Den offentliga förmögenhetsstatistiken som Statistiska centralbyrån sammanställer visar att den rikaste procenten svenskar äger ungefär 20 procent av den totala svenska förmögenheten, men SCB går på Skatteverkets uppgifter.
Vad Daniel Waldenström gjort tillsammans med en forskarkollega är att plussa på pengar som svenskar flyttat utomlands, och även räknat in svenskar som bor utomlands.
Då stiger den rikaste procentens andel av den totala svenska förmögenheten från 20 till närmare 40 procent.
Det är mer än vad den rikaste procenten i USA äger av USA:s totala förmögenhet.
Ja, hängde du med? En procent har nära 40 procent av den totala svenska förmögenheten. Resterande 99 procent får alltså dela på drygt 60 procent. Om svenska folket bestod av 100 personer och den nationella förmögenheten av 100 kronor skulle alltså en person få 40 kronor medan resten skulle få drygt 60 öre per person om man delade lika. Eftersom det inte delas lika så skulle nog somliga inte få något alls. Den bekanta 99-gruppen är verkligen inte en grå likformig massa, den har också rejäla skiktningar. Men bedriver man agitation för att över huvud taget få folk att reagera kan det där med 1 mot 99 vara ett bra grepp. Sedan kanske det ger sig av sig själv att det finns väldigt oaptitliga element även bland 99-orna.
Jag har då och då tidigare i bloggen hävdat att kraftiga skillnader i inkomster och förmögenheter är skadliga. De får samhället att gå överstyr. Varje kapitalistisk kris, inklusive den som nu pågår, ger vittnesmål om det. Börjar man närma sig gränsen för vad systemet överhuvud taget klarar av blir det naturligtvis extra allvarligt. Kapitalisterna spekulerar i luft för dagen i stället för att investera i hårdvara för morgondagen. I ett tidigare blogginlägg kommenterade min alerte läsare Martin: Vi fick stränga instruktioner om att ta bort allt om produktion i vår affärsplan, det vill ingen riskkapitalist höra talas om! Är detta en allmän inställning tyder det på väldigt allvarliga problem inom det nuvarande systemet!
Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos anklagas för att vara tondöv och okänslig både mot anställda och kunder. En del av min släkt torde finnas i Finland. Jag har ingen kontakt med dem men gissar på större koncentrationer av dem i trakten av Åbo och uppe i Österbotten. Jag hoppas att de inte känner sig nedsolkade av vad denne uppblåste landsman spyr ut. För detta är ju enprocents-arrogansen hos den mindre intelligenta delen av enprocentarna. De som har skalle att tänka med håller ju klaffen, eller säger något som verkar anständigt. Men inte den här killen. På sätt och vis är det hederligare än att dölja vad man egentligen är för en figur. Man kan säga att hans beteende är pedagogiskt bra. Ju dummare fiender desto bättre!
 |
| Det här är väl också pedagogiskt - som exempel på historieläraren du inte vill ha ifall du vill lära dig något om den verkliga historien, den som finns hitom de nyliberala drömvärldarna! Fast att just SSU skulle kunna göra något åt det - jag har mina tvivel. |
Jodå, saker hänger ihop. Liberala fantasivärldar, finanspampar med näsan i vädret och ingen kontakt med marken, koncentration av kapital, en döende socialdemokrati ... och det hänger ihop med ett allt kraftigare motstånd mot just det här eländet. Det kommer att bli intressant framöver, det törs man nästan lova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar