Det saknas förvisso inte saker att skriva om, däremot brister inspirationen. Egentligen skulle väl bloggarbjörnen krypa in i idet och inte komma ut förrän om ett kvartal eller så, efter en god sömn.
Men man kan ju notera ännu en nonsensdebatt, nämligen den om sverigedemokraternas eventuella (ny)fascism. Om man pratar om det åker (mycket lägligt för sd tror jag) en mängd sakfrågor bort i ett hörn ingen bryr sig om. Man kan exempelvis fråga i vilken utsträckning sd:s politik i verkliga livet lever upp till utfästelserna, om man verkligen är så vänliga mot gamla, sjuka, vanliga svenska knegare etc. som man påstår sig vara. Eller i vilken mån sd är en bus-variant av Alliansen, en femte informell medlem som är bra att ha men inte släpps in i de finaste finrummen (ännu).
Sd:s väljare och vanliga medlemmar må tro en sak, men sanning kan vara en annan. Som det påpekades i ett tidigare inlägg här så består sd av tre delar med inte så stor ömsesidig kommunikation. Det kan vara så att ledningen är till höger i ekonomiska frågor men att fotfolk och väljare är till vänster just där, fast åtminstone inte fotfolket fattar sammanhanget. Och då blir detta inte lättare att reda ut när ledande socialdemokrater viftar med fascistetiketten. Sd kan göra en elegant undanmanöver och peka på att en massa kunnigt folk tycker att etiketten är fel, och så har några viktiga dagar slösats bort på nonsens.
7 kommentarer:
Finns också kunniga människor som anser etiketten helt rätt och riktig.
Sakpolitik lyfts ändå inte i media. Får media inte tramsa om detta går det rappt över till "förtroende", opinionsmätningar, och hittepåanalyser.
https://badlandshyena.wordpress.com/2014/12/07/vansterpartiet-ar-ett-nyfascistiskt-parti/
De senaste dagarna har den svenska liberalismen avslöjat sin mörkaste sida. Det har varit ett par vidriga dagar.
Fascister och liberaler gick ut och i en närmast koordinerad ansträngning att omdefiniera fascism. I media, på nätet, i olika föreningar och forum så har man försökt lansera en ny definition av fascismen. De definitioner som de har tagit fram och lanserat har två utmärkande egenskaper, dessa egenskaper är mer än lite avslöjande. Första egenskapen hos den nya definitionen är att SD då inte skall betraktas som fascister, men den andra egenskapen är mer avslöjande för både liberaler och SD, Mussolini blev i den nya definitionen inte fascist förrän 1922, alltså efter han utsågs till premiärminister av bland annat liberaler. Det är givetvis medvetet man har snävat av definitionen av fascism på detta viset. Medvetet har man försökt ta fram en definition som medger att liberalerna idag skall kunna begå samma misstag som när de installerade Mussolini vid makten, begå samma misstag som de gjorde när de installerade Hitler vid makten. Detta är liberaler och fascister som än en gång gör en gemensam ansträngning, denna gången gör liberalerna det helt medvetna om vem mussolini, förlåt SD, är.
Men liberaler går på med sin taktik att tiga ihjäl fascisterna, men hur gör ni med fascister i de egna leden. Hur bemöter liberaler denna gemensamma sak med fascisterna som kommer ur ERA tankesmedjor, från liberala aktivister, från liberala professorer? I det här fallet gäller sannerligen regeln, den som tiger samtycker! Finns det någon gräns för vad liberaler nolererar från sina tankesmedjor och aktivister, när de aktivt bidrar till fascism och rasism, i de liberala värderingarnas namn, är det då inte dags att fundera på en ny definition av liberal?
Det är väl liberalers och fascisters nära samarbete i Ukraina som inspirerar. Och som måste putsas upp.
Obehagligt som liberalernas ändock är så finner jag strasserist-tendenserna hos vissa vänsterbloggare som Jinge och ett par till mycket mer problematiska.
Strasserister?
Kerstin på Motvallsbloggen pekade på länken mellan liberalism och fascism för åratal sedan. Men då kan man ju tänka sig att den länken fungerar alldeles utmärkt utan att blanda in sverigedemokraterna. Länken mellan liberalismens politiska partier och en alltmer förtryckande statsapparat nämligen. I den situationen kanske grupper som sd snarare är en störning.
Det finns väl inga riktiga strasserister att behöva ägna tid åt i Sverige. Högerpopulister har alltid med en antikapitalistisk ingrediens i sin soppa. I din slutliga anrättningen slopas den ingrediensen. Det viktiga är inte att gräva ner sig i historiska detaljer utan analysera vilka strömningar som existerar i SD och vara medveten om att fascismfröet i partiet kan ta över om jordmånen är gynnsam. Nu verkar partiet normaliseras i den offentliga debatten som reaktion på Löfvéns och Anderssons anklagelse för nyfascism
Jo, Kerstins analys bekräftas av samtiden. Liberaler tvekar inte att använda fascismen när det kniper.
Anonym,
kanske skulle säga inspirerade av Alexander Dugin, som i sin tur tagit inspiration från bland annat Strasser. Problemet med de nationalistiska strömningarna hos vissa vänsterbloggar är att de ger likt SD mångkulturen skulden. Det är problematiskt för om vi inte kan enas om en problemformulering hur skall vi möta problemet? Det är för mig uppenbart att problemet är den internationalistiska liberalismen, den som förbjudit varje form av proaktiv åtgärd för arbete. Vi kan inte alls, så som vissa i på vänsterkanten säger, konstatera att integrationen misslyckats. Vi kan konstatera att kapitalet misslyckats med integration, vilket inte är samma sak. Det är en ytlig analys och imho ett misstag.
Skicka en kommentar