Det är visst gurgel för att nye v-ledaren Sjöstedt bor i en våning på Östermalm. Usch och fy! utropar en del. Är det avundsjuka, eller åsikten att underklassen bör hållas borta från Östermalm, som styr dessa uppkastningar? Eller helt enkelt ett försök att gräva upp vad som helst för att kasta skit, hur oväsentligt det är, i baktanken att alltid fastnar väl något?
En intressant detalj som de politiska dyngskvättarna inte har i åtanke, eller föredrar att glömma, är att Östermalm som överklassgetto inte är en så rasande gammal företeelse.
1882 flyttade min morfarsfar och morfarsmor till Kommendörsgatan åtta, inte långt från Humlegården. De var inga överklassare. Hon var piga född i Västra Ed, Småland. Han ursprungligen bruksarbetare i Hed, Västmanland, och senare pontonjär, timmerhuggare, dagkarl och annat. I själva verket fanns det massvis av sådant folk på Östermalm när området blev stenstad under senare delen av 1800-talet. Och så fortsatte det under långt tid. De 'fina' människorna bodde i husen mot gatan, de mindre 'fina' i gårdshusen. Jag kan inte historien, men antar att det var omvandlingarna till bostadsrättsföreningar som sedan gjorde att Östermalm kunde klassmässigt rensas och bli till dagens snobb-kvarter.
Men rensades det åt ena hållet igår kanske det kan rensas åt andra i morgon?
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
9 kommentarer:
Olle Sahlström skrev om sin uppväxt, med föräldrar som var portvakter i ett hyreshus på Östermalm, i boken Don Emilios badkar. De kohorter av tjänstefolk som fanns i jungfrukammare och annat måste bo hos tjänstefolket, inte fanns det några tunnelbanor och spårvagnen var inget alternativ för tjänstefolkets löner heller. Samma gällde för de fastighetsskötare, brännvedsutkörare och alla de andra som höll igång det fina folkets hus.
Din tanke om att Östermalm skulle kunna förslummas (finns gott om exempel på gamla överklassområden runtom i världen som förslummats om man ser till historien) tror jag möjligen hade varit en rimlig gissning på 1960-talet när massbilismen och utglesade villamattorna slog igenom men jag har svårt att tänka mig att det skulle kunna bli så i dagens Stockholm. Befolkningstillväxt (och dito miljonärstillväxt i absoluta tal!) samt massbilismens nära förestående kollaps gör allt för att hålla småfolket undan de centrala bostadslägena.
Nja, jag tänkte mig inte återförslumning, däremot att det kunde ske återinflyttning av "ordentligt folk" även till Östermalm när överklassens skatteplanerare får näsorna omvridna några varv och inte är så stora längre.
Min bästa vän bor på Östermalm, han kan inte placeras i överklassen. Han har kämpat för att få det att gå ihop för sig och sin familj i 10 år. 3 barn och inget fast jobb. Östermalm är mer än Lärkstan. Överklass och underklass förstår samhällets realiteter. Värre är det då på andra sidan Sveavägen, i medelklassnästet Vasastan. Där Ernst Kirschsteinger-medelklassen (*) sitter och tror att allt är bra med världen och tror medelinkomsten för en Stockholmare är 40 000:-/ månad.
(*) Saknar wonderwarthogs litanior om denna samhällsgrupp.
Var det inte någon ledande socialdemokrat (Bajlan i Nynäshamn) som ville bygga partiets politik i Stockholm på antagandet att medelinkomsten är 40 000 bagis? Och så gick det som det gick, när man struntade i de egna kärntrupperna.
Ett problem med "medelklassen" kan vara bristande uppfostran. Riktig överklass bör ha ett förvärvat skal av gott uppförande som döljer den eventuellt ruttna kärnan (en del är väl trevliga rakt igenom), medan somliga medelklassare saknar skalet och visar sig precis lika ynkliga och djävliga som de är. När de klättrat en bit blir de osäkra, och osäkerheten yttrar sig i snorkigt beteende mot folk som antas inte stå lika högt - och kryperi uppåt!
Björn,
det är viktigare att markera nedåt när ens samhällsposition inte är självklar.
Det händer mycket i en stad och dess stadsdelar. Jag gjorde en hemsida för länge sedan med bilder från gamla Stockholm. en och annan också från Östermalm:
http://fotolasse.se/hemsida/sthlm.htm
Det kanske ligger en del i min mormors talesätt: De värsta är svältungarna som har ätit sig mätta (jag ska inte försöka ge mig på att återge hennes dialekt).
Den enda förutsättningen för att vanligt folk ska kunna bo centralt är väl att det byggs mycket mer i centrala lägen. Dvs att Stockholms landstings officiella plan att bara bygga alldeles utanför tullarna plus i sju goda kollektivtrafiklägen längre ut faktiskt genomförs.
Men det lär den nog inte göra. Det är alldeles för många centralt placerade politiker och tjänstemän som har satsat på att priset på deras bostadsrätter ska öka.
Lasse, intressant, jag gör en puff för sidan på Björnholm-bloggen!
Jan, att 'komma upp sig' kan vara OK, men man bör undvika att bli en odräglig 'uppkomling'.
Min mormor var ingen teoretiker, hon talade nog ur bitter erfarenhet.
Skicka en kommentar