 |
| Klicka upp det här i större format så blir det mer slående. Detta på tal om 'vem som hotar vem'. Tittar man bara på siffrorna så ser det militärindustriella komplexet i USA något större ut än motsvarande i Iran - milt sagt. Hittade diagrammet på Juan Coles blogg. Han har ofta intressanta synpunkter, bland annat på USA:s utrikespolitik. Men just vad det gäller Libyen och Syrien har han på ett svårbegripligt sätt ballat ut och verkar tro att 'rebeller' och 'desertörer' håller för närmre granskning. Annars är han OK. |
Det började egentligen i höstas genom den inte alldeles korrekta förhandspubliciteten kring IAEA:s rapport om Iran.
På sina håll var det alldeles uppenbart att man ville sprida alarism, och det även om denna knappast stämde med den mer försiktiga och föga sensationella ansats som IAEA:s rapport visade sig innehålla.
Och så har det fortsatt.
Här kommer en rätt dold kritik: vem var det egentligen som smällde igen dörren:
Det är ju just nu de mer alarmistiska snarare än de mer analytiska rösterna som dominerar.
Icke desto mindre är det denna väg som måste prövas.
Våren 2010 stängdes bryskt dörren till den deluppgörelse med Iran som Turkiet och Brasilien hade förhandlat fram, men det är svårt att se annat än att vägen framåt måste gå via deluppgörelser av i grunden denna natur.
Jaja, men vilka är alarmisterna?
Avslutningsvis hävdar Bildt att EU:s inriktning är på förhandlingslösning. Men hur kan man uppnå en sådan genom att hela tiden backa för USA:s provokationer?
7 kommentarer:
Varje normalbegåvad person inser nog vad ett anfall på Iran skulle betyda. Det skulle bli imperiets gravhög. Pierre Gilly hade ett bra klipp från Ron Paul en av de 11 som var emot fortsatta krigshandlingar emot Iran.
Jag må ha kallat Kalle B för idiot många gånger, men aldrig för korkad. Han har nog erfarenhet av konflikter nog att inse att det går bra att posera till en viss punkt.
Möjligen går botten ur delar av världsekonomin också, förutom att USA glider vidare i nerförsbacken i allt värre fart. Fast de extremister som dominerar i USA verkar ha svårt att fatta det. Europeer som Bildt ser ändå klarare, fast de inte vågar ta i ordentigt mot USA. I det avseendet saknas sådana som de Gaulle.
Vem vet, en dag kanske ny-nya arbetarpartiet på säkert avstånd från USA:s fall deklarerar: "Vi stod i spetsen för kampen mot USA-imperialismen redan från början!"
Fast sådana där diagram är rätt farliga. Att göra jämförelser i dollar är givetvis OK när det gällar USAs militära budget under ett antal år, men så fort som man räknar om andra länders budgetar till dollars, kommer faktorer som valutakurser genast att förvanska diagrammet.
Detta gäller inte minst Storbritannien där det enorma kursraset för pundet under de här åren får militärutgifterna att se mycket mindre ut än de i realiteten är.
Det stämmer, det finns mängder av osäkerheter. Ta en: vad räknas egentligen in i militärbudgeten, en massa sådana utgifter kan ju döljas under civila rubriker.
Man får ta den här typen av diagram som ungefärliga anvisningar i hur det står till, inte som exakta jämförelser.
Jag har ett svar, men det var för långt.
Du kan läsa den här istället:
http://skvitts.wordpress.com/2012/01/05/for-lang-kommentar/
/Skvitt
Och det var Obama som vägrade acceptera överenskommelsen mellan Brasilien/Turkiet och Iran. Antar att det är på order från Israel som till varje pris vill ha Iran totalt sönderbombat och i stort sett obefolkat.
Vem vet, Iran kan kanske då blir ett land utan folk för ett folk med för lite land - den här gången.
Även de mest extrema sionisterna är nog nöjda med ett område som slutar långt innan Iran börjar. Ledarna för Israel idag är desperata spelare, "hotet" från Iran är något man hittat på för inrikes konsumtion.
Skicka en kommentar