Myrdal utestängd från Indien - vad betyder det?

Den 12 februari 2010 brakade ett läsartips in på löddriga etervågor (tack igen, Sixten!) och jag kunde vidarebefordra den sensationella uppgiften att Jan Myrdal gjort ett nytt besök hos den maoistiska gerillan långt inne i djunglerna. Trettio år efter det första besöket var Myrdal där igen, men nu hos en rörelse som växt i styrka och betydelse. Han mötte dess högsta ledare och intervjuade dem. Svenska medier gav i stort sett phan i Myrdals bedrift. Den ingick väl inte i medialedningarnas världsbild.

Uppgifterna var knapphändiga i början, jag tyckte mig minnas en svensk journalist som mött Ho Chi-minh i Vietnams djungler i början av 1950-talet och tyckte att det här var något jämförbart. Sedan fick jag veta att intervjun med Ho Chi-minh genomfördes på distans, och gamle Myrdals djungelfärd torde därmed vara en större prestation. Detta bland annat för att det finns direkta hot mot journalister och andra som försöker ta sig in i gerillaområdena (förutom att förhållandena i sig är jäkligt hårda i skogarna). Är man över åttio år springer man normalt inte omkring i indiska urskogar. (Värdarna fick bära honom förbi de värsta ställena, så 'springa' är väl att ta i, medger jag.)

Så här kan en kämpe i gerillan se ut

Resultatet av Myrdals resa blev boken Röd stjärna över Indien som kan rekommenderas åtminstone till folk som kan läsa och reflektera. Frågan var hur de indiska myndigheterna skulle reagera. Att Myrdal och andra tar upp hur stamfolk och andra fattiga behandlas av storbolagen och av staten som skickar ut sina väpnade styrkor i bolagens tjänst, det är nog inget som uppskattas på högsta ort. Det är ett inbördeskrig som pågår, och grunden är att bolagen vill bli av med människor som bor i råvarurika men utfattiga områden. Man kan gott säga att indiska regeringen på sina håll för krig mot det egna folket (och skickar ut trupper som bland annat är beväpnade med svenska granatgeväret Carl Gustav). Men på många håll slår de drabbade tillbaka, och en del av det motståndet är den maoistiska gerillan.

Röd stjärna har givits ut på flera språk, bland annat flera indiska språk, och Myrdal var där tidigare i år och kunde tala om den på möten i flera städer. Sammantaget börjar tydligen insikterna om vad som händer i Indiens solkiga demokrati spridas internationellt och det irriterar regeringen. Den gillar inte protester, kritiska frågor och insyn. Nu har man slagit till och förklarat att Myrdal aldrig får komma in i Indien igen. Myrdal själv som är en stabil typ verkar inte ta saken så hårt, men han är dock fundersam på om indiska myndigheter på något sätt försökt ta kontakt med svenska ambassaden i New Delhi om hans verksamhet. Därför har han skrivit till Carl Bildt (på engelska!) för att få mer upplysningar. Brevet finns här, hos svenska IndienSolidaritet. Undrar om CB bekvämar sig till att svara?

Jag skulle tro att det väsentliga i den här historien är att man internationellt börjar uppmärksamma vad som händer i Indiens fattiga inre. Att Myrdal aldrig får komma till Indien igen är i det avseendet mindre viktigt. Värre är nog att en desperat indisk regering i allt högre grad ger sig på inhemska kritiker. Det finns en del kända sådana, som författaren Arundhati Roy, som skyddas av att hon är känd internationellt - ännu så länge. Hur det blir på sikt kan man undra över. - Samtidigt pågår regeringsstyrkornas offensiver ute i de fattiga byarna, maoisterna försöker sprida kampen till fler områden, och det hela verkar eskalera från lågskalig konflikt till rent inbördeskrig. Och bakgrunden är helt enkelt att fattiga människor bor på råvarurika marker som storbolagen (indiska och utländska) och den marknadsliberala regeringen i Indien vill exploatera utan hänsyn till lokalbefolkningens liv.