Dagen efter ...

... har man en del att fundera på i denna deprimerande historia från Norge. Redan igår kväll, när det var oklart hur mycket som verkligen hänt, funderade jag på om en "enskild galning" skulle ha hunnit med så mycket som hände i Oslo centralt och en bit utanför stan helt på egen hand. Och mycket riktigt, idag kommer uppgifter hos Verdens Gang och Norsk Rikskringkasting om att det eventuellt kan vara en person till inblandad i skjutningarna. Det låter rimligt: hur skulle en ensam person ha kunnat meja ner över åttio personer av sexhundra i sin närhet utan att någon skulle ha kunnat få chans att oskadliggöra honom? Det var ju en äldre dam som obeväpnad brottade ner den där skytten i Tuscon, Arizona när han skulle ladda om, för att ta ett möjligen liknande exempel. Slutsats: om det rör sig om galning så är det inte bara en enskild sådan, utan sannolikt om en grupp. Och då kan man undra om det rör sig om äkta mental galenskap, om det inte snarare är politisk sådan.

Den som polisen gripit uppges ha varit organiserad partipolitiskt ett tag hos Fremskrittspartiet. Det är Norges motsvarighet till Sverigedemokraterna, och rörelser av den typen måste nu kämpa hårt för att undvika skiten som träffat fläkten. De är inte de som håller i vapnen, men de finns i den tankeströmning som ger inspiration till "enskilda galningar". I ett första skede kan de förse "galningen" med ideer, i nästa skede kanske denne tycker att partiet är för mesigt och att det gäller att ta i mer resolut. Och då inte bara i hatiska tirader på nätet, utan med riktiga grejor. Engelsmannen Richard Seymour skriver om hur "galningen" beundrade engelska fascistorganisationen EDL som är riktiga gatukämpar. Vi kan nog utgå från att FrP och liknande organisationer lugnt mal på med sitt islamhat ändå, efter några formella avståndstaganden från masslakten i Oslo.

Fråga: varför angreps rent norska mål? Norska regeringsbyggnader, ett norskt ungdomsförbund? Om killen inte gillar invandrare så är väl det mindre logiskt med detta än vad våra svenska artister inom terrorfacket (Lasermannen och Mangs i Malmö) hittade på när de sköt mot folk som verkade invandrare? Eller trodde man att det invandrar- och socialismtrötta norska folket skulle sluta upp i det stora upproret bara någon avlossade startskottet? Kanske norrmannen i gemen borde ställa frågan om det finns samband mellan den här slakten och FrP:s framgångar på senare år?

En annan slutsats är att det är lätt att missa i ett tidigt skede av en sådan här historia: jag trodde inledningsvis att det faktiskt var någon anknytning till Norges krig när de första rapporterna kom från Oslo (vilket jag i och för sig inte var ensam om, men det är ingen ursäkt, jag borde ha låtit saken ligga ett tag tills mer uppgifter kom in). En sak som jag dock inte ångrar är uppfattningen att det gäller att försöka hålla tankarna någorlunda klara, och att ställa frågar som kan verka obekväma eller stötande. När paniken bryter ut kan logiken åka all världens väg, och resultaten av det ser vi klart i världen efter elfte september. Lyckligtvis fick polisen snabbt tag på en trovärdig förövare, men vad hade hänt om så inte skett, och och någon "islamistgrupp" hade publicerat en kommuniké på nätet om att detta var ett verk av jihadister?