Allt fler studeranderepresentanter idag framstår som gnälliga och bortskämda småungar som kräver "coaching" hela tiden av lärare och universitetsanställda, och inte klarar av att ägna sig åt självständiga studier och eget tankearbete. Ivarsson och andra tycks betrakta forskning som en slags lyxverksamhet och bortkastad tid, som hellre skulle ägnats åt studenterna, istället för att inse det uppenbara: hög forskningsaktivitet och forskningskvalitet kommer även studenterna till godo i form av högre kvalitet på undervisningen i slutändan.
Man skulle kunna tro att detta kan avfärdas som en lundensisk egenhet, men tyvärr, tyvärr ... I senaste numret av Gaudeamus, studenttidningen i Stockholms universitet, kommer ett par filurer från studentkåren med det här:
Vi tror att studenters syn på utbildning utvecklas till att allt mer likna ett kundförhållande och frågan om vad studenter får för sin utbildning blir allt viktigare. Utbildning utveckas till en tjänst och examen blir till en produkt.
Och de examinerade studenterna blir "varumärken", va? När det var strid om utbildningsreformen UKAS 1968 kämpade studenter mot kommersialisering och korvstoppning i de högre studierna. Nu kommer det studentnissar som vill ha kommersialisering och korvstoppning. Och det skall vara en god köpekorv också! Vem bryr sig om gamla lärdomsideal längre!
'Gaudeamus' betyder väl ungefär 'låt oss glädjas', men de där studentnissarna blir man inte så glad åt tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar