För att förklara toppen och botten: 29,7 miljoner människor, motsvarande en halv procent av Jordens vuxna, kontrollerar 38,5 procent av hushållens tillgångar. Deras motpol i pyramidens bas är drygt tre miljarder, motsvarande 67,6 procent av de vuxna, som äger 3,3 procent av tillgångarna. Det är, kan man gott säga, en jäkla skillnad.
Slår man ihop de två översta grupperna så finner man att mindre än nio procent kontrollerar över 82 procent av tillgångarna. Att den här ojämlika fördelningen inte skulle skapa oerhörda problem måste man väl vara skapt som en nors (eller vara neoklassisk nationalekonom) för att inte förstå! Sedan kan man ju fråga vem som jobbat ihop de tillgångar som halvprocenten, eller de nio procenten, kan glädja sig åt (om de nu är så glada och nöjda?). De själva, eller möjligen folket längre ned i pyramiden?
Nå, om vi har som arbetshypotes att rikedomar huvudsakligen sugs uppåt, inte sipprar nedåt, får vi den intressanta situationen att överskikten samlar på sig rikedomar och sedan använder en del av tillgångarna för att med fagra ord eller våldsammare medel försöker övertyga massorna därnere om att "så skall det vara!" Det håller så länge det håller, och sedan blir det väl en sjuhelsikes smäll!
6 kommentarer:
Ja, förr eller senare kommer smällen, den kallas dock inte för smäll utan för revolution.
Det är bara en tidsfråga innan det smäller.
Jag misstänker att ett diagram över hur miljöförstöringen påverkar fattiga kontra rika skulle se likadant ut. Konsekvenserna av den rådande finanskapitalismen blir allt tydligare.
Jo, det är tänkbart. Är man på toppen drabbas man nog mindre än miljarderna "där nere".
Han hade helt rätt den gode Marx när han hävdade att all egendom är stöld för det är den ju från början.
Björn Nilsson skriver:
Är man på toppen drabbas man nog mindre än miljarderna "där nere".
Visst, då bygger man sig ett stort strandslott uppe i Klippiga Bergen när havsnivån dränker de nuvarande kustområdena pga växthuseffekten.
Det var fransmannen Proudhon som hävdade att egendom är stöld (en tradition från Rousseau). Marx och P. var kompisar i början, men det slutade med att M. skrev en bok 1847 där P:s ideer sablades ner.
Skicka en kommentar