Affischering har skett på flera håll i Stockholm får man veta: Rinkeby, Söder, Björkhagen, Bagarmossen, Skarpnäck och Farsta. Innerstad en, södra förorterna fyra, norra förorterna en. Intressant nog bara ett ställe på listan som kan uppfattas som 'upprorisk förort'. En uppföljning till affischen finns bland annat i form av en artikel om de olika källorna till hetsen mot Sovjet och Stalin. Den är OK men jag tycker man missar de viktiga utredningarna om utrensningar i Sovjet som kom under 1990-talet och som verkar ge en hygglig uppfattning om hur många som på olika sätt drabbades. - Att visa på tyska nazistiska rötter i kampanjen mot Sovjet är viktigt. Jag har sett noteringar om sådant, bland annat om antikommunistiska utställningar i Tyskland på trettiotalet, i Historisk Tidskrift för en del år sedan.
Kanske Oktoberrörelsen går in med den här kampanjen vid en rätt bra tidpunkt? Nyligen har åtminstone en större bloggare kommit in på ämnet Sovjet, senast här. Kan man hoppas på fler? Och även om det står i artikeln att statsarkiven är stängda kan man förmoda att det bedrivs en massa forskning om olika aspekter av Sovjet. Jag vet att det skrivits en del böcker om sovjetisk ekonomi exempelvis (har inte läst någon av dem) som kan ändra på bilden av hur planekonomin fungerade i praktiken.
Grovt sett kan man se två historiska diskurser om Sovjet (och liknande stater och företeelser). Dels en där historiker är aktiva och där tillgängligt material utnyttjas på ett sätt som är allmänt accepterat inom historikerfacket. Fakta bör då helst vara viktigare än personliga åsikter. (Se gärna min gamla bloggpost om källkritiska kriterier.) Dels en diskurs på rännstensnivå där fakta är av noll och intet intresse (eller trollas fram efter behov) och där ogrundade åsikter, psykologisk krigföring och påhitt utan tvekan och eftertanke förvandlas till 'sanningar'.
En affisch som följer med i senaste numret av tidningen tycks ange att det är Röd Facklig Oppositionen som Oktoberrörelsen vill satsa på. En person (alias tjock sosse-pamp?) med den socialdemokratiska rosen på tröjan trycks tillbaka av en RFO-kämpe. Parollen påminner om vad KFML/SKP förde fram i början av 1970-talet. Då hette det "Gör facket till en kamporganisation". Delvis var det framgångsrikt. En massa yngre arbetare och tjänstemän blev fackligt engagerade och vitaliserade organisationerna. En del avancerade ända upp till förbundsordförandestolen (men då hade de bytt partibok på vägen).
Ett förmodligt icke-samarbete kan utläsas ur senaste numret av tidningen också. I en intervju med en peruan behandlas med situationen just i Peru, men i förbigående nämns att svenska Maoistiskt Forum tillhör en gren av det gamla peruanska kommunistpartiet som verkar leva i en drömvärld. (Jag brukar hänvisa till dem som 'malmö-maoisterna', de flesta av dem finns vad jag vet därnere.) Med tanke på det upphetsade språkbruk som den här gruppen normalt använder har jag en känsla av att den skulle ha väldigt svårt att samarbeta med OR (eller någon annan över huvud taget). Däremot är ju 'peru-kommunisternas' husgud Mariátegui klart läsvärd.
Jag var inte på konferensen Marx2013 (kanske kan titta på ABF play, där finns visst föredragen), men OR var där och var kritiska och rapporterar om det i tidningen. Och det är lätt att förstå, en del akademiska Marx-forskare har en tendens att halka iväg i konstiga resonemang. En sak jag generellt vill framhålla som ett varningstecken om man exempelvis läser en bok om Marx är om författaren försöker blåsa upp motsättningar mellan Marx och Engels, eller påstår att Engels inte förstod eller kanske till och med förvanskade/förfalskade en del av Marx' verk. Det senare hörde jag muntligt en gång från en person som påstod sig ha läst Marx' samtliga verk. Då handlar det om att splittra och sedan förstöra arvet efter Marx, inte kritisk läsning. En positiv recension av en positiv bok om Engels finns för övrigt i Aftonlövet, även om boken det handlar om inte verkar helt invändningsfri.
8 kommentarer:
Visst kan man vara kritisk mot en del av "marxologerna", som pratade på Marx2013, men det borde väl vara underordnat det glädjande i att konferensen överhuvudtaget arrangerades - den första på många år. Det är hög tid att våra akademiker åter börjar läsa Kapitalet, som var en av huvudpunkt med den nya översättningen.
Men det är positivt att OR inte bara avfärdade konferensen, utan lite kaxigt t.o.m. erbjöd sig att medverka nästa år. En sådan öppenhet mot idéer som inte har ursprung i den egna organisationen var nog ovanlig på 70-talet. Jag minns själv att det inte var populärt att nämna en sådan som Althusser, som av någon anledning ansågs vara revisionist...
Jo, den där öppenheten från OR ger ett gott intryck.
Althusser, var det inte han som försökte strypa sin fru? Eller ryckte ut för att hjälpa någon annan filosof som gjorde sammaledes?
Oj, det hade jag glömt, men han var väl vid mordförsöket psykiskt sjuk, om jag inte minns fel.
Althusser hade intressanta teorier om förhållandet mellan den unge och äldre Marx, nämligen att den äldre versionen bröt med den unges "teoretiska humanism" och hegelianism, och istället utvecklade helt nya vetenskapliga begrepp för att förklara ekonomin och samhället (t.ex. begreppet "samhällsformation").
Jag tror att han hade ganska rätt, även om han nog gick till vissa överdrifter och bortsåg från den kontinuitet som ändå fanns - revolutionären Marx.
Althusser och Balibar skrev en bok vid namn "Att läsa Kapitalet", som jag själv tyckte var oläsbart teoretisk.
Om man läser t.ex. Michael Heinrich
så är det tydligt att han - direkt eller indirekt - tagit intryck av Althussers idéer. Han betonar starkt att Kapitalet är vetenskaplig studie av kapitalismens funktionssätt och att man inte kan dra slutsatser utifrån den om t.ex. medeltidens ekonomi (vilket Engels kan beskyllas för att ha gjort, men det är en annan diskussion). Likaså (över?)betonar han den teoretiska skillnaden mellan t.ex. Adam Smiths och David Ricardos primitiva arbetsvärdelära med Marx sofistikerade värdeanalys.
Althusser lämnade inte det franska ("revisionistiska") kommunistpartiet vilket de maoistiska smågrupperna nog inte kunde förlåta honom för. Men han var oppositonell.
En samhällsvetarprofessor brukade föreläsa för några år sedan om att det krävdes 20 personer för att ta över makten i en svensk kommun.
För en fackklubb så tror jag man inte behöver ens det.
Vet egentligen inget om Oktoberrörelsen. Men håller helt med om deras beskrivning av Marx-konferensen. Ja, givetvis kan man säga att det är bra att Marx åter diskuteras. Men om den Marx som diskuteras inte längre är ett hot mot det rådande systemet, ja då är det en ren förlust. Det är illa när borgarna ljuger om kommunismen, men det är banne mig värre när de hyllar den.
Varje steg av verklig rörelse är mer värd än tio program, är väl ungefär vad Marx själv skrev. Och man kan väl byta ut 'program' mot 'akademiska uppsatser' och det är lika sant ändå.
Vet du (eller någon annan) vad som är kopplingen mellan RFO och OR? Om det är så att or har en facklig front så är vore det intressant. Eller är det som med RF att de är positiva, men inte helt
Jag kan bara tala för mig själv (och samma gäller nog 'någon annan' :) ) men det kom upp en grej på RFO:s hemsida för några dagar sedan där de i avsaknad av ett revolutionärt parti sade sig vara partipolitiskt obundna, men med vissa reservationer. http://fackligopposition.blogspot.se/2013/11/andringar-i-fros-grundresolution.html . Vad OR tänker om detta har jag inte en aning om. Det är väl inte särskilt kontroversiellt i nuläget antar jag. Värre är det väl med relationerna till de värsta vildbasarna i Revolutionära Fronten.
Skicka en kommentar