Man kan inte jämföra ett modernt land med en bondgård på medeltiden, där bonden i hemlighet grämer sig för att gården även måste försörja hans åldrande släktingar, och oroar sig för att hans hustru skall bli gravid och att de skall få ytterligare ett småbarn att försörja. Myten om försörjning är nedärvd från historien. Men ett modernt samhälle fungerar inte som en bondgård på medeltiden. Det råder ingen brist på livsmedel, energi, bostäder, råvaror, arbetskraft och pengar. En pensionär konkurrerar således inte om godiset. Tvärtom är han en tillgång i sin egenskap av konsument. I en modern ekonomi är inte problemet brist på råvaror och energi, utan att få pengarna att cirkulera. Kastar vi sålunda pensionärerna utför ättestupan, så krymper ekonomin och det bildas en ny grupp arbetslösa, osv.
Ett land är inget företag som lever helt på vad det kan sälja. Det finns en inhemsk ekonomi som är mycket större än exportekonomin. Det är alltså INTE exportindustrin som i första hand försörjer landet med pengar. Det är banksystemet som har den uppgiften. Nya pengar kan skapas från noll och intet bara genom att en bank beviljar en kredit (lån). Detta innebär att det egentligen aldrig kan vara brist på pengar i ett land. Däremot kan det vara brist på låntagare - det är bristen på låntagare och bristen på köpstarka konsumenter som oftast drar ned penningcirkulationen och aktiviteten. Så - vill man göra ett land rikt - se då till att köpkraften är stark och utbredd i breda befolkningslager, då får man också många låntagare. Och i det läget är en pensonär, som använder hela sin pension till konsumtion, en tillgång för landet. Liksom alla andra konsumenter.
Alltså: det är fel att jämföra staten med ett hushåll eller ett företag. Man kanske bör tillägga: "så länge vi har en konvertibel valuta som vi själva skapar när behov finns - exemplet Eurozonen visar vilka tråkiga saker som kan hända när man gör sig av med de fördelarna, då blir man faktiskt som ett hushåll eller företag utan egen penningtillverkning!"
Att ge sig på pensionärernas konsumtion är inte smart. Det kommer att få samma verkan som andra så kallade 'åtstramningar', nämligen att en del av den efterfrågan som håller produktionen igång sopas bort. Och detta kompenseras inte av att spekulationskapitalet blir rikare, för det kan inte på egen hand underhålla den massproduktion som är systemets ekonomiska bas. I stället för att vara 'sparsam' kan man se vilka oanvända resurser som finns och som vi vill sätta fart på, och sedan skapa en lagom mängd pengar för att detta skall ske. Tycker man att det finns för mycket pengar i systemet kan man ju klämma åt spekulanterna.
14 kommentarer:
"I en modern ekonomi är inte problemet brist på råvaror och energi, utan att få pengarna att cirkulera."
Nja, byt ut "modern ekonomi" mot kapitalistisk ekonomi, så ligger det något i det.
Men ändå stämmer det inte av två skäl: 1) mängden råvaror blir ett problem när de börjar ta slut 2) det är inte cirkulationen av pengar som driver kapitalismen utan förökningen av pengarna hos dem som äger kapitalet.
Jag skulle vilja säga tvärtom (med den vanliga reservationen för att varje liknelse haltar). Ett modernt land är som en bondgård på medeltiden. Bonden var där oftast glad över varje hand som kunde hjälpa till, och varje förslösad minut var ett minus.
Självhushållningsbonden lever efter en s.k. chayanovekonomi, efter en rysk 20-talsekonom. Dvs bonden är inte intresserad av "vinst" utan av att gården ska avkasta så mycket produkter att man kan leva gott på dessa.
Och så gör även ett land - eller borde, i alla fall.
Ja, krispolitik är den största bluffen i modern politik. Krispolitiken innebär att nationen är en metafor för ett hushåll, det man försöker få in i folks huvud, men bara del av metaforen. I ett hushåll om det blir kris, då ser man kanske till att de som inte arbetar i hushållet börjar arbeta de som arbetar arbetar mer, eller de byter till andra sysselsättning som ökar hushållets välstånd. Man börjar producera mera själv osv. Men det är som sagt bara en liten del av hushållsmetaforen som politikerna vill att vi skall ta till oss.
Man bromsar sig inte ur en uppförsbacke.
Jan, man skulle kunna säga att en socialistisk/kommunistisk ekonomi fungerar som en jättelik bondgård, där målet är att täcka behoven hos dem som arbetar där, inte att producera ett maximalt överskott.
Det som är knepigt är förstås att egentligen hela världen borde fungera så.
Eller om man delar upp sig ett stort antal "bondgårdar", så gäller det att organisera utbytet mellan dem på ett rättvist sätt. Och då handlar det om frågan om en "socialistisk marknad" är möjlig och i så fall hur den skulle fungera.
Håller med Hannu. Vi kan inte bortse från att vi lever i kapitalistiska samhällen. Vill invända mot historieuppfattningen. Mdeltidens bönder och långt efteråt var mer bekymrad över när hustrun inte blev gravid än tvärtom. Och inte nervös för förslösade minuter. Vadå - dagens längd uppfattades inte bestå av minuter, knappt ens av timmar. Hetsen kom senare med industrialismen.
"Så - vill man göra ett land rikt - se då till att köpkraften är stark och utbredd i breda befolkningslager, då får man också många låntagare"
Med den definitionen skulle USA vara världens rikaste land för många låntagare är exakt vad man har. Tyvärr så kan inte alla betala tillbaka och det gäller väl i princip landet som sådant också
Eldorado
För övrigt så var en gammaldags bongård i princip självförsörjande.
Det är inget land idag. Det kan vara råvaror eller teknologi som måste köpas utifrån och då gäller det att ha något attraktivt att byta med.
Alteranivet till export kan vara skuldsedlar och på det viset säljer man ut landet
eldorado
USA:s problem är/var väl att lönerna stod stilla för stora delar av befolkningen under trettio års tid, och man försökte (och kunde ett tag) hålla konsumtionen uppe genom att låna på huset eller ha tio kreditkort?
Angående utrikeshandel så bör tumregeln vara att man säljer för att köpa, och handeln behöver alltså bara gå jämnt upp.
Björn, för det första skiljer det sig otroligt INOM USA, (ingen skulle komma på den befängda ideen att bunta ihop utvecklingen i Europas länder under trettio år) och för det andra så har reallönerna (median) höjts med runt 20% de senaste 30 åren trots den senaste recessionen (depressionen?)
Att folk lånade på hsuen hänger ihop med att räntan du betalar för ditt boende är avdragsgill medans ränta på övriga krediter inte är det. När räntan gick ned kunde höja din kredit och betala samma eller lägre ränta. Kreditkortens användning har ingen betydelse men visst är det ett lån.
Jag ser bara inget sammanhang mellan ett lands rikedom att göra och antal låntagare.
När det gäller utrikeshandle så är det också komplext. Exempelvis Sverige som är starkt oljeberoende måste köpa denna vara vars pris varierar starkt. Skall handelsbalansen behållas runt noll måste exporten variera i samma takt (förenklat exempel). För att klara svängningarna behöver man alltså en reserv, dvs ett överskott. Givetvis, över tiden behövs det inte vara ett överskott. Har man skuldsedlar i landet behöver dessa betalas tillbaka genom….Export
Sveriges exportvaror som järnmalm och skog varierar också, så visst är det naturligt att vilja ha ett exportöverskott?
Eller ännu roligare, Norge har ett väldigt högt exportöverskott. Ska vi tvinga dom att konsumera mer ifrån andra länder eller skall vi be dom dra åt oljekranarna? Det sista skulle åtmintone teoretiskt höja oljepriset och kanske måste vi be dom dra åt kranarna lite till
eldorado
Hannu: Även en reformistisk politiker som Ernst Wigforss kunde resonera som att landet var som en bondgård. Läs hans lysande skrift Har vi råd att arbeta, där han förklarar keynesiansk ekonomi för folket; han använder exakt den metaforen.
Kärnan i den är det snusförnuftiga att om man är fattig får man arbeta mer, och att det aldrig kan vara sparsamt att göra ingenting.
Sixten: Det finns en omfattande diskussion om självhushållsbönders ekonomiska drivkrafter, utgående från Aleksandr Chayanov (Tjajanov bordet det väl transkriberas på svenska), se http://en.wikipedia.org/wiki/Alexander_Chayanov. På svenska finns t.ex. boken Gods och gårdar av Göran Djurfeldt.
En av kärnpunkterna är exakt densamma som Wigforss lyfter fram, dvs att det finns alltid utrymme för att göra mer. Fler människor är därför en tillgång. Det är av detta skäl - och inte av okunnighet om barnbegränsning! - som självhushållsbönder tenderar att ha många barn.
Den största skillnaden mellan en bondgård på medeltiden och ett ”modernt land” är att målet för den medeltida bondgårdens ekonomi (=hushållning) var uthållighet. ”Vinst” eller ”ekonomisk tillväxt” under ett år var ointressant, det viktiga var att familjen, släkten, kunde leva kvar. Jordbruksmetoderna optimerades för att det skulle bli åtminstone någon avkastning varje år, inte för maximal avkastning. Ett ”lagom” antal barn var bra, inga barn eller för många barn innebar problem. Gamla människor var en kunskapsresurs, de hade varit med om kriser förut och hade erfarenhet av hur man kunde lösa dem.
I ett ”modernt” land förefaller målet vara hög ekonomisk tillväxt, utan hänsyn till att man stjäl resurser från kommande generationer. Det nuvarande ekonomiska systemet fungerar så att de som kommer efter oss garanterat får stora problem, inte minst med matförsörjningen. Den medeltida bonden hade blivit förfärad.
Dan: Det är jag förstås helt medveten om, men det är ju bara den policy som har valts av dom som bestämmer. Det skulle ju även nu kunna gå att resonera som Wigforss.
Jan Wiklund:
Jag tycker också att Wigforss har rätt och min kommentar gällde det ursprungliga inlägget. När vi diskuterar ekonomi idag bör vi ha med att ingen naturresurs, inte ens atmosfären, är oändlig. Om man påstår att det inte råder brist på råvaror har man ett mycket kortsiktigt synsätt.
Dan, givetvis har du rätt beträffande råvaror och andra miljöpåverkan. Men de pinsamma typerna som oroar sig över"försörjningsbördan" har säkerligen inte råvarubrist i åtanke, för deras del handlar det nog mera om en missuppfattning av penningskapande och penningflöden.
Hur många kronor kostar det samhället att jag som pensionär får 8500 netto i månaden och betalar 4000 i hyra och 4500 i övrig konsumtion?
Är kostnaden verkligen 8500/mån...?
Skicka en kommentar