Gängkriminalitet kallas ”svenska tillståndet” och används som kriminalitet annars både till att sälja tidningar och till röstfiske. Det är många absurda påståenden som cirkulerar. Så länge kapitalismen har existerat har det existerat gängkriminalitet. Vi finner den på alla kontinenter och i alla länder. Mest mytomspunnen är den italienska maffian som växte fram samtidigt som högkonjunkturen i kapitalistisk sitrusproduktion på Sicilien. Men man har karteller och triader och enprocent-MC-klubbar och rysk maffia, och alla slags varianter med samma innehåll: kriminalitet som lönande affärer och som ett band med en egen kultur.
Källan till kriminaliteten av denna typ är dubbelt kapitalistisk. För det första krävs en penningekonomi som både skapar möjligheter och efterfrågan efter de kriminella varorna, om det är knark eller prostitution eller svartarbete. För det andra krävs det fotsoldater som måste rekryteras först och främst från ytterkantsområden, från samhällets periferi, från marginaliserade som ser detta som en möjlighet att fort bli rik – eller åtminstone tjäna ihop till livets uppehälle. Det är förhållanden man finner i alla kapitalistiska länder.
Det går inte att avlägsna marginalisering eller fattigdom i ett system som grundar sig på utsugning. Kapitalismens själva kretslopp kräver fattigdom och marginalisering. Och de enorma penningsummorna kommer hur som helst att motivera även bättre ställda till att ta en risk. De som tror att detta kommer från Sverige eller från rapmusik (som Arbeiderpartiets clown Jan Bøhler verkar tro) kommer att få stora problem att förklara de kinesiska triaderna eller japansk yakutza eller Colombias karteller. Kriminella miljöer, oavsett kultur, vet att utnyttja lokala särkulturer eller att bygga sin egen kultur för att rekrytera och binda samman miljön.
Polisen kan givetvis krossa enskilda gäng, men den kan inte avlägsna problemet – inte inom detta system. Och de som betalar räkningen är som vanligt proletariatet. Det är de som är bosatta i stadsdelar där de kriminella rekryterar och har sina uppgörelser. Och även många av de ungdomar som lockas av kamratskap eller snabba pengar blir i verkligheten ofta de största förlorarna i denna cyniska och farliga bransch.
Lösningen är socialistisk planekonomi, arbete åt alla, avskaffande av penningekonomin och fullständigt avskaffande av knarkhandel och kriminella nätverk. Detta är möjligt i en arbetarstat, men inte i det kapitalistiska systemet. Det enda de kan uppnå är att begränsa det något under enstaka perioder, och maktlöst slå ut med händerna under andra. Det hänger på andra krafter att lösa problemet i framtiden!
Mina reflexioner:
- Intressant att grov gängkriminalitet kallas "svenska tillståndet". På supersvenska sajter som Samhällsnytt brukar man gruva sig över det. Själv tycker jag det är lite fånigt - är man supersvensk så bryr man väl sig inte om vad konstiga norrmän säger?
- Resonemanget att den enda lösningen på diverse samhällsproblem är socialism känns igen sedan gammalt. Och jag tror att det är rimligt. När det gäller kriminalitet som bedrivs ungefär som kapitalistisk affärsverksamhet så lär den fortsätta så länge kapitalismens affärsmetoder finns kvar. Stryps möjligheterna till vinster dör affärerna. Om övre medelklassens fina ungar slutar köpa knark av trasproletärerna i grann-gettot kommer verksamheten att avslutas. Förbindelserna mellan så kallade utanförskapsområdens brottslighet och samhället utanför kan vara intressanta att granska.
- Det som skiljer normal affärsverksamhet från kriminell sådan är att den förstnämnda är laglig. Men man får hålla ögonen på gråzoner där legala företag börjar slira med vad man håller på med (slarvig hantering av farliga produkter, anlitande av svart arbetskraft etc), samt att stora företag kan påverka lagstiftningen så att handlingar som kanske borde vara brottsliga (samhällsfarlig verksamhet av banker exempelvis) ändå är tillåtna.
- Inlägget koncentrerar sig på gäng som arbetar kommersiellt. En massa annan brottslighet kommer att fortleva oavsett system (att spöa upp någon på grund av dåligt ölsinne exempelvis) eftersom det är mekanismer som finns i människan oavsett samhällssystem som utlöser olämpliga handlingar. Sedan finns det ju samlingar av brottslingar som mer är som nätverk än som gäng. När det skall göras en kupp så kallas några utförare in, men i övrigt har de inte mycket med varandra att göra.
- Tjen Folket är en liten maoistisk grupp i Norge. Möjligen kan den ses som efterföljare till det betydligt större AKP(ml) som fanns från 1970-talet och några årtionden framåt, men jag vet inte hur starkt arvet skulle vara. AKP(ml):s gamle ordförande Pål Steigan är mycket aktiv på nätet, och han gillar inte Tjen Folket. Jag tror misstron är ömsesidig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar