Exit piratpartiet?

Självklart skall en partiledning som inte visar respekt för sin styrelse och sitt fotfolk bort.

Detta är (hittills) en av de få glada kommentarerna när ordförande, vice ordförande samt partisekreteraren i piratpartiet ställer sina platser till förfogande vid nyår.  De flesta är ledsna och förstående till att trion lägger av. Men kanske dessa ledsna inte företräder tongivande delar av piratpartiet, de som gjort att högsta ledningen väljer att kliva av.

Ordförande Anna Troberg skriver:

Det finns en oroväckande brist på empati i delar av partiet som ett progressivt framtidsparti inte kan kosta på sig att ha om man har ambitionen att bli något mer än ett eko från en oupplyst och inskränkt dåtid, en politisk återvändsgränd. Det duger helt enkelt inte att tala om “allas” rättigheter, men att i realiteten bara kräva rättigheter för sig själv och de som råkar vara som en själv.

Jag vet inte om jag skall behöva komma dragande med reservationen att "jag tycker inte alltid som Anna Troberg" (det finns ingen människa som jag alltid tycker som, för övrigt). I stället vill jag berömma henne som en av de klarare tänkarna i den svenska politikens spektrum, en som inte bara glider fram i de enkla resonemangens smala korridor utan har mod att säga emot. 

Det är tvivelaktigt om partiet någonsin kommer att lyfta

Vice partiordföranden skriver bland annat:

Tyvärr är gemensamhet ett ord många i partiet inte har förstått. Istället bråkas det mer internt om vem som ska få ha rätt i en tråd på facebook. Det har av någon anledning blivit viktigare att få rätt, att få precis som man vill, än att försöka hitta en väg tillsammans. Någonstans slutade pirater acceptera att vi ser världen lite olika men vi kan i alla fall enas under samma tak. Det är viktigare att få precis som man vill i minsta lilla fråga.

Låter inte detta som om rätt många personer med större datorkapacitet än eget personligt gott omdöme ännu kan dominera debatten i partiet? Kanske kategorin 'gapiga unga grabbar' är den "styrelse och fotfolk i partiet" som helt enkelt inte förtjänar så mycket respekt? Men då kan man undra hur mycket som blir kvar av partiet om de tänkande, empatiska, inte så framfusiga hoppar av. Människor med låg empati och usel förmåga att samarbeta är knappast det bästa virket för att bygga ett parti. Det blir inte ens en klubb för inbördes beundran.

Partisekreterarens skriver så här:

Själva sättet vår diskussion förts på har varit djupt deprimerande. Fortfarande förutsätts i många trådar att den som inte håller med är okunnig, korkad eller illasinnad. Diskussionen blir ofta aggressiv. Förakt mot meningsmotståndare märks alldeles för ofta. Inte ens internt kan vi hålla en rimligt klimat, utan vi har sett både grova personangrepp och spridanden av rena lögner. Det ses mellan fingrarna med sexism och homofobi. Ett bottenlöst förakt bland många aktiva mot allt som låter som feminism skrämmer bort många kvinnor från partiet.

Tja, även här får man en bild av ursinnigt skrikande aggressiva småpojkar som förstör all meningsfull diskussion. För diskussion kräver ju minst två lyssnande parter, inte en eller två monologartister.

Sverige behöver folk som vågar tänka framåt, som ibland kan ställa en obekväm fråga eller komma fram med en ny tanke. Frågan är om piratpartiet någonsin kan utvecklas åt det hållet när Anna Troberg och hennes närmsta kliver av.