Väl uppe på bergskammen fanns, förutom Lesothos passkontroll och Afrikas högst belägna pub, även några runda stenhyddor med grästak. ...
Där uppe i bergsöknen tog också den nya, fina asfalterade landsvägen vid. Bred och säker och slät. Räcken och varningsskyltar. Att köra bil till Lesotho var ett äventyr. Att köra bil i Lesotho visade sig vara en promenad i parken.
– China! ropade en herdepojke och gjorde tummen upp när han såg oss förvånat och lite fånigt glo bort längs vägen som försvann upp mot nästa bergspass. ...
Kina, ja. I Lesotho har Kina och Kinas pengar de senaste åren stöpt om landet precis som på många andra håll i Afrika. Skinande nya vägar, broar, hamnar, järnvägar och flygplatser poppar upp till synes överallt i Afrika. Nästan alla finansierade av kinesiska lån och alla en del av en sammanhållen kinesisk strategi att satsa på just fysisk infrastruktur i Afrika och övriga världen.
Det där finns det de som är kritiska till såklart. Vad är poängen med hundratals mil av nya svindyra vägar genom branta bergsbygder när folk inte har råd att ha en bil? Kunde inte de pengarna använts till mer människonära utveckling istället – sjukvård, skolor, vatten?
Lesotho är trots allt ett mycket fattigt land.
Jo, kanske. Eller finns det förhoppningar om att bättre infrastruktur bakvägen ska bidra till mänsklig utveckling. Jag avstår från att ha en åsikt, men kan återigen konstatera att det gamla upplevda sambandet mellan fattigt land och dålig infrastruktur inte lika självklart gäller längre.
Inte så konstigt. En av orsakerna till att fattiga länder kunnat resa sig ur fattigdomen är ju byggandet av vägar, järnvägar, kanaler, hamnar och andra anordningar som sorterar under samlingsbegreppet 'infrastruktur'. Samt naturligtvis bättre sjukvård, skolor, vatten, och mindre korruption.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar