måndag 19 september 2011

Sanning åt alla


Sanning åt alla låter väl som en bra paroll (tills det kommer någon filosofiskt slipad person och ställer frågor och ger exempel som får den att bli väldigt krånglig - men det kan vi bortse från just nu och hojta "information wants to be free"). Bilderna ovan kommer från något som heter Balkanpuls, med anledning av ett tips av läsare Jan Hagberg. Där har han fått publicerad en text som specifikt handlar om delar av balkankrigen under 1990-talet, om demoniseringen av serber och hur vissa bosniska politikers islamism sopades under mattan.

Vid sidan av skriver Jan att "Jugoslavien var ju första gången samköret mellan medierna och krigsfanatikerna i det nya Nato (nya i meningen hur ska vi fortsätta efter Sovjets fall) prövades i den tappning vi nu sett i Libyen (och Syrien, även om det där än så länge bara är på det krigsförberedande stadiet)."

Det är en intressant observation. Vi har inte en konflikt, utan två. En är i verkligheten och syftar till ett tämligen normalt världspolitiskt rånmord där civilbefolkningens blod rinner i floder och mer eller mindre skumma politiska och kriminella grupper slåss om bytet. I en alternativ och konstgjord verklighet har vi ädla hjältar, avgrundsdjupt onda skurkar samt jublande folkmassor som hurrar för befriare som åker omkring på bilar och viftar med automatvapen.

Detta med krigspropaganda har alltid funnits, men det är frågan om den inte har vässats ytterligare en bit nu.Från och med nittiotalets balkankrig, och den allt starkare ställningen för elektroniska media och möjligheter att flytta data hit och dit under olika etiketter, har det här blivit allt tydligare. Med rätta kameravinklar och elektronisk bearbetning (och totalstyrda nyhetsmedia) kan några hundra statister förvandlas till jublande folkmassor eller några förvirrade nissar med maskingevär till beslutsamt framryckande rebeller. Några få missnöjda individer kan med ens blåsas upp till "opposition" som representerar folkrörelser som inte existerar eller är alldeles för svaga och oklara för att utgöra verkliga politiska alternativ. Utländska legoknektar, specialtrupper eller islamist-jihadister kan med ens säljas som frihetskämpar i alternativvärlden.

Det som strider mot bilden av denna verklighet blir med större eller mindre framgång ihjältiget. Om något "strider mot bilden" kan det ju inte stämma, eller hur? Är det Qaddhafis massakrer man är ute efter (även om de knappast ägt rum) kan man ju inte slösa tid på vad ostyriga rebeller råkar ha för sig - för det pågår ju i det verkliga kriget, inte i idévärldens krig där NATO och svenska bombhöger-vänster-människor befinner sig. Om några svartingar råkar bli slaktade i Libyen är det väl bara ett misstag, eller hur, och inget som gör att NATO måste skyddsbomba? NATO är ju upptaget med att skyddsbomba civilister som inte vill ge upp för "rebellerna" (och riskera att bli mördade som tack för det).

Fast, som det heter, verkligheten sparkar och vill fram. Eller om vi skall kalla det "sanningen" som kanske kan nå fram till "alla". (Nja, bombhöger-vänstern lär nog inte ge upp i första taget.) Samtidigt är förmodligen många av lögnerna som bygger upp krigshetsarnas verklighetsbild ganska lätta att avslöja för personer som kan sakfrågorna, och sådana finns nästan alltid tillgängliga någonstans. Tänk om Sommestad-gruppen i Socialdemokraterna, vilken består av människor som jag tror gillar såväl vetenskapliga fakta som en traditionell fredslinje, skulle ta tag i det här och sätta stenhård press för att partiet officellt skulle ta avstånd från den krigshets i alternativvärldarna som bombhöger-vänstern bedriver, att med fakta avslöja det smutsiga spelet och se till att åtminstone Sverige håller sig borta i fortsättningen? Mycket kunde bli vunnet med det. Det är skam och typiskt för socialdemokraterna idag att det mest är föredettingar ur toppskiktet som engagerar sig i fredsfrågorna och ställer korrekta krav.

Nu har de så kallade rebellerna åter åkt på pumpen i några viktiga slag i Libyen. Frågan är hur stor del av landet som NATO:s tillsatta regering verkligen kontrollerar, och om nästa fas av kriget nu närmar sig. Det är oroande - det finns olika alternativ att jämföra med, och av Afghanistan, Irak och Somalia kan det bli Somalia som får en repris i Nordafrika. Totalt sönderfall alltså. Tycker ens Urban Ahlin att libyerna är så onda att de förtjänar detta? Genom hård motståndskamp ser libyerna till att NATO:s och bombhöger-vänsterns världsbild får svårt att helt segra, även om det uppenbarligen tar emot i svenska media att avlägsna sig från alternativvärldens färdigskrivna kommunikéer och drömbilder.  Här är en läsvärd artikel av Pepe Escobar.

Här är en stackars "alla" som skulle behöva en rejäl dos "sanning" för att se ljuset!

40 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Innan fäster sin tillit till mer eller mindre etablerade om än fredsvänliga socialdemokrater (dagens motsvarigheter till Inga Thorsson) kanske man ska fråga sig var det finns någon fredsrörelse ute i det riktiga samhället.

Var finns dagens Åsa Hallström och Sköld Peter Matthis? Eller Per Anders Fogelström?

Utan en sådan rörelse finns kommer sympatiska socialdemokrater att vara fullständigt kraftlösa.

Björn Nilsson sa...

ÅH vet jag inget om, PAF har ju gått hädan, men SPM har jag nog sett några gånger det senaste året. Kanske jag även sett de yngre motsvarigheterna men har då inga namn att sätta på dem. Hur uselt än partiet är vore det ju bra om en del ännu aktiva förmågor kunde slå ett slag för fredssaken och uppträda som rödglödgat argsinta militanta fredsvänner!!! Någon verkan kunde det väl ha för att få liv i en sovande opinion.

Jan Wiklund sa...

Jo, men det kommer de inte att göra om det inte finns någon opinion på gatan att hänvisa till. Politiken fungerar på det sättet. Partier är kompromissorgan, förmedlingsorgan mellan folklig och statlig politik. De klarar inte att gå i spetsen för något, det är för farligt.

Björn Nilsson sa...

Så låt oss då samlas till en ilsken folkmassa utanför högkvarteret på Sveavägen, skrika otidigheter och kasta lite grejor, så kanske de vaknar till!

skvitt sa...

Mycket bra skrivet och därför tog jag upp det i ett inlägg:
http://skvitts.wordpress.com/2011/09/20/brum-brum-sa-bjornen/
/Skvitt

Jan Wiklund sa...

Man behöver inte vara otidig. Inte otidigare än Vietnamrörelsen var på sin tid (Tage och Geijer, Lyndons lakejer, ni minns).

Kerstin sa...

Bra inlägg. Det talar om två ting, dels om propaganda, hur sådan görs och hur den verkar, dels om den sorgliga frånvaro av fredsaktivister i Sverige idag.

Det är inte lite dystert att det som en gång antogs bli så bra för demokratin i verkligheten har dödat demokratin, nätet. För propagandamakarna innebär det bara fler röster och närmast obegränsade möjligheter att luras med bilder och videos, för de kritiska innebär det passivering. Man sitter, bekvämt, i sin lilla kammare och skriver lite inlägg, som kanske läses av ett par hundra, istället för att lyfta baken och gå ut på gatan med plakat, och som Jan Wiklund påpekar, det är det senare som ger effekt.

Björn Nilsson sa...

Jan, det är svårt att hitta något bra rim på Junholt. "Fjun-kolt"? - Nästan obegripligt för dagens folk.

Kerstin, jag undrar om det inte måste slås in några fönsterrutor också för att det skall bli uppmärksamhet för eventuell demonstration på Sveavägen. Eller att tusen desperata gråsossar med rollatorer stormar lokalerna?

OldWolf sa...

Tack för en bra artikel. Jag har tagit upp lite om hur PR-byråer arbetat på rebellernas sida från början och naturligtvis sett till att vi fått den sneda bild av som händer
http://oldwolf-vindenviskarmittnamn.blogspot.com/2011/09/moderat-riksdagsman-sponsrar-kriget-i.html
Jag skall lägga till ditt inlägg i min blogg och blogglänkar

Teckentydaren sa...

Våld fungerar, ingen tvekan om det. Imperiet använder våld med framgång hela tiden. Se hur Asfaltsdjungelns indianer fick mycket uppmärksamhet med lite vandalism av stadsjeepar. För att inte tala om veganer som utför attacker mot minkfarmare, pälsbutiker mm med troligen närmast obefintligt kapital och i övrigt små resurser och manskap fick man oerhört genomslag, så pass att den store arbetarledaren blev vegankramare, vilket förstås kan vara livsfarligt folk kan bli ihjälkramade.

Björn Nilsson sa...

Tack Gamle Varg, din existens har varit mig obekant tills idag, men nu lägger jag upp dig på bloggrullen i högermarginalen!

'tydarn, det gäller att vara försiktig med våld och göra noggranna avvägningar. Jag tror det räcker med att hundra (100) arga pensionärer åstadkommer en (1) spricka på en (1) ruta för att det skall bli betydande oro i det socialdemokratiska högkvarteret. Men egentligen är väl den extrema våldsåtgärden mot byråkratiska och folkfientliga S-pampar att stänga av arvodeskranen. Det kommer säkert att slå oerhört hårt utan att en droppe blod spills.

Mavera sa...

Urban Ahlin är medlem i Trilateral Commission. Det säger väl en del om honom.

Björn Nilsson sa...

Medlemslistan är offentlig, Bildt är medlem - med andra ord en tveksam samling! Av någon anledning är SACO:s ordförande med också.

OldWolf sa...

Här är medlemslistan:
http://www.trilateral.org/download/file/EU_list_7-11.pdf

Jan Wiklund sa...

Misstänker att dom är med å ämbetets vägnar. Det är väl en komplett epostlista på makthavare som dom använder sinsemellan?

Kerstin sa...

Det dystra är att använder man våld i en demonstration så är det våldet som det skrivs om i tidningarna och inte syftet med demonstrationen, så är de demonstrerande omöjliggjorda.

Men blir en demonstration i Sverige tillräckligt stor så kan media inte nonchalera den helt - tror jag i alla fall. Men det är kanske att tilltro media för mycket vilja att tala om vad som händer. För dessa gäller det ju numer att tala om vad makten vill att vanlig folk ska tro att det händer.

sanningatalla sa...

Notera att media helt och hållet förtigit gruppen Sanning åt alla!, som förespråkar yttrandefrihet och opartisk, objektiv och allsidig journalistik när det gäller konflikterna i f.d. Jugoslavien. Den gruppen har programförklaring på 10 språk (http://sanningatalla.wordpress.com/) över 17 000 medlemmar på Facebook, dvs. ca 5000 mer än den konkurrerande - och medialt uppmärksammade! - gruppen som vill tabuisera och heligförklara den officiella diskursen om händelserna i den bosniska staden Srebrenica.

PS.
Måste anmärka på anvädningen av termen "bosnier" som här verkar användas synonymt med "bosnienmuslim" (detta kan vi tacka diverse PR-byråer för...) vilket är grovt felaktigt och vilseledande och har direkta konsekvenser för (o)förstålse av konflikten i den ex-jugoslaviska delrepubliken Bosnien-Hercegovina. Mer om terminologiproblematiken finns här: http://balkanpuls.se/angelina-jolie-borttapad-i-oversattningen/

Sanning åt alla!

Björn Nilsson sa...

Media tycker nog det är jobbigt eller onödigt med allsidig journalistik, det är lättare att ställa skurkar och offer mot varandra utan att bry sig om de finare men kanske väldigt viktiga nyanserna. Jag tror inte kroaternas massfördrivningar av serber från Krajina fick så stor uppmärksamhet, och dessutom var ju serberna enligt media på skurksidan vilket kroaterna med sitt ustasjaförflutna av någon anledning inte var... .

Kerstin sa...

vilket kroaterna med sitt ustasjaförflutna av någon anledning inte var... .
Det var nog ingen tillfällighet att Tyskland hade så bråttom att erkänna det självständiga Kroatien!

sanningatalla sa...

Serbiska offer har varit ok att nämna i förbigående för att ge sken av objektivitet men inte ok att uppmärksamma. Om vi bortser från den norska dokumentärfilmen har nog SVT inte visat gjort en enda dokumentärfilm som skildrar serber som utsatts för lidande.

Sveriges (televisions) linje i Jugoslavienkrisen har beskrivits kort och koncist av litteraturkritikern Göran Hägg:

”I Jugoslavien följde man redan före inträdet EU:s av Tyskland och Vatikanen stödda linje med delning efter religiösa gränser och landvinster för den romerskkatolska minoriteten av serbokroatiskt talande, kroaterna, vars partier ännu vid tiden för Palmemordet ansetts som fascistiska.” ( Göran Hägg, Välfärdsåren s. 441). Det är indikativt i det avseendet att SVT skickade en kroat (Tonchi Percan, som idag ofta tillåts figurera som "oberoende" rapporter i SR) att rapportera från kriget mellan kroater och serber i det som idag är Kroatien.

De som försökt visa den andra sidan av medaljen har fått enormt mycket stryk i media. Björn Eklund från Ordfront blev avskedad bara pga. en enda intervju (tänk vad stabil den officeilla "sanningen" är när den hotas av en intervju...), Erik Wijk har blivit påhoppad av den självutnämnde muslimförsvararen Andreas Malm och har dragit sig undan. Vem vill bli Björn Eklund? Alla har blivit skrämda till tystnad! Det är inte konstigt att Newsmill kan avfärda Jan Hagberg på ett så nonchalant sätt. Och serber får inte ens tänka tanken att få rätt att bemöta grövsta anklagelser riktade mot den folkgruppen. 20 år av medial mobbning.

Björn Nilsson sa...

Kerstin, jag är inte särskilt insatt, men det tycks ha funnits tyska (och österrikiska?) intressen av att först lirka loss Slovenien och sedan Kroatien, fast jag förstår inte vad det skulle vara bra för.

Angående behandlingen av serber kan det vara en post i en generell minneslista om hur man bryter sönder stater. Angående södra Sudan var det araber från norr som angavs som skurkar, i Kina är det kineser i Tibet och Sinkiang, det finns nog fler exempel. Sudan har man lyckats bryta sönder och oljebolagen fått sin södra del. Kina är nog en för hård nöt att knäcka. Men Jugoslavien var ett tidigt exempel och där lyckades strategin bland annat genom övertaget i media. Exempelvis synades albanerna inte särskilt hårt utan sågs i stort sett som offer, vilket på sikt har visat sig dumt. Nu sitter man med en ohållbar och kriminellt belastad regim som väl knappast skulle överleva om det internationella stödet drogs in och USA:s trupper försvann från området.

Jan Wiklund sa...

"Media är i underhållningsbranschen, de har ingen skyldighet att berätta något viktigt" (Björn Eriksson, ordförande i Miljöförbundet på 80-talet). Innan vi skapar våra egna media som klarar att konkurrera med de kommersiella och statliga lär vi inte höra något vettigt från det hållet.

Det borde inte behöva vara så svårt, i Norge har Klassekampen en upplaga på 20.000 och tas på högsta allvar av alla. Det motsvarar väl ungefär 40.000 här.

Björn Nilsson sa...

Jan, det verkar så att de som har vilja och kompetens och idéer inte är samma som har resurserna för att förverkliga idéerna. Den sistnämnda gruppen bara sitter där och glor, och väntar väl bara på att få förlora ett val till därför att man följer sina konsulters instruktioner i stället för att gå ut på gatan och prata med folk ett tag.

Angående den lågmälda kritiken om vad man kallar folk i Bosnien-Hercegovina som "Sanning åt alla" kommer med så kan jag bara ta åt mig och erkänna slarv. Men det är knasigt med indelningar som ibland är, eller antas vara, etniska och ibland går efter religion. Det är som gjort för förvirring.

Albert sa...

"I sin bok Propaganda skriver Martin Borgs om hur bilden av verkligheten i dag är viktigare än verkligheten själv." - Henrik Alexandersson

Det är precis så det varit. Men internet håller på att få folk att vakna upp och inse att att de blir manipulerade via massmedia. Tyvärr erbjuder inte internet några självklara sanningar för där blandas det friskt mellan sanningar och lögner och det är svårt att avgöra vad som är vad. Gruppen Sanning åt alla erbjuder i alla fall en serbisk syn på Balkankrigen på 90-talet och om inte annat kan det i alla fall tjäna som motvikt till 15 år av ensidigt upprepande av uttjatade nyckelfraser i media. Sen får man helt enkelt bilda sig en egen uppfattning.

Till sist ett citat av George Orwell:

"War against a foreign country only happens when the moneyed classes think they are going to profit from it."

Björn Nilsson sa...

Det jobbiga är ju att det kan bli en sådan flod av "sanningar" från olika håll att man får svårt att skilja agnarna från vetet - samt att det går ganska enkelt att bygga falska sidor och falska opinioner på nätet för den som har resurserna.

Jan Wiklund sa...

Ett skäl så gott som något att det organiserade "gammalmedia" har ett existensberättigande, vid sidan av det anarkistiska internet. Där finns en kontinuerlig redaktion som man ungefär vet var man har.

Det behövs en Klassekampen i Sverige, i alla fall i form av en Huffington Post.

Björn Nilsson sa...

HuffPo har gjort sin ägare rik genom att folk arbetar gratis för henne. Är inte Ehrenberg och ETC inne på det köret också, med någon sorts entreprenörsradikalism?

Höhö, säg "klasskamp" till en sosse eller VP-are och det är stor risk att denne, för att använda ett gammalt uttryck, "skiter knäck i spiraler" av ren förskräckelse!

OldWolf sa...

Min senaste artikel avslutade jag på följande sätt:
"Som vanlig liten medborgare känner man sig totalt maktlös inför allt vanvett som pågår och för den likgiltighet för människoliv som visas av folkvalda politiker."
Jag tror vi är många som känner på samma sätt. Vi skriver våra bloggar och deltar i forum, men vår genomslagskraft är liten jämfört med gammalmedia. Inte minst dagens riksdagsdebatt visar hur dåligt påläste våra politiker är.
Vad skall vi göra?

Björn Nilsson sa...

Jaha, Gamle Varg, skall vi försöka satsa på Jan Wiklunds förslag och få till en svensk version av Klassekampen? Jag antar att ett tungt problem är att få tag på tillräckliga resurser till det, för ett sådant projekt kan inte drivas rent ideellt. Bra journalistik kostar.

OldWolf sa...

En papperstidning känns inte realistiskt, men en plattform på nätet av något slag känns överkomligt

Björn Nilsson sa...

Håller med. Kanske kan kompletteras med en pdf-upplaga?

OldWolf sa...

Hur skulle vi kunna gå vidare? Jag är beredd att bidra med mina erfarenhet som journalist i 40 år

Björn Nilsson sa...

Jaha, då får du bli chefredaktör och Foto-Lasse släpas från sin smålandsexil och blir fotograf ... Jag undrar om det behövs göras nytt hela tiden. Som sparsam person frågar jag mig om det redan finns resurser på nätet som med mer eller mindre anpassning går att använda och vidareutveckla. Eller om det går att skapa en teknisk lösning som kan utnyttja och förstärka befintliga resurser så att det bästa från dussintals sajter destilleras och presenteras på ett slagkraftigt sätt. Jag tvivlar på att det ändå kommer att bli slagkraft om inte det finns en massa levande människor inblandade som för vidare budskapet i muntlig form till sin närmsta omgivning. Då kan man gå från att bara skälla till att både skälla och bitas. ... Får fundera vidare på det här!

OldWolf sa...

Känner du några bloggare vi kan involvera. Har Jan Wiklund någon blogg?

Björn Nilsson sa...

Jan W figurerar nog mest i gemensamma sammanhang som just i bloggen Gemensam och Folkrörelsebloggen - men jag misstänker att han sitter och spanar i kulissen och läser det här och kanske själv kan ge någon synpunkt!

OldWolf sa...

Marknadsföring på olika sätt är naturligtvis helt nödvändigt. Men till att börja med kanske man skulle försöka samla krafter kritiska till MSM och hur den uppträder som husbondens röst från politiker som också för oss bakom ljuset.

Björn Nilsson sa...

Ja, det låter ju rimligt. Törs man fråga var någonstans i världen du befinner dig geografiskt? Om du inte vill skvallra om det på bloggen kanske du kan skriva på bjornbrum@telia.com ?

OldWolf sa...

Jag finns i gränstrakterna Värmland-Dalsland. Har jobbat på olika redaktioner i MSM i 40 år, bl a som nyhetschef, men är numera en oberoende skribent, som mest egnar mig åt min lilla blogg. skriver f n också på en bok.

Revolution-Evolution sa...

Bara för att informera dig: "Vissa muslimska politikers islamism" har inte sopats under mattan, eftersom den aldrig varit särskilt relevant, särskilt i början av kriget i Bosnien och Hercegovina.

Desstom blandade sig USA (och därefter NATO) in i kriget först år 1994, efter att EG (senare EU) misslyckats totalt med att stoppa kriget och mördandet av oskyldiga civila.

Den stora majoriteten av de bosniska muslimerna är så långt ifrån islamister man kan komma. Problemet är att det aldrig talas om kroaternas (katolikernas) och serbernas (ortodoxas) "KRISTENISM". Religionen spelade en stor roll för både politiker och militären, religionen bands samman med "nationen", med folket. Det fanns ortodoxa präster som välsignade stridsvagnar och trupper som sköt mot civila och som rent av avrättade civila.

Och trots att den serbiska militären och politiska ledningen (med stor hjälp av mediernas propaganda) har gjort sig skyldiga till de flesta och omfattande krigsförbrytelser i Kroatien, Kosovo och inte minst i Bosnien och Hercegovina, alltid med den serbiska "nationen" och hat mot muslimer som motiv, ofta med den ortodoxa religionen inblandat i retoriken och med starkt stöd av den ortodoxa kyrkan. Men nej, det är några få "muslimska politikers islamism" som var ett problem.

Den bosniska regeringen var inte en hel-muslimsk regering. Sedan det första valet 1990, var det de tre stora serbiska, kroatiska och bosniakiska (muslimska) partierna som ingick en koalition och utgjorde regeringen. 1991 skapade det serbiska partiet med Radovan Karadzic s.k. serbiska autonoma områden i den jugoslaviska republiken Bosnien och Hercegovina, för att sedan i januari 1991 utropa en serbisk republik.

Inte ens under kriget var bosniens regering rent muslimsk. Dessutom blev Bosnien och Hercegovina en självständig stat i mars 1992 med cirka 45% muslimsk befolkning i landet (med stöd av den kroatiska (katolska) befolkningen) och med en demokratiskt konstitution i princip identisk med den jugoslaviska republikens Bosnien och Hercegovinas konstitution, där alla människors och alla etniska gruppers rättigheter garanterades.

Dessutom kämpade bosnier (inte bara bosniska muslimer) mot en väpnad makt som hade som mål att störta en demokratiskt vald regering (som den serbiska sidan hade lämnat) och som medvetet och systematiskt attackerade civila mål sedan mars/april 1992. De bosniska muslimerna hade aldrig accepterat att leva under en muslimsk teokrati, efter att de som alla andra folk i Jugoslavien äntligen fick "demokrati".

Revolution-Evolution sa...

Del 2:

Oavsett hur fanatiska islamisterna i den bosniska regeringen sägs vara, hade de aldrig en chans i världen att skapa en islamistisk stat i Bosnien och Hercegovina, på grund av att ca 35% av befolkningen var ortodoxa kristna och nära 15% av befolkningen var katoliker. Dessutom fanns det också en inte helt obetydlig minoritet judar och människor ur s.k. "blandade äktenskap". Så dessa skulle aldrig accepterat en islamistisk stat. Men inte minst, majoriteten av den muslimska befolkningen (cirka 45% av totala befolkningen) hade aldrig accepterat en islamistisk stat. Inte ens muslimerna själva hade velat leva i en islamistisk teokrati! Jugoslavien (och Bosnien och Hercegovina) var mer utvecklat och öppet än något annat f.d. kommunistiskt land, medan Iran och Egypten som jämförelse var "bakom", så ett sådant primitivt samhälle byggt på religionen skulle aldrig ha accepterats. Inte ens idag skulle majoriteten av muslimerna i Bosnien och Hercegovina acceptera att deras land blev en islamistisk stat.

Rädslan för "islamismen" och "islamiseringen" var en av huvudanledningarna till att vissa europeiska politiker (presidenter, premiärministrar) och FN-generaler (franska, brittiska, även tyska) såg till att ingenting gjordes för att hjälpa människorna i Bosnien och Hercegovina. Varje fredsförslag sedan början av 1992var ett förslag på en etnisk uppdelning av landet, vilket skulle ha lett till diskriminering och etnisk rensning. De fredsplaner och förslag som gjordes gick serberna, den starkaste vapenmakten tillmötes; den serbiska politiska ledningen skulle belönas för sina krigserövringar och för de krigsförbrytelser som de bevislingen har utfört från tidigaste början av kriget (inklusive kriget i Kroatien 1991).

Tro inte på falskheten att de bosniska muslimerna var islamister. De är långt ifrån islamister idag. Det finns faktiskt ett större folkligt motstånd mot niqab och slöjor överhuvudtaget bland bosniska muslimer än det finns i Sverige; den nya trenden är lika främmande i Bosnien och Hercegovina, bland bosniska muslimer som det är i Sverige bland etniska, kristna svenskar.