För en vecka sedan skrev jag om World Economic Forum, WEA, ett nytt forum som syftar till världsomspännande kritik av den neoklassiska sörjan inom nationalekonomin. Man kan ju säga att de som dominerar den här branschen milt sagt visade sig som släta figurer när den senaste stora krisen brakade loss. En del kanske var korrupta också. Hur som helst, enligt ett färskt pressmeddelande så har WEA nu mer än 3500 medlemmar fördelade på 110 länder.
Nu är WEA i färd med att starta två nya tidningar (fria för medlemmar, på nätet naturligtvis) samtidigt som man har kvar sin gamla Real World Economic Review. Det låter spännande. Man får hoppas att det här är en rörelse som kan växa på bredden och djupet. När krisen i själva verket bara fortsätter i vår del av världen så är det verkligen behov av kritik och synpunkter.
För övrigt såg jag att ett svenskt namn inom ekonomin, känt sedan tidigare, fått sig en utskåpning i Real World Economics Blog för vissa grejor han skrivit här. Anders Åslund, var inte det en sådan där ökänd "Jeltsinrådgivare" på sin tid?
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
8 kommentarer:
Vad jag har sett finns endast en svensk medlem i de där sammanhangen - Peter Söderbaum, miljöekonom från Mälardalens högskola. Sverige är ett bakvatten!
Kan finnas ytterligare någon eller några mer eller mindre schyssta, men vanliga är de inte!
Jodå, Anders Åslund var en av ingenjörerna bakom chockterapin i Ryssland efter Sovjets sammanbrott. Det gjorde han bra, chocken har inte gått över än i Ryssland, vad jag förstår.
Tillfället var fantastiskt, här skulle nyliberaler äntligen få bygga den sant liberala staten och bygga den från grunden.
Medellivslängden sjönk ganska snabbt med 8 år, antalet utfattiga ökade katastrofalt. Men antalet tjyvaktiga oligarker som blev ohemult rika ökade förstås, så experimentet måste väl ha varit lyckat, sett ur en nyliberals perspektiv.
Dömer man av Åslunds utskällda stycke är han fortfarande inne på chock-linjen och tycker den är bra.
Låt oss inte bråka med Åslund, han är en för uppenbar strykpojke. Låt oss angripa såna som i smyg tycker som han och handlar därefter men omger det med en massa tjusigt snack. Typ EUs makthavare som försöker använda chockterapi på Grekland, Spanien, Irland och Portugal.
Om Åslund dömes till stegel och hjul kanske de större skurkarna blir försiktigare?
Hänga de små tjuvarna och låta de stora komma undan, menar du?
Intressant moralisk fråga: skall ansvar krävas i varje situation även om det kommer att kosta X tusen eller miljoner människor livet först, samt ohygglig ödeläggelse? Är det vettigt att jaga in skurkar i ett hörn och sedan framtvinga kamp till döds (där man själv dock inte riskerar något för egen del, det är andra som får slåss), eller kan det vara mänskligare att vara "mesigare" ibland?
Skicka en kommentar