Det här är en artikel som ursprungligen kommer från Michel Roberts blogg, originalet är här. Det finns väl ett och annat att kommentera, men istället för att jag skriver det på läsarens näsa kan ju läsaren få göra det själv.
Ordet över till Michael Roberts:
Sverige i dödläge
Sverige har länge varit "blandekonomins" affischbarn, den socialdemokratiska staten där kapitalismen är "formad" för att ge en välfärdsstat, jämställdhet och anständiga arbets- och levnadsvillkor för majoriteten. 2018 års valresultatet har lagt ned den historien.
I gårdagens val förblev socialdemokraterna, "blandekonomins" förmodade fanbärare, det största partiet med drygt 28 procent av rösterna. Men detta var dess lägsta andel i val sedan 1908. Det viktigaste affärsvänliga partiet, de så kallade Moderaterna, förlorade också röster och fick 19,7%. Hugget genom båda dessa partier, som har alternerat i decennier i regeringen, var uppgången för de så kallade Sverigedemokraterna (en oxymoron), ett anti-invandrarparti med nynazistiska rötter som fick 17,7 procent. De mindre partierna i mitten-högern och vänstern vann också - vänsterpartiet sköt upp till 8%. Mittenpartiet De gröna kördes över och misslyckades nästan med att få de 4% som behövs för att komma in i riksdagen. De två allianserna med socialdemokratin och de företagsvänliga partierna är nästan bundna med 40% av rösterna vardera - vilket ger Sverigedemokraterna maktbalansen i den nya riksdagen. Sådant är dödläget.
Det var emellertid en illusion att Sverige var en "tredje väg" mellan ohejdad frimarknadskapitalism och kommandoekonomisk autokratisk kommunism. Den svenska arbetarrörelsens stora vinster i början av 1900-talet har långsamt blivit omkastade. Och efterkrigstidens omdirigering av något av vinsten i svensk teknik och tillverkning till offentliga tjänster (ägd av en handfull familjer) slutade för årtionden sedan. Precis som i andra kapitalistiska ekonomier har neoliberalismens politik - en återgång till fria marknader, låg beskattning för rika och företag, nedskärningar i välfärdsstaten och reallöner, ökad ojämlikhet mm - verkat i Sverige sedan mitten av 1990-talet.
Varför infördes neoliberal politik i Sverige? Liksom i andra kapitalistiska ekonomier föll kapitalets lönsamhet kraftigt från mitten av 1960-talet (till mitten av 1990-talet när det gäller Sverige). Efter en kreditboom som kraschade, och en stor bankkris, gjorde Sveriges berömda tillverkningssektor en kraftig djupdykning. Det var då som Sveriges stora partier, Socialdemokraterna och Moderaterna, antog en strikt politik för att öka vinstkvoten på bekostnad av välfärdsstaten och offentliga tjänster.
Sverige må
fortfarande ha en mer jämlik inkomst- och förmögenhetsfördelning
än USA och Storbritannien, men den är ändå mycket ojämn - och
ojämlikheten har ökat snabbast sedan 1990-talet av alla avancerade
kapitalistiska ekonomier. År 2012 var den genomsnittliga inkomsten
för de högsta 10% av inkomsttagarna 6,3 gånger högre än för de
nedersta 10%. Detta är en ökning från ett förhållande på cirka
5,75 till 1 år 2007 och ett förhållande på cirka 4 till 1 under
mycket av 1990-talet. Sveriges rikaste 1% av löntagare såg sin
andel av den totala inkomsterna före skatt nästan dubbleras, från
4% 1980 till 7% under 2012. Inklusive realisationsvinster uppnådde
intäkterna i den högsta percentilen 9% under 2012. Samtidigt sjönk
den högsta marginalinkomstskatten från 87% 1979 till 57% 2013.
I Sverige, som i de flesta
andra nordiska länder, har skattereformer under 1990-talet minskat
skattetrycket för rikare hushåll, t.ex. genom att minska
kapitalbeskattningen och sänka eller slopa förmögenhetsskatt.
Samtidigt har det varit nedskärningar i sociala förmåner för de
fattiga.
Det som inte ofta är känt
är att Sverige inte längre är höjden av offentliga tjänster.
Landet är en av världsledarna i att låta offentliga tjänster som
tillhandahålls av den privata sektorn betalas av regeringen. Ungefär
en tredjedel av alla svenska gymnasieskolor är så kallade
"friskolor", de flesta drivs av vinstdrivande företag,
medan cirka 40 procent av primärvården är privatägd. Offentliga
tjänster har outsourcats till nackdel för kvaliten. Svenska skolan
har gått från att vara en av världens bästa i internationell
ranking till "en av de mest mediokra".
Sverigedemokraternas uppkomst följer mönstret av så kallad populism som vi har sett i Tyskland, Frankrike, Italien, Danmark och andra EU-länder, liksom med Brexit i Storbritannien och Trump i USA. Det är en produkt av kapitalismens misslyckande att leverera efter slutet av guldåldern i mitten av 1960-talet, men särskilt efter den globala finansiella kraschen, den stora recessionen och den efterföljande långa depressionen.
Svensk kapitalism, ungefär som Tyskland (endast mycket mindre), har presterat bättre än de flesta andra kapitalistiska ekonomier sedan 2008. Men även i Sverige har den ekonomiska tillväxten minskat de senaste decennierna och särskilt sedan 2008.
Arbetslösheten må
vara låg enligt EU-normer, men den officiella siffran döljer
personer i arbetsprogram (tysk stil) och de som går på sjukpenning.
Liksom i Tyskland är många jobb nu "osäkra" och
lågavlönade, särskilt i små samhällen. Och det har skett en
betydande minskning av de offentliga utgifterna till sjukhus,
skolor, bostäder, pensioner och transport.
Och sedan är det
invandring. Över 600 000 invandrare från Mellanöstern har kommit
in i landet sedan den syriska / irakiska katastrofen (graf nedan).
Många invandrare är unga ensamstående män och de har hjälpt
kapitalistiska företag och statssektorn att övervinna en akut
arbetsbrist för lågkvalificerade arbeten. Antalet invandrare per
invånare är dock mycket högre än i någon annan europeisk ekonomi
och det har ökat trycket på de offentliga tjänsterna som redan
drabbas av neoliberala åtgärder.
Det har varit en massiv
bostadsboom driven av låga räntor och kredit . Det har gynnat
mellan- och överklassen, men arbetarklassen och invandrare kämpar
för ordentligt boende (diagram - väntetid för hyreslägenhet i
Stockholm).
Sverige växer fortfarande
mycket snabbare än mycket av övriga Europa, men det är mycket
beroende av tillväxten av världshandeln och styrkan i den
ekonomiska aktiviteten i Europa. Den starka tillväxten har åter
drivits med en krediteldad konsumentbom, som under 1980-talet, liksom
av extravärdet från invandrararbetet.
Stockholm har den näst
högst uppblåsta bostadsmarknaden i världen, medan banksektorn
blomstrar. De svenska bankerna har för närvarande tillgångar som
är fyra gånger den nationella BNP, tvåa enbart efter Schweiz.
1980-talet upprepar sig.
Den reala BNP-tillväxten
verkar stark på över 3% per år. Men om man eliminerar effekterna
av extra invandrare arbetskraft är den reala BNP-tillväxten per
person mycket lägre (under 1% år 2017). Den reala tillväxten per
capita ses i genomsnitt vara endast 1% under årtiondet till 2026,
enligt Konjunkturinstitutet.
De små samhällena
i Sverige har upplevt låga löner, sämre tjänster och utsattes för
en tillströmning av nya invandrare. Detta var grogrunden för
Sverigedemokraternas rasistiska och nationalistiska budskap om
"Sverige åt svenskarna". Socialdemokraterna betalar nu för
sitt stöd till kapitalismen och den neoliberala politiken de senaste
20 åren.
1 kommentar:
Här kan man se hur mycket bättre det gick under de "röda" decennierna:
https://i.postimg.cc/qqxQfjMm/Konsumtionsokning_50-15-_BNP2.png
Man kan även se hur det diffar mellan BNP och konsumtionsökning (total, privat+off).
Då är även sista året 2015 som var kulmen på den nu mer "eviga" förmenta högkonjunkturen som alla tror på. Troligen en effekt av Borgs off. underskott som drev på tillväxten. Sen dess har Magda gjort allt för att bromsa.
En annan bild som skulle kunna illustrera det magra 90-talet, valet 1998:
https://i.postimg.cc/mkySC4Lf/LO-_Raddade_Sverige.jpg
En annan översiktsbild, den långsiktiga utvecklingen på svensk bostadsmarknad:
https://i.postimg.cc/5y3DVnrP/static1.squarespace.jpg
En annan intressant blick på vad som händer i nationernas ekonomier är BIS "Real Effective Exchange Rate", där de väger samman kostnadsläget med en rad faktorer så de även skiljer på Euro-länder.
https://i.postimg.cc/J054vtzP/real_Eff_Exc.png
Man kan se hur "exportberoende" länder som Sverige, Tyskland sen länge trycker ner kostnadsläget internt, vilket förstås gör det svårt för de fattigare EU-medlemmarna att försöka höja sin levnadsstandard.
Skicka en kommentar