tisdag 30 december 2008

Guerníca - Gaza


Antalet döda vid det tyska flygangreppet mot stade Guernica (baskiska Gernika) i norra Spanien den 26 april 1937 uppges till 1658 döda och 889 skadade. Många blev upprörda över hur bomber kunde regna över en stad på detta sätt. Jag antar att en del var nöjda också - det fanns ju folk i trakterna som burit sig illa åt. En del element på vänstersidan ägnade sig åt osmakliga övergrepp. Men Gernika blev ändå en symbol för terrorkriget, särskilt sedan Picasso gjort sin berömda målning och numera vet jag inte om någon tycker att just den bombningen var god och rättvis.




Ruiner i Gernika

Dödstalen i Gaza har inte kommit upp till Gernikas nivå. Inte ännu i alla fall. Och många människor världen runt hyllar de israeliska insatserna. Upproriska infödingar måste kväsas så att de vet sin plats! Och där finns ju terrorister! Och konstiga islamister!

Det finns ju barn också. Här är ett citat från vad en israelisk journalist har skrivit, en av de få som försökt ta reda på vad som händer i Gaza (citerat här):

This isn't the time to speak of ethics, but of precise intelligence. Whoever gave the instructions to send 100 of our planes, piloted by the best of our boys, to bomb and strafe enemy targets in Gaza is familiar with the many schools adjacent to those targets -- especially police stations. He also knew that at exactly 11:30 A.M. on Saturday, during the surprise assault on the enemy, all the children of the Strip would be in the streets - half just having finished the morning shift at school, the others en route to the afternoon shift.

Det får sägas vara en hård anklagelse. Man vet att gatorna är fulla av skolbarn vid en viss tid - då skickar man ut bombflyget. Hur kunde det inträffa?

Den artikel jag citerar fortsätter med att presentera journalisten, Amira Haas. En dam för vars rapportering vi bör vara tacksamma, den behövs. Men här framhålls också hennes fläckfria förflutna: båda hennes föräldrar är överlevande från koncentrationsläger. Och när jag läser det blir jag arg igen: det finns 1½ miljon i lokalbefolkningen som förmodligen mer eller mindre bra kan rapportera om detta. Det har rapporterats om detta. Men vad de otäcka infödingarna säger räknas tydligen inte - de kanske bara hittar på alltihop? Det krävs allt en journalist med äkta judiskt-israeliskt ursprung för att man skall kunna tro på anklagelserna. (Jag antar att en arabisk-israelisk journalist nog inte hade setts som mer trovärdig än en statslös palestinier i det här sammanhanget.)

Men det är ett bra arbete som Haas gör. Jag förutsätter också att hon tillhör den grupp som fått det älskvärda epitetet "självhatande judisk förrädare", SHIT, self-hating jewish traitor. Med andra ord en person som vågar kritisera Israels officiella politik. Hon är inte ensam i den gruppen, det finns rätt många "självhatande judar" (anständigt folk alltså). Sen när har det varit självhat att vara en anständig människa?

Det där SHIT-pratet är av samma sort som när republikaner i USA skriker att folk "hatar Amerika" när de vågar komma med kritik eller obehagliga sanningar. Det är med andra ord ett sätt för lymlar att försöka smita undan kritik. Det är nog ingen tillfällighet att Israel och USA ligger nära varandra, i båda länderna finns grupper med denna mycket otrevlig mentalitet. Jag hoppas att de har gått för långt nu och att det blir en urladdning som de aldrig hämtar sig ifrån. De har själv ställt till det för sig och har ingen anledning att klaga,

4 kommentarer:

Anonym sa...

"Nationalism är skurkars sista tillflykt".
Samuel Johnson

Björn Nilsson sa...

Gamle Samuel hade en poäng där. Men frågan är om inte religion ibland smäller lika högt som ursäkt för att bära sig illa åt. Och kommer man in på det politiskt-religiösa fältet lär man möta en del verkligt skumma typer. Alla laster smälter samman till en.

Skvitt sa...

Mycket bra inlägg. Det är bara denna mening jag vänder mig emot: "En del element på vänstersidan ägnade sig åt osmakliga övergrepp."

Vad osmakligt gjorde de?
/Skvitt

Björn Nilsson sa...

Anarkister som mördade präster tror jag var bland de värre exemplen. Spanska republiken skadades av sådana privata hämnd-aktioner.