verkade vara färre hos syndikalisterna också stämmer?

Levande historia dör bit för bit

Det finns en underavdelning av historieämnet som kallas samtidshistoria eller nutidshistoria och förekommer på några högskolor i Sverige. Gränsen för vad som faller inom respektive utanför vad som räknas till dem är ungefär om det finns någon kvar som kan berätta. Om jag kan tala om att jag kliade mig på näsan för en minut sedan är det samtidshistoria. Det finns folk som kan berätta om vad de upplevde för femtio, sextio, sjuttio år sedan, men så glesnar det raskt ut och så är det slut. De berättande rösterna tystnar.

Nu är den siste kände veteranen från Första världskriget död, en 110-årig australier. Det bör väl finnas några åldringar som var små barn under detta krig och som ännu kan berätta om upplevelser då, men snart är de borta de också. Då är Första världskriget inte samtid längre.

Man kan fråga sig om den elektroniska världen på något sätt ändrar det här. Redan idag kan vi spara filmer och ljudupptagningar av hygglig kvalitet av nära och kära. Hur blir det framöver när gamla berättarglada släktingar kanske kan bevaras ännu bättre i något märkligt datorminne? Visserligen kan de väl inte ens då göra mer än att dra sina gamla favorithistorier, men kan de göra det i form av ett naturtroget hologram kommer det ju ändå att kännas levande - och då blir det ju levande och samtida igen!

Mothugg

Den gamle vietnamesiske ledaren Ho Chi-minh tillfrågades en gång vad vi i väst kunde göra för att på bästa sätt hjälpa vietnameserna i deras frihetskamp. Han svarade att det skulle vara genom att vi gör revolution hos oss själva. Det citatet gav impulser till en del gynnare som försökte spränga solidaritetsrörelsen för Vietnam här i Sverige genom att förvandla den just från en bred solidaritetsrörelse till en revolutionär gruppering. Slutsats av detta: även om revolutionärer ute i Tredje världen säger det ena eller andra får vi nog bekväma oss till att tänka själv. Ibland kan man säga emot också.

I ett inlägg av den 30 april protesterade jag mot teorin att inbördeskrig är en bra idé överallt, men så tycks jag ha fått mothugg av folk som inte vet att jag existerar och säkert inte bryr sig om vad jag säger. Ta den här kommuniken från ett antal partier av varierande kvalitet och utan uppgifter om hur den kommit till, och var. Här är hela listan på undertecknare (med mina kommentarer inom parentes):

Communist Party of Bhutan (MLM) (Har försökt starta uppror men hittills misslyckats)
Communist Party of India (maoist) (För en framgångsrik politisk och militär kamp särskilt i delar av östra Indien)
Communist Party of India (ML) Naxalbari (vet inte vad de håller på med)
Maoist Communist Party, France (europeiska tomtar, förmodligen utan större inflytande)
Maoist Communist Party, Italy (se franska partiet)
Maoist Communist Party, Turkey and North Kurdistan (håller på med småskaliga gerillaaktioner i östra Turkiet tror jag)
Revolutionary Communist Party, Canada (se franska partiet)
Unified Communist Party of Nepal (Maoist) (största partiet i landet, befinner sig i en besvärlig fas när man försöker omvandla nästan-segern i folkkriget till fredliga politiska segrar)
Committee of People’s Struggle “Manolo Bello”, Galicia, Spain (se franska partiet)

Här är det alltså två partier med tyngd och resten mer eller mindre tvivelaktiga. Nå, vad säger de:

The protracted people’s war is necessary to defeat the enemy both in countries oppressed by imperialism and the imperialist countries themselves, according their own specificities. It represents a new and sharpening phase of the class struggle that expresses the revolutionary aspirations of the proletariat and the world peoples.

Det låter lite oklart, beroende förmodligen hur mycket man lägger in i orden "according their own specificities". Det skulle ju kunna vara så att det finns andra sätt. Men hävdar man att de menar att folkkriget - dessutom utdraget över kanske årtionden - är nödvändigt överallt så finns det också stöd för det. Och där håller jag inte riktigt med ... .

Det originella med den här kommuniken är att den även uttalar sig positivt om upproren i Filippinerna och Peru. De som leder upproret i Peru (eller åtminstone de som hörs utåt) har ju totalsågat nepaleserna för att de försökt omvandla folkkrig till fredlig kamp. En del ligger i kritiken, men det är nog bäst att nepaleserna själva får avgöra den bästa vägen.

Nu skall jag lägga till en observation som kanske stöter en del: det tycks som om det första som revolutionärer i Tredje världen får göra är att bli reformister. När de indiska maoisterna gick ut till de mest fattiga stamfolken var en av de första åtgärderna att lära folk koka dricksvattnet. Det sänkte barnadödligheten och förbättrade hälsoläget enormt. Och så organiserade man folk för att de skulle få bättre betalt för blad och bambu och annat de plockar i skogarna och säljer, man ordnar konstbevattning, hälsovård, skolor ... och så får socialismen skjutas på framtiden trots att man samtidigt för ett revolutionärt krig! Men det var genom att vara pålitliga hjälpare till vanligt folk som man vann förtroende och skapade basområden för den väpnade kampen.

Detta tycks gälla även de superrevolutionära peruanerna. I ett uttalande till Första maj säger deras tyska sektion:

Die Neugründung der Kommunistischen Partei Deutschlands, als marxistisch-leninistisch-maoistische Partei, als eine Kampfmaschine mit der Aufgabe so schnell wie möglich den Volkskrieg zu beginnen, ist unbedingt notwendig.

OK, det där var tyska men det finns faktiskt några människor som talar andra språk än engelska. Och budskapet ser klart ut: bilda parti och börja folkkrig i Tyskland så snart som möjligt! Det gick ju inte så bra med Rote Armee-Fraktion på sin tid, men skam den som ger sig! (Eller om man säger: skam den som ägnar sig åt tokerier!)

Fast nu går vi en bit vidare. Det här flygbladet delades ut av peru-sympatisörer i Stockholm på Första maj (klicka för större format):

Kolla nedtill på bladet, där finns länk till en informationssida också. Har inte klart för mig hur den sajten förhåller sig till en annan rätt sällan uppdaterad sida om Peru. Den här verkar dock ambitiös, och man har löst något problem med en gitarrist och nu skapat en egen kampsång.

Vad händer egentligen? - Läget är illa i somliga länder, folk lider och kämpar, det krävs rejäla förändringar men reaktionära element och deras utländska skyddsherrar stretar emot och situationen blir explosiv. Folk reser sig, kommunister finns i ledningen, men de upptäcker att landet de kämpar i är alltför outvecklat för att kunna genomföra en socialistisk revolution. Varken arbetarklass eller borgarklass är starka nog för att på egen hand genomföra sin revolution mot den gamla feodalklassen, utan det måste till någon sorts klassallians. Ryssland var i det läget i början av 1920-talet och Lenin svarade med den Nya Ekonomiska Politiken (NEP) som gav privatföretag ett visst spelrum. När Mao diskuterade samma sak var han ännu mer medveten om problemet och kallade den nya makten man tänkte upprätta för Ny Demokrati. Och exempelvis de indiska maoisterna skriver om "new democracy" i sitt program, de tror inte på någon omedelbar socialistisk revolution i Indien.

Och så har vi peruanerna. Kolla vad som står längst ned på flygbladet. Det är inte lika fantasilöst som tidigare paroller om "folkkrig ända till kommunismen", utan faktiskt ett program som är i linjen med tanken om Ny Demokrati. Vi tar en närmare titt:

På sin blogg skriver man:

Tanken bakom flygbladet är att politiken är vår starka punkt och vi vill att politiken för den ny-demokratiska revolutionen skall hamna i fokus istället för en massa sekundära frågor.

Just det, nydemokratisk, och inte socialism till hundra procent här och nu. Vad kan vi lära oss av det? - Bland annat att vad vi än säger och önskar så tränger sig verkligheten på och korrigerar våra handlingar. Och det är ungefär vad Marx hävdade i det långa super-citatet.

Det är här vi kan se en avgörande skillnad mellan fattiga och sönderfallande länder i Tredje världen å ena sidan, och ett mindre antal högt utvecklade stater på väg in i det post-industriella stadiet. I den senare gruppen behöver man inte göra revolution för att genom radikala reformer skapa förutsättningarna för socialism, där finns ju förutsättningarna redan. De automatiserade fabrikerna, datanäten, skolor, hälsovård - det handlar inte om att bygga upp dem utan att bygga vidare från förutsättningarna. Ju högre utvecklat det kapitalistiska systemet är, desto kraftigare störningar orsakar det, men samtidigt blir den skakiga kapitalistiska basen den fasta plattformen att bygga framtida socialism på. Det betyder inte att rörelserna i de högt utvecklade länderna och rörelserna i Tredje världen inte skall stödja varandra. Tvärtom. De skall stödja varandra.

Nej, nej, nej ... och då menar jag inte bara att det är rätt fult estetiskt det här ... varför peruanerna försöker gömma undan Friedrich Engels, som är jämbördig med Marx vad det gäller att grunda den moderna socialismen, har jag aldrig förstått. Och jag tror att av de två peruanerna Mariátegui och Guzmán (Guzmán är nedre gubben på bilden, även känd som Gonzalo) så förtjänar nog smartskallen Mariátegui mer att lyftas fram och upp i raden av gubb-huvuden.
  

Vi tar några rader från Marx igen, från "super-citatet":

En samhällsformation går aldrig under, innan alla produktivkrafter utvecklats för vilka den har tillräckligt spelrum, och nya, högre produktionsförhållanden uppträder aldrig, förrän deras materiella existensbetingelser mognat i det gamla samhällets eget sköte. Därför ställer sig mänskligheten alltid blott sådana uppgifter, som den kan lösa, ty närmare betraktat skall det ständigt visa sig, att själva uppgiften endast uppkommer, där de materiella betingelserna för dess lösande redan är förhanden eller åtminstone befinner sig i processen av sitt vardande.

Och så ser vi det stora sammanhanget: i stora delar av världen har inte de materiella existensbetingelserna mognat, och därför blir det inte renodlat socialistiska utan i stället nydemokratiska revolutioner. I vår del av världen är de materiella existensbetingelserna mogna. Det som fattas är att detta slår igenom i breda folkliga rörelser som genom sina aktiviteter gör om samhällets överbyggnad till socialism.

En del personer vill se detta som en våldsam resning och fantiserar om långdragna folkkrig även här. Vill man skjuta socialismen på framtiden är detta är verksamt knep att ta till. Visst kan en kriminell överklass att ta till våld när den känner sig trängd, dels direkt genom den statliga våldsapparaten, dels via provokatörer som viftar med röda flaggor och kanske smäller av någon bomb, och det kan utvecklas till en svår kris med blodspillan och ödeläggelse. Men just genom att de materiella betingelserna är mogna, och om folkets absoluta majoritet är ute efter förändring, är det detta som slutligen kommer att fälla avgörandet, inte "folkkrig" som startas av små och socialt isolerade grupper. När socialismen ligger inom räckhåll finns det ingen anledning att dra ut på sidospår. Tio bra dataspecialister skulle kunna göra mer i kampen för socialism än tusen stenkastande förorts-kids.