Den här filmen visar något som kallas "världens första tredimensionella printer för choklad". Det verkar som en skoj-grej, men det är klart att den här teknologin har framtiden för sig vad det gäller industriell produktion av ungefär vad som helst som inte gäller väldigt långa serier. Chokladen är en illustation till vad som kan göras, sedan kan man tänka vidare på andra tillämpningar.
När jag kollar tillbaka i min blogg ser jag att det här verkar vara en tillämpning av "friformsframställning". Det verkar som den här tekniken radikalt kan sänka kostnaderna för korta serier och specialtillverkningar, och om forskarna på filmen nedan har rätt så kan kunderna dras längre in i konstruktionsprocessen och tala om hur man vill ha sina grejor. Fast det var visst bättre om folk utformade sin egen choklad än sina egna flygplan, sas det. En konstruktionstabbe i chokladbranscher har inte så allvarliga konsekvenser.
Ja, här har vi en positiv nyhet (om man gör positiva grejor av den) som ökar produktivkrafterna på den här planeten. Man vidareutvecklar en teknik som gör att industriella metoder kan spridas vitt och brett till rätt låga kostnader. Håller man sig inom den marxistiska tanketraditionen är man teknikpositiv och ser den vetenskapliga och teknologiska revolutionen som helt väsentlig för mänsklighetens frigörelse. Den skapar en sådan produktionsnivå så att socialismen blir inte bara möjlig utan faktiskt nödvändig.
Men läser man utvecklingen från annat håll verkar det mest jämmer och elände. Nu kanske den fruktade "dubbel-dippen" i ekonomin slår till i och med att USA och EU krisar ner sig samtidigt. Men hur mycket är kris och hur mycket är snack? - Att vi har klimatproblem är känt, vissa naturresurser som tidigare fåtts till lågpris eller gratis kan snabbt bli dyra och svåråtkomliga. Men är det verkligen så att energikrisen blir välfärdssamhällets död, bara för att ta ett undergångsexempel. Även om det blir en ny omgång av den ekonomiska krisen så innehåller denna så stora inslag av "skräm skiten ur folk så vi kan sno dem på allt vad de äger och har" att det är uppenbart att det inte handlar om naturlagar som slår till. Det handlar om vilka som sitter på och som fördelar samhällets resurser. Om enprocentsgruppen ("plutokratin") hela tiden tillåts att öka sin andel av resurserna kommer det att gå åt helsike för resten av oss.
Nu är vi inne i en tid som kan kännetecknas av stagnation i tidigare dynamiska ekonomier, men vad det betyder politiskt är att det är tid för omfördelning. Jordbrukssamhället ligger bakom oss, i den meningen att en allt mindre del av befolkningen behövs till arbete med produktion av födoämnen och andra naturprodukter. Industrisamhället har gått en liknande väg. Nu handlar det om tjänstesamhället, och det är frågan om hur mycket folk det behövs där efter omfattande rationaliseringar - men notera att många arbeten här knappast går att rationalisera så mycket. Man skulle kuna säga att tjänstesamhället är "ta hand om varandra-samhället", och skall det fungera utan väldigt mycket smuts i hörnen så krävs rejäla omfördelningar av samhällets resurser och principerna för hur många saker sköts. Det är med andra ord svårt/omöjligt att kombinera med kapitalistiska vinstprinciper.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
3 kommentarer:
Jag sysslar med utveckling av produktionsmetoder, grunden till vårt företag. Fokus är att minska miljöpåverkan och sänka kostnaden väsentligt för avancerad produktion, att komma bort ifrån stordriftfördelar. Alltså produktion som är skalbar i mycket större utsträckning än vad kemiteknisk produktion är idag. Nog med sales pitch.
Jag ser problemen med teknikutvecklingen, vetenskapen, företagandet och sådant mer och mer som en generationskris. Det är främst en generation som osedvanligt tidigt fick makt inflytande och möjlighet att skapa sina produktionssystem, denna generation har dessutom hållit makt och kapital längre än andra generationer. Än syns ingen tendens till att tyglarna kommer lämnas över. Gubbarna har ackumulerat makten över kapitalet till den milda grad att ingen verksamhet kan existera utan baby boomers goda minne, ingen kan utmana dem eller tillåts utmana dem. Stagnationen inom läkemedelsbranschen, som är närmast min egen är ett typiskt exempel på vad som händer när ledarskapet alla kommer ur samma tradition, när ledarskapet kommit ur denna generation i decennier. Det är intellektuell stagnation som sedan följs av en ekonomisk stagnation.
Nu står big pharma på klippkanten, radikalt ändrat tankesätt krävs. Men en fd VD för GlaxoSmithKline som jag diskuterade frågan med. Han sa att de kommer möta nuvarande krisen på samma sätt som de alltid gjort, det kommer bli en andra runda fusioneringar och uppköp, ännu större jättar. För ledningen har en hammare och då ser alla problem ut som en spik. Man anade en viss uppgivenhet från honom.
Förmågan att skapa nya läkemedel kommer förmodligen att utvecklas i samma riktning som efter tidigare fusioneringar, den kommer minska ytterligare, forskningen kommer effektiviseras ytterligare och bli än mer oförmögen att ta fram nya innovationer.
Där har vi stagnerat tänkade hos de som hållit den ekonomiska makten för länge, de styr med statistik och erfarenhet, vilket är som att ha förarplatsen vänd bakåt på bilen. Så hittar man inte nya vägar.
Vad gäller olja så kommer den aldrig att ta slut. Vi kan utvinna den ur oljeskiffer så att det räcker till 104 år av dagens oljekonsumtion, men lite dyrare blir det, miljöfarligare och än mer koldioxid i luften. Så det är ingen lösning på nånting, vore dock ett bra sätt att skapa ett ännu större problem av problemet man har idag. Även om oljeberoendet kan knäcka kapitalismen så skall man inte räkna kallt med det. Säkrast att inte vänta på den kapitalistiska vägen ut. Fram för ett generationsskifte!
Jag såg en uppgift i en bok av någon forskare som menade att i framtiden behövs det ca 1,8 miljoner fler människor i jordbruket än idag på grund av oljebrist. Han menade att det bara är en tidsfråga innan strömmen av människor från städerna till landsbygden och jobb i i jordbruket är en tidsfråga som inte ligger alltför långt bort.
Martin, kemisk industri ligger utanför min kompetenssfär så jag törs inte säga emot dig (det är mer "traditionell" tillverkningsindustri som jag vet lite mer om, fast det är gamla kunskaper vid det här laget). Men det är möjligt att det kommer ett stort generationsskifte snart, ungefär som det var ett stort skifte på sjuttiotalet när förkrigsgenerationen började gå i pension. Om det blir bättre eller sämre av det vet jag inte. Gamla punkare som nya VD:n?
Angående oljan så tar den ju inte slut, men det är väl ekonomin i utvinningen som gör att den faktiskt i praktikten kan "ta slut" som massförbrukad energi. Och då blir det jobbigt för ett samhälle som är byggt på att oljan skall flöda billigt.
Lasse, man kan tänka sig återströmning av folk till landet för att öka lokal jordbrukproduktion, men jag tycker 1,8 miljoner låter ganska mycket. Det skulle ju vara var femte svensk! Samtidigt är ju en utspridd befolkning i vissa avseenden mer resurskrävande än en som är koncentrerad i tätorter, så man får nog planera det här noga för att det inte skall kosta mer än det smakar.
Skicka en kommentar