Några vettiga och begripliga synpunkter på teknikens inverkan på människan hade han tydligen ändå, enligt en understreckare i Svenskan. Artikeln är väl delvis en reklamartikel för en antologi om teknikfilosofi som sammanställts av filosofer på Södertörns högskola. Något att läsa kanske? Som läsare av den här bloggen kanske upptäckt kommer det då och då inlägg där jag funderar över samspelet mellan människa och teknik, vad vi gör med tekniken och vad tekniken gör med oss. Gubben Heidegger har skrivit i ämnet.
En intressant observation från Martin H. är att den vetenskapliga revolutionen på 1600-talet var mindre viktig än tekniken, att vi haft en teknikstyrd snarare än vetenskapsstyrd utveckling. Detta kanske kan bekräftas av att 1600-talsgubbarna kunde utveckla tekniska framsteg som gjorts tidigare i Europa, som att Newton kunde ta urverken som förebild för sin kosmiska modell.
Artikelförfattaren Svenaeus sammanfattar:
Heideggers huvudpoäng är att det inte är människan som behärskar tekniken, det är tekniken som behärskar människan genom att forma vår världsbild, vårt sätt att förstå världen på.Det här verkar vara ungefär i linje med vad tänkare som Marx och Engels på 1800-talet och Bernal och McLuhan hävdat på 1900-talet. Särskilt McLuhan hävdade hårt sambandet mellan det mänskliga tänkandet och hur tekniken de lever i ser ut, exempelvis hur tryckta texter, radio eller television har olika påverkan. Och vid närmare eftertanke: är det möjligt att tänka sig att tekniken inte skulle ha en omfattande inverkan på samhället där den finns? Det rimliga är väl att fråga hur, hur mycket, varför tekniken påverkar, inte om den gör det? Det kanske man kan räkna ut utan hjälp av oläsliga tyska filosofer?
9 kommentarer:
Nu vet jag ju ingenting om Heidegger men det kanske låg i tidens anda så att säga, så man var mer eller mindre tvungen att bli medlem i partiet för att få fortsätta verka?
Eller så kanske han helt enkelt var en nazist?
"Den vetenskapliga revolutionen på 1600-talet var mindre viktig än tekniken"
Jo men är det inte så nu också? Politikerna förkastar vetenskapliga rön och vill att vi förlitar oss på tekniken.
Ville man göra karriär i Tyskland på den tiden var partibok en mycket klar fördel. Jag vet inte hur övertygad Heidegger personligen var av den nazistiska ideologin.
Inte heller vet jag hur man drar gränserna mellan vetenskap och teknik i alla lägen. Kan vara så att vetenskap, åtminstone i bästa fall, har en inbyggd självkritik och självprövning som inte finns kvar så mycket när den omvandlas till teknik. Men det kan ju också vara så att tekniskt knåpande är grunden för vetenskap: någon gör något praktiskt och tycker att det är bra för att det fungerar, men sedan kommer någon annan och undrar HUR det fungerar, och då går man från teknik till vetenskap. Sedan finns ju teknologi som väl skall vara tillämpad vetenskap ... Invecklat, det där!
Såvitt jag minns från historieböckerna var hela den industriella revolutionen skapad av hantverkare, låt vara finansierade av rikt folk som hade tjänat pengar på slavhandel och annat skumt. Men Watt, Arkwright, Darby m.fl. var praktiskt folk.
Heidegger knyckte lite vettiga saker från Marx (via Lukacs), men samtidigt var han en ärkereaktionär, och entusiastisk nazist 1933.
Men nazistpamparna ville inte att han skulle bli fuhrer över den den tyska filosofin så Heidegger drog sig tillbaka från universitetspolitiken.
Jag har kommenterat Heideggers tankar om teknik tidigare på min blogg, Heidegger och den moderna tekniken .
För mig är det obegripligt med vurmen inom "vänstern" för extrema högertänkare som Heidegger och Nietzsche.
Jan, så länge vetenskap och teknik kunde utvecklas utan jättestaber och jättelabb så kunde de utövas av enskilda personer som ganska lätt kunde flytta ideer från ett område till ett annat. Det är väl det lätta flyttandet av ideer som ger upphov till kunskapsexplosioner antar jag.
Hannu, Nietzsche var väl åtminstone lite rolig ibland, och så skrev han utan en massa konstiga egenpåhittade termer som bara rör till det för läsaren.
Nu är det nog en myt det där att man var mer eller mindre tvungen att gå med i nazistpartiet för att klara sig i Nazityskland. Så tycks det inte ha varit. Men det var en bra efterkonstruktion för att tvätta alla gamla nazister efter kriget och för att använda dem, i vetenskapen, i byråkratin etc, både i Tyskland och i övriga Väst, även därefter.
Bland annat dammsög ju amerikanerna Tyskland efter krigsslutet för att suga upp framstående forskare, som skickades till USA och "tvättades" där.
Även Sovjet tog ju hand om ett antal tyska forskare, och sen var det väl mer eller mindre mellan "amerikanska och sovjetiska" tyskar, ingenjörer, teknologer och vetenskapsmän, som kampen om krigsteknologin och rymdteknologin stod.
Däremot var det en god idé att inte kritisera nazismen och Hitler förstås.
Sen kan ju en del ha fått för sig att det skulle vara lättare att göra karriär om de hade partibok.
Ja, som någon hävdade: tyskarna var först till månen!
Med eller utan partibok.
Liksom Kerstin tror jag att det är en myt att man tvingades in i partiet. 1933 så tredubblades antalet partianslutna nassar till när 4 miljoner, ökning var så kraftig att partiet tidivs begränsade antal nya medlemmar.
1945 hade man 8.5 milj medlemmar (döda och levande) av en befolkning på runt 70 miljoner.
En intressant jämförelsesiffra är att 11 miljoner tyska soldater satt i fångenskap 1945
Eldorado
Tack för siffrorna. Det kanske var lättare att gå med än att sedan gå ur eftersom det väl bör ha antytt sviktande tro?
Skicka en kommentar