Varför vi inte respekterar Väst längre

Jag har snabböversatt en artikel skriven av Margarita Simonyan, chefredaktör för TV-kanalen RT och MIA ”Russia Today”. Den ursprungliga artikeln (på ryska) finns här. Eftesom jag inte kan ryska så är det en engelsk översättning hos The Saker som jag använt. I översättning i flera led kan givetvis en del nyanser ha förlorats. Grundtanken torde dock vara klar: Västs oförsonliga hållning mot Ryssland har framtvingat motreaktioner och fått ryssarna att samla sig mot liberalerna som väst stödjer. Det finns inslag här att fundera på, även kritiskt, men jag tänker i detta läge inte skriva  eventuella läsare på näsan vad jag tycker.

Skribenten, Margarita Simonyan

Varför vi inte respekterar Väst längre

I grunden bör Väst vara skräckslaget, inte för att 76% av ryssarna röstade på Putin, utan för att detta val har visat att 95% av Rysslands befolkning stöder konservativt-patriotiska, kommunistiska och nationalistiska idéer. Detta betyder att liberala idéer knappt överlever bland ynka 5% av befolkningen.


Och det är ert fel, mina västliga vänner. Det var ni som knuffade oss in i stämningen att ”Ryssland ger aldrig upp”.


Jag har under lång tid sagt åt er att hitta normala rådgivare om Ryssland. Sparka alla dessa parasiter. Med deras kortsiktiga sanktioner, hjärtlösa förödmjukande av våra idrottare (inklusive handikappade idrottare), med deras ”Skripnals” och öppna förakt för det mest grundläggande liberala värdena, som antagande om oskuld, som de hycklande lyckades kombinera med tvångmässigt påtvingande av ultra-liberala idéer i sina egna länder, deras epileptiska masshysteri som får en frisk person att sucka av lättnad för att han bor i Ryssland och inte i Hollywood, med deras eftervalskaos i USA, i Tyskland och i Brexitzonen; med deras attacker på RT som de inte kan förlåta för att det utnyttjar yttrandefrihet och visar världen hur man använder den, och det visade sig att yttrandefrihet aldrig var avsedd för något gott, utan var påhittat som något skönhetsobjekt, som någon sorts kristallmopp som lyser i fjärran men som inte passar för att städa era stallar, med all er orättvisa och grymhet, inkvisitoriskt hyckleri och lögner tvingade ni oss att sluta respekterar er. Ni och era så kallade ”värden”.


Vi vill inte leva som ni lever längre. Under femtio år, hemligt och öppet, ville vi leva som ni, men inte längre.


Vi har ingen mer respekt för er, och för de bland oss som ni stödjer, och för alla de människor som stödjer er. Det är så dessa 5% kom till.


För det har ni bara er själva att skylla på. Och även era västliga politiker och analytiker, nyhetsmakare och spanare.


Vårt folk kan förlåta mycket. Men vi förlåter inte arrogans, och ingen normal nation skulle göra det.


Ert enda kvarvarande imperium skulle göra klokt i att lära sig sina allierades historia, de är alla tidigare imperier. Att lära hur de förlorade sina imperier. Bara på grund av deras arrogans.


White man’s burden, my ass (på engelska i originalet.)

Men det enda imperiet ni har kvar struntar i historien, det lär inte ut den och vägrar att lära sig den, vilket betyder att det kommer att sluta som det alltid gör i sådana fall.

Under tiden har ni knuffat oss så att vi samlats runt er fiende. Omedelbart efter att ni förklarade honom som fiende enades vi omkring honom.

Tidigare var han bara vår president, som kunde återväljas. Nu har han blivit vår ledare. Vi kommer inte att låta er ändra det. Och det var ni som skapade denna situation.

Och det var ni som påtvingade motsättningen mellan patriotism och liberalism. Fastän de inte borde vara ömsesidigt uteslutande uppfattningar. Detta falska dilemma, skapat av er, fick oss att välja patriotismen.

Detta fastän många av oss verkligen är liberaler, inklusive jag själv.

Städa upp nu. Ni har inte mycket tid kvar.