Sverigedemokraterna vill förpacka sin politik på ett nytt sätt. Deras politik ska nu kallas ”socialkonservativ”. Det är en skymf och historielöst.Detta enligt M-riksdagsman Michael Svensson. Tänk om det låtit så här i stället:
Moderaterna vill förpacka sin politik på ett nytt sätt. De ska nu kallas ”det nya arbetarpartiet”. Det är en skymf och historielöst.Nog låter det lite Grönköping om det hela?
 |
| Riksdagsmannen från Grönköping, Jonas Krökén i Kröken |
9 kommentarer:
Välsignade humor! Tack! :-)
Om det är elände så kan man åtminstone försöka skratta åt eländet ...
Den ironiska generationen har gjorts arbetslös av verkligheten, sant på flera sätt.
Vad är ironisk humor när verkligheten är ironisk i sig? Ett komedi-filosofiskt problem som vi måste lösa! Är det kanske den oförvrängda sanningen som numera är den mest skrattframkallande satiren?
Det är svårt att förlöjliga tillvaron numera när tillvaron i sig är så löjlig, så verkar det vara. Till slut kanske bara gravallvaret med vilket dumheterna uttalas blir det som vi har kvar att skratta åt.
Min bror arbetar inom IT, för 12 år sedan, sa han till mig att han slutat läsa Dilbert. Satir blir inte rolig när man lever i en verkligheten som överträffar den hela dagarna. Solsidan var inte rolig för man vet folk som är så på riktigt. Överdriver man karaktärerna mer, så att de inte bara är en beklämmande bild av en aldeles äkta verklighet, då blir de så löjliga att det inte längre är roligt.
Men den absurda humorn går samma väg den också, att säga det mest absurda och vansinniga på fullt allvar, blir inte lika roligt när det sker på riktigt. (Titta på de "debattörer" i dåliga TV-program i USA som argumenterar till försvar för de absurdt rika.)
Marx citatet om att historien upprepar sig som fars, det demonstreras nu i praktisk verklighet.
En fars som körs i evighetsrepriser blir väl inte så kul i längden ...
Till slut griper publiken in och drar ned ridån för fanskapet!
Den där gubben Krökén i Kröken erinrar mig om det utdöda fenomenet med riksdagsmän som sade något och som blev kända och ofta benämndes efter det samhälle de kom från, som Krökén alltså. Det fungerar ju inte nu när riksdagsmännen förvandlats till ett kollektiv av knapptryckare, knapptryckarkompaniet, enligt Ann-Marie Paulsson (eller stavar hon Pålsson?)
Inte konstigt att man nästan inte känner till en enda riksdagsman idag. Det är ju också svart humor eller är det bara dystert?
Den äldre typen av riksdagsman hade, antar jag, oftast en bakgrund av något annat än att just vara yrkespolitiker. Det kan ju göra en viss skillnad.
Skicka en kommentar