Vindkraft

Dagens Nyheter skriver om svensk eftersläpning i vindkraftutbyggnaden idag:

Det största problemet för tillfället är att marknaden för vindkraftverk är överhettad. Leveranstiden för en ny vindsnurra ligger på mellan fyra och fem år.

Jo, det har jag hört förut. Dels är leveranstiderna en rejäl flaskhals, dels finns det ett annat udda problem (nämns inte i artikeln): när man väl satt upp sitt vindkraftverk kan det stå där år ut och år in och jobba och hinna bli väldigt gammalmodigt och ineffektivt utan att funktionen i sig blir sämre. En bra kassa-ko med andra ord, bara man inte slarvar med underhållet. Som jag ser finns det ett par uppdragna kritstreck att kliva över här:

• Att eliminera flaskhalsen. Kan det vara så att det finns användbara resurser inom verkstadsindustrin som skulle kunna ställas om till produktion av vindkraftverk? Om så är fallet skulle den statliga plankommissionen helt enkelt kunna beordra en omställning med hänvisning till samhällsnyttan. (Det finns ingen sådan kommission, men det kan rättas till.) Skulle en allvarlig lågkonjunktur bryta ut vore omställningen ännu lättare och staten kunna göra massbeställningar av nya vindkraftverk, eller helts bygga i egen regi.

• Teknisk uppdatering. Eftersom ägare av vindkraftverk inte har så stort intresse av snabba byten skulle samma plankommission kunna se till att fullt funktionsdugliga men gammalmodiga vindsnurror byts mot effektivare anläggningar i takt med teknikutvecklingen. Vad det gäller enstaka små snurror spelar det väl ingen roll om de är av en utgången modell, men de större vindkraftparkerna böra uppdateras hela tiden för att få ut maximal effekt.
  

Det bästa vore att en nationell myndighet tog hand om hela klabbet. God energiförsörjning är en av hörnstenarna i det demokratiska samhällsbygget.