Dagens Sydafrika är inte ett samhälle utan problem, men förtjänsten för att det över huvud taget är det imponerande samhälle som det är tillfaller till allra största delen Nelson Mandela."Inte utan problem" men "imponerande"? Ett av de mest ojämlika länderna i världen. Är inte problemet att det inte skedde en rejäl utrensning och uppstädning efter att apartheid fallit, att orättvisorna och slummen tillåtits leva kvar?
Vad som kunde ha blivit ett blodbad och en tragedi efter den omänskliga apartheidpolitikens ofrånkomliga sammanbrott har i stället blivit ett mönster och en modell för att gå vidare – utan att glömma – i försoning och samarbete.
Birger Schlaug undrar däremot om Bildt verkligen kan åka till Mandelas begravning utan att faktiskt klämma ur sig en personlig ursäkt.
Reinfeldt och Bildt är representanter för ett parti som varit allt annat än intresserade av motståndet mot apartheidregimen i Sydafrika. De är representanter för ett parti som länge envisades med att snarast beskriva Mandela som terrorist än som frihetskämpe. ...
Det är inte speciellt hedrande att dessa personer [Reinfelt och Bildt] skall företräda Sverige i samband med sådant som rör Nelson Mandela. Det är väl inte så korrekt att hävda detta just idag, men jag kan inte låta bli. Reinfeldt kan möjligen komma undan med en ursäkt för sitt partis historiska agerande. Bildt bör rimligen även ge en personlig ursäkt.
Jo, Mandela stod ju på USA:s terroristlista långt in i detta årtusende, och det gäller ju att vara lydig mot husse! Och man kan ju undra vad Reinfelt och Bildt och deras vänner bland ungmoderaterna verkligen sade om Mandela och kampen mot apartheid när de var ungdomspolitiker!
Själv känner jag mig lite vid sidan av om det gäller att bilda hyllningskör. Visserligen finns den latinska sentensen 'De mortuis nil nisi bene' - 'Om de döda ingenting utom gott' - men jag tror inte detta håller. Inte om människor med makt och höga positioner som har möjlighet att agera. I juli 2009 skrev jag, mot bakgrund av etniskt färgade upplopp i Sydafrika, om ett tänkbart bokslut efter Mandela. Som ledande sydafrikansk politiker kan han inte undgå kritik för att befrielsen från apartheid blev ett klipp för ANC-ledare i snygga kostymer, medan stora delar av befolkningen fortsatte att leva i elände. - Samtidigt vägrade Mandela att följa USA:s påbud och ta avstånd från andra stora ledare som Fidel Castro, Yasser Arafat och Moammar Qaddhafi, och det kan vi sätta på plussidan i bokslutet.
För att citera bloggaren Moon of Alabama: Mandela kämpade och vann mot apartheid, men nyliberalismen överlevde.
4 kommentarer:
Mandelas storhet var att han lyckade överleva och därmed ge förutsättningen för apartheids avskaffande. Problemet är att han som president var mer en symbol än en aktiv politiker. När han kom ut från fängelset var han redan förbi som aktiv politiker.
Han var mest en förebild.
Hörde Ulf Adelsohn i radio, påtagligt stolt påpeka att han redan 1967 röstade för bojkott av Sydafrika. Det hedrar honom förstås, men han är ju inte precis representativ för moderaterna som parti. De, och SAF, var de enda som inte stödde en bojkott.
Tycker inte att Mandela kan lastas för den korruption som ANC har uppvisat på senare tid. Det är snarare hams efterföljare som bär skulden där.
Vet vi vilka överenskommelser som gjordes i samband med att apartheid avvecklades? Det kanske sades saker bakom kulisserna som inte offentliggjordes men som kom att styra utvecklingen framöver, och som handlade om att den verkliga makten inte fick rubbas.
Åsa Linderborg har gjort en bra sammanfattning:
http://www.aftonbladet.se/kultur/article17975195.ab
Läs den!
Skicka en kommentar