tisdag 15 november 2011

Två sorters hjälp-politik

Snabb sammanfattning av USA:s respektive Kinas biståndspolitik:


While the United States is in the midst of reducing its foreign aid, China has been increasing its contributions. China has lent at least $110bn between 2009 and 2010 – more aid than all World Bank loans combined during that period. Furthermore, China is implementing that longer-term strategy that Obama said the US needs.
The US aid machine has been prey to the latest fads in development thinking. In the 1970s, we built dams and displaced people; in the 1980s, we made nations “restructure” their economies by getting the government out of the economy; in the 1990s, we told them to “trade not aid”; and lately, we’ve been setting up little microfinance projects around the world. All that can be fine at a micro-level, but such efforts have made a small impact at bestand have been disastrous at their worst.
Meanwhile, China has been building export-processing zones, ports, railways and other more growth- and job-friendly projects. What is more, China’s aid has far fewer strings attached than the US’s does, and is increasingly favored abroad as a result.

Det är väl sånt här som visar varför Kina ligger rätt bra till för närvarande. Och även om USA drar ner på sitt bistånd så lär man inte dra ner på de militära excesserna i Tredje världen - man kan ju skicka bomber i stället för bistånd! Båda verkar ju ha destruktiva verkningar!

10 kommentarer:

martin sa...

Västerländskt bistånd är imperialismens avant garde, de sparkar in dörrar och bygger "beachhead" för biståndslandets kapitalister. Skall något byggas så skall det vara Skanska eller Halliburton som gör jobbet och får en rivstart på sin etablering i det halvkoloniala landet.

Tittade på "An idiot abroad" som var och hjälpte till i Uganda och jag såg marknader för kläder som skänkts från väst. Såg en marknad som gjorde all form av verksamhet inom beklädnadsbranschen för den lokala befolkningen döfödd. Varför handla lokalproducerade skor när du kan få ett par knappt använda märkesskor för en spottstyver.

Ibland kapitalismens problem kan läggas: den gör bistånd omöjligt.

Björn Nilsson sa...

Letar man efter osjälviska hjälpare skall man nog inte titta bland stater och företag.

martin sa...

Det där skrev jag innan jag ens läst detta:
http://www.alliansfrittsverige.nu/2011/11/bistandsbolag-utnyttjar-bonder-i.html

Urk, tänk om afrika skickade sådant bistånd till Sverige...

Björn Nilsson sa...

Sverige har gamla "traditioner" att ta vara på i Liberia. Fast under sextiotalet hette det LAMCO.

Jan Wiklund sa...

Kina gör som Michael Hudson tyckte Norge skulle göra med sina oljepengar - satsar strategiskt på sånt dom själva kan ha långsiktig nytta av, både råvaror och kunskap, se http://www.aftenposten.no/okonomi/innland/article4037143.ece

Det gjorde även USA förr i tiden men det var före den nuvarande spekulationsdrivna ekonomin då allt måste resultera i jättevinst i morgon för att anses löna sig.

Sixten Andréasson sa...

Tyckte mycket om det du skrev på slutet, Björn - man kan ju skicka bomber i stället för bistånd! Båda verkar ju ha destruktiva verkningar!

martin sa...

Sixten,
det är ju så biståndet är organiserat idag, man skickar bomber först, sedan skickar man in Halliburton för att bygga upp allt igen. Det är väl det som kallas win - win.

Carl Jacobson sa...

Bomber i stället för bistånd? Enligt USAs synsätt har väl bomber alltid definierats som bistånd...

Jan Wiklund sa...

Enligt Sveriges också, vi har ingen anledning att sätta oss på några höga hästar. Regeringen definierar bombandet i Afghanistan som bistånd.

Björn Nilsson sa...

Vi spränger fattigdom och elände i luften!