En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
fredag 27 maj 2011
Upphovsrätt och ersättning
Man kan fundera på det där med upphovsrätt och ersättning. Jag håller på att läsa en samling artiklar och föredrag av den numera bortglömde Erik Blomberg (död 1965) och tänkte "det här är ju så bra att man skulle kunna lägga upp en hel artikel på bloggen och därmed kanske inspirera någon att kila iväg till biblioteket och försöka låna och läsa allt det andra". Man behöver ju inte vara något geni för att räkna ut att det inte ligger några pengar (utom möjligen ersättning för biblioteksutlåning) i en sådan sak. Men jag forskade lite grann och kom fram till några som heter ALIS och som förvaltar Blombergs rättigheter och frågade hur de såg på saken. Och de skojarna vill ha betalt. Att man kan bevaka att texter inte förvanskas är en sak, men här var det något annat, nämligen att någon vill ha betalt för mitt ideella arbete. Då ville inte jag vara med längre. Skulle för övrigt inte förvåna mig om kostnaderna för att förvalta en sådan här affär är större än eventuella inkomster.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Min egen spekulation är att det inte alls handlar om att ”hösta” in pengar till allehanda upphovsrättsinnehavare (förutom ett mycket litet fåtal som har ett uthålligt kommersiellt värde), utan om att stoppa allehanda icke kommersiellt gångbara verk att nå ut till folk. Folk får sig tilldelat endast en begränsad tid i jordelivet och kan förstås inte konsumera obegränsat med litterära eller andra verk. Skulle alla dessa verk av obefintligt kommersiellt värde släppas fritt på marknaden hade de så klart tagit ”marknadsandelar” från en allt stridare ström av verk som det ska slås mynt av.
Alltså det allt starkare upphovsrättsliga skyddet ser till att det allra mesta av skapande möda låses in tills det 70 år efter skaparens död förpassas till den historiska kökkenmöddingen och försvinner in i historiens svarta hål.
Och vad som är kommersiellt icke gångbart är det mesta. För några år sen hörde jag ett radioprogram dår man intervjuade någon som hade velat ge ut Olle Adolphsons tidiga sånger på egen risk - men fått nej av rättighetsägarna. Och Adolphson är ändå en erkänd person.
Det är uppenbart att branschen helst ser att högst hundra personer publiceras varje år. Det ger mest vinst - minimal marknadsföring behövs, det räcker att fylla diskarna och allt går åt. Om dom finge besetämma skulle det se ut som Polen 1988 där Krakows ledande skivbutik hade summa tio titlar inne.
PS om man nu ska vara konstruktiv: Det vore lätt att konstruera en copyright som upphör när det kommersiella värdet av produkten är slut. Det skulle inte gå någon artists rätt för när, men det skulle förvisso hota branschen och därför lär det inte bli av.
Det stora problemet som jag ser det just nu är att vetenskapen är instängd på ett sällan skådat sätt idag. Den finns inte tillgänglig för allmänheten i någon meningsfull form. Den offentligt finansierade forskningen runt om i världen stängs in i dyra tidsskrifter som en allt mindre almänhet har någon meningsfull tillgång till.
Man kan ju ta det från den positiva sidan: jag besparades en del jobb med att scanna och kommentera texterna.
Och, jo, det är ju klart: om det som är kommersiellt gångbart skall få vara det får det ju inte komma fram alltför mycket annat ogräs som stör utsikten.
Intressant notering om instängd vetenskap: det finns en del lufthål i stil med PLoS, men när hemligstämplar och patent låser en massa nyttiga saker är det inte bra för utvecklingen av nyttiga kunskaper.
Angående vetenskaplig publicering: Jag tycker nog ändå att utvecklingen börjar gå i rätt riktning. En viktig faktor är att de offentliga forskningsfinansiärerna börjat ställa krav, se t.ex. http://www.vr.se/omvetenskapsradet/strategierochriktlinjer/fritillganglighetopenaccess.4.1d4cbbbb11a00d342b0800021800.html.
Baksidan kanske är de privata finansiärerna som gör tvärtom om det gynnar deras intressen? Och de expanderar väl sitt inflytande genom att betala uppdragsforskning och lärostolar?
Länken i mitt förra inlägg blev bruten, gör nytt försök här:
http://www.vr.se/omvetenskapsradet/strategierochriktlinjer/fritillganglighetopenaccess
Skicka en kommentar