Jag trodde inte att mitt inlägg Sanning för alla skulle få så många kommentarer. Tack för alla! Nu plockar jag upp debatten från kommentarsfälten och fortsätter från ett nytt inlägg. Tanken på medieplattformar som kan bryta de stora mediemonopolens och stormakternas försök till blockering, censur eller förvrängningar kom naturligtvis upp i diskussionen. Norska dagstidningen Klassekampen togs upp som exempel på ett självständigt pressorgan (den började som en marxist-leninistisk tidning och har lyckats leva kvar med god upplaga) och det kom förslag om att starta något nytt med journalistisk profil - kanske i stil med Huffington Post. Det tycks finnas en och annan som tänder till på den idén.
Jag resonerar något i den här stilen. Vi har en rullande kris som nu drivits så långt att det kapitalistiska samhällssystemet möjligen kan krascha i vår del av världen. Det är med andra ord kanske en situation som den socialistiska rörelsen har haft för ögonen och väntat på sedan mitten av 1800-talet. Systemet är i svår kris, men kunskaperna och medlen för att gå vidare finns också i större grad än någon tidigare under förutsättning att utvecklingen inte tillåts gå vind för våg eller kontrolleras av små negativa krafter. I det läget kunde man förvänta sig att för rörelser som kallar sig socialister eller kommunister borde det inte finnas något viktigare än att samla tillgängliga resurser för att bryta upp bland annat den borgerliga mediablockaden.
Hur många "blockadbrytare" finns det nu? Om vi tar sådana som både finns som papperstidningar och på nätet kan jag ur minnet plocka fram Riktpunkt, Proletären, Flamman, Arbetaren, Etc, Internationalen. Ett halvdussin således, och säkert har jag glömt någon eller några. Dessutom har vi de som bara finns på nätet i form av hemsidor eller bloggar. I själva verket en stor kraft (även om man får räkna med en stor överlappning av läsare mellan olika sajter), men hopplöst splittrad. Vad innebär det om man försöker starta något nytt? Förmodligen att det bara blir en (nät)tidning mer i den redan ganska stora samlingen. För jag misstänker att hur stor den verkliga krisen än blir så kommer det knappast att skapas ett sådant krismedvetande att de olika smågrupperna är beredda att slå ihop vad man har för att gå till offensiv.
Om man skall räkna in ett antal socialdemokratiska papperstidningar med nätsidor i den här samlingen vet jag inte - kan dessa människor överhuvud taget tänkas ha några ambitioner om vi pratar om samhällsförändring? Samtidigt finns ju stora grupper läsare här, förmodligen rätt mycket större än för den första sextetten av tidningar jag räknade upp. Kan man inte misstänka att dessa partitidningar skulle se det som en förstahandsuppgift (enligt gamla socialdemokratiska reflexer) att tiga ihjäl eller bekämpa något som uppfattas som en motståndare till den egna partiledningen och dess kader av ombudsmän - eftersom en ny plattform i sin praktiska politik faktiskt måste bli en motståndare! Partiet har gått från socialliberalism till nyliberalism, och det är nyliberalismen som är systemkraschens ideologiska motor!
Därmed har vi problemet att vilja och resurser finns på olika ställen, och jag vet inte hur man skall komma över det. Den utopiske socialisten Saint-Simon satt i sitt hem och väntade på att en rik man skulle komma och finansiera hans fina projekt, men det kom aldrig någon. Möjligen kan crowd-funding fungera numera, jag vet inte, men det skulle vara en begäran om stöd till folk som förmodligen redan gör en del uppoffringar för att hålla ovannämnda tidningar vid liv. Jag tror i alla fall att om en ny sajt skall få verklig slagkraft så kan den inte skötas som ett helt ideellt projekt, det måste finnas en del proffs som arbetar heltid med journalistik, teknik och administration, och naturligtvis skall ha betalt för det. Teknik och projekt kommer också att kosta. Samtidigt är frågan: vem har ledningen, vems ideer styr?
Det här verkar pessimistiskt, men jag är hellre pessimistisk och blir glatt överraskad än att ägna mig åt ohållbar optimism. Skulle det gå att bygga en radikal och inflytelserik nätbaserad tidning i Sverige för masspridning (även via pdf-upplaga)? En sak är säker: det är inget som jag kan driva igenom! Kan någon skingra min pessimism?
(En tanke på slutet: är det en tidning som behövs, är det inte snarare en högkvalitativ nyhetsbyrå?)
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
16 kommentarer:
"bryta de stora mediemonopolens och stormakternas försök till blockering, censur eller förvrängningar"
Jag tror detta är det viktigaste om man vill skapa en ny plattform.
Ja store hövding Gamle Varg, därom torde vi inte behöva tvista. "Så vill vi ha't, men var ska vi ta't" (var det inte så som Erk och Maja sa på Värnamo marknad?). Innan man skapar något helt nytt skulle jag i alla fall vilja dammsuga existerande resurser för att undvika dubbelarbete, men jag kanske har fel? Det har faktiskt hänt några gånger.
Självklart vore det bäst om man hittade något som redan finns och kanske går att utveckla. Sedan kan detta helt klart kombineras med en nyhetsbyrå. Då kan inte gammalmedia skylla på att de inget vet
Kan man inte säga att "Allianafritt Sverige" är en nyhetsbyrå specialiserad på att bevaka borgarnas göranden och låtanden?
Men hur utnyttja dess bevakning bättre?
"Alliansfritt" är en detalj i det hela, men långt ifrån det hela, och finns ju väldigt mycket inom humorfacket. "Byrån" skulle ju ägna sig åt aktivt insamlande och analys, och inte bara scanna igenom andra media efter nyheter. Samtidigt skulle det ju krävas högsta kvalitet på arbetet så att åtminstone inte faktamissar gör att den tigs ihjäl. Och då är vi tillbaka till att det krävs en del proffs för att sköta det hela.
Det är en stor organisatorisk uppgift att få ett halvdussin av dem som nu driver pytteprojekt att inse att de skulle komma längre om de poolade. Kanske det är omöjligt, kanske egot är större än förnuftet. Men det vore värt att försöka.
Men vilka ligger närmast till att försöka - alltså bortsett från Ehrenberg och Fernström och såna, som säkert inte kommer att ta första steget. Det borde ju vara folk som på ett trovärdigt sätt kan representera avnämarna och intressenterna, eller hur?
Jo, du har givetvis rätt, Jan. Men vissa pöl-experiment har ju gjorts. Det finns en samling vänsterbloggar någonstans, samt ytterligare en samling som jag sparkade ut mig själv från vid något tillfälle, men hur mycket genomslag har de? Det som hänt där är att man gjort att ett antal bloggar av väldigt skiftande kvalitet kan hittas samtidigt. Jag tror det vi diskuterar här är något mycket mer avancerat: en högkvalitativ och effektiv murbräcka på nätet. "Gemensam" kanske ändå lutar åt det hållet, men då får man tänka sig "Gemensam" med blixtsnabb journalism och nyhetsbyrå tror jag. Undrar om Vänsterpartiet skulle ställa upp på en sådan sak, och åtminstone vissa grupper inom SAP?
Problemet blir väl att få bloggare att dra åt samma håll. Man också få med några av de tyngre namnen för att lyckas
De "tyngre namnen" om man räknar läsare är väl Jinge och Svensson. Samtidigt undrar jag om de är de som har den högsta kvaliteten, tycker ibland att det är mer kvantitet än kvalitet.
Jan, eftersom jag knappast har någon eller några att representera vet jag inte om jag kan räknas som trovärdig. Jag är ju bara jag.
Det behövs fler tidningar, för högerns mediadominans, eller överhuvudtaget, lögnens är en tjock hinna. Så det är en intressant idé du kommer med. Svårt att se genom det immiga fönstret. Mycket som inte sägs, och mycket som sägs som inte stämmer. Att socialdemokraterna sålde ut A-pressen visar tydligt vilken inriktning som gällde, fast den inriktningen skapades nog egentligen för längesen och befästes iom Palmemordet. Det fanns en intressant tidningen - den finns förresten kvar tror jag och drivs av socialdemokraten Bo Bernhardsson. Sen fanns ju också eller kanske till och med finns fortfarande ABF:s tidning Fönstret. Men att A-pressen såldes som sagt, det var verkligen kass att de gjorde så. Ville tydligen minska sitt inflytande i samhället och sälla sig till Prime- och Arena högern med gemensam avsändare Svenskt Näringsliv. Ja, en fräsch tidning med aktuell skygglappsfriare debatt, vore inte dumt. Särskilt kult vore ju också om man kunde ha det som en multimedial sight med både radio- och TV-inslag. En sak som jag vänder mig mot är att tekniker ska få betalt men inte skribenter. Ska man starta något sådant, ska det antingen vara ideellt för alla eller så ska alla få betalt.
Jaha, det var en näthistoria jag glömt, tack för påminnelsen: Efter Arbetet. Det var ett tag sedan jag tittade på den sidan, men nu finns tidningar utanför Malmö också på samma sida. Om jag skulle kritisera så ser det vid en snabb koll ut som vänsterns vanliga vecko- eller månadstidningar som lagts ut på nätet, det är inte det där blixtsnabba fotarbetet som jag anser behövs. Sakerna skall knappt hinna ske innan nyheten och analyserna är ute! Och då krävs det en kärna av proffs som ser till att det sker, det är vi ense om!
Eventuellt skulle man kunna skapa en förening för seriösa bloggare med syfte att skapa ett seriöst medium, och där har du din givna plats, Bjön. En sådan förening skulle definitivt vara en aktör på nivå med Etc.
Men det behövs förstås också någon som representerar avnämarintressena - och det skulle väl i första hand vara ett antal organisationer som har behov av att det finns seriös samhällsinformation.
Och sen får man mötas.
Borgerlig media har en fördel i att de faktiskt har en grundläggande ideologi gemensam, de har helt anammat den nyliberalistiska ideologin som SN, Timbro, SAF etc hamrat in under tre decennier med stora propagandaresurser. Finns det något liknande hos motståndarna till den nyliberala ideologin, en klar och tydlig gemensam ideologisk plattform?
Man kan se vad Nej-sidan i euroomröstningen kunde åstadkomma med betydligt mindre resurser än motståndarna, här kan finnas något att lära. Förvisso hade Nej-sidan fördel av att de rimligen inte kunde ignoreras och man var tvungen att släppa fram dem i tidningar och TV. Liknade framgångar ur underläge hade man i Frankrike och Holland när det gällde omröstningen om EU:s konstitution
Om man tittar på presstödet så finns där trots allt en del vänsterpublikationer som totalt sett drar in en del på detta stöd. ETC/Efter arbetet får ihop en drygt 15 miljoner tror jag det var på sin konstruktion med ”lokaltidningar”. Ehrenberg är förstås imponerande som snart hållit på ett helt yrkesliv med egen tidning, men det är trots allt lite väl mycket av enmansshow över det.
Snabbhet är förmodligen mycket viktigt, de ”heta” aktuella samhällsfrågorna kommer och går i snabb takt och allt det nonsens som spys ut över medborgarna från den högerns propagandaapparat måste bemötas direkt och kvalificerat annars är det försent och tåget har gått, skadan är skedd.
"Kärna av proffs" - så skribenter och författare är inte proffs då utan det gäller bara för tekniker. Det var det fördomsfullaste och mest nedvärderande jag läst på länge.
Jag förstår inte kommentaren! Såväl tekniska som skrivande och administrerande bör vara just proffs på sina respektive områden för att det hela skall flyta fram snabbt och effektivt!
Teckentydaren: Det behövs inga gemensamma ideologier, det räcker tills vidare med allt som ryms mellan den blekaste socialliberalism och den rabiataste autonomism. Det handlar ju inte om något partiprogram för guds skull, utan om publicistik.
Skicka en kommentar