Naturlagar och ekonomi

Gravitationslagen/tyngdlagen och 2008 års krasch

För att eventuellt kunna uppskatta den här teckningen av 2008 års ekonomiska härdsmälta räcker det inte med att klicka här, utan du måste klicka här och plocka upp den i större format så att textsnuttarna blir läsbara. Den beskriver dock gravitationslagen inom ekonomin. Upp som en sol och ned som en pannkaka. Men ekonomiska lagar har beskrivits som naturlagar tidigare också. Vid årsskiftet 1843/1844 var en skärpt yngling inne på det spåret .

Här är en teckning som föreställer min favorit, den bildade industrimannen Friedrich Engels, både som ung man och som gamling. Och nere i hörnet får hans gode vän Karl Marx vara med också. Marx är bland annat känd som vass ekonom, men Engels var ute tidigare trots att han var några år yngre än Marx. Jag hittade bilden på den nya portalen Europeana som självaste Carl Bildt gjorde reklam för idag.



1843/1844 skrev Engels en artikel som han kallade Utkast till en kritik av nationalekonomin. Där beskrivs konkurrenslagen (spelet mellan utbud och efterfrågan) som en naturlag. Här kommer ett ganska långt men intressant citat, för det glider över från frågan om missanpassning mellan utbud och efterfrågan, och hur ekonomer missförstår detta, till en diskussion om planerad ekonomi. Det senare var svårt på Engels' tid, men förmodligen lättare att genomföra i datorernas och datanätverkens tid. Jag har kursiverat några avsnitt och delat upp den ursprungliga texten i mer lättlästa småstycken:

Konkurrenslagen innebär att efterfrågan och tillgång alltid och just därför aldrig kompletterar varandra. De båda sidorna har åter slitits isär och förvandlats till varandras bjärta motsatser. Tillgången befinner sig alltid strax bakom efterfrågan, men kommer aldrig helt att täcka den. Den är antingen för stor eller för liten, motsvarar aldrig efterfrågan eftersom under nuvarande aningslösa tillstånd hos mänskligheten ingen vet, hur stor den ena eller den andra är.

Om efterfrågan är större än tillgången så stiger priset, och därigenom stimuleras tillgången. Då den senare uppträder på marknaden faller priserna och då den blir för stor, så kommer prisfallet att bli så stort att efterfrågan därigenom åter stimuleras. Så håller det på, aldrig råder det ett sunt tillstånd, utan en ständig växling mellan överretning och förslappning, som utesluter allt framåtskridande, ett evigt vinglande utan att någonsin komma till målet. Denna lag med sin ständiga utjämning, där det som på ena stället förlorats återvinnes på det andra, finner ekonomen underbar. Den är hans stolthet, han kan inte se sig mätt på den och beskådar den under alla möjliga och omöjliga förhållanden. Och ändå är det uppenbart att denna lag är en ren naturlag, ingen andlig lag. En lag som frambringar revolutionen.

Ekonomen kommer dragandes med sin vackra teori om efterfrågan och tillgång, bevisar för er att "man aldrig kan producera för mycket", och praktiken svarar med handelskriser, som återvänder lika regelbundet som kometerna och som nu i genomsnitt drabbar oss vart femte till vart sjunde år. ...


Naturligtvis bekräftar dessa handelsrevolutioner lagen, de bekräftar den till fullo, men på ett annat sätt än ekonomen vill få oss att tro. Vad skall man anse om en lag som blott kan göra sig gällande genom periodiska revolutioner? Det är just en naturlag som beror på de berördas bristande medvetenhet. Om producenterna såsom sådana visste hur mycket konsumenterna behövde, skulle de organisera produktionen, skulle de fördela den mellan sig. Då vore konkurrensens svängningar och dess tendens till kriser omöjliga. Producera medvetet som människor, inte såsom uppsplittrade atomer utan artmedvetande och ni har övervunnit alla dessa artificiella och ohejdbara motsättningar.

Så länge ni fortsätter att producera på nuvarande omedvetna, tanklösa sätt som är underkastat slumpens välde, så länge kommer ni att ha handelskriser. Dessa måste successivt bli alltmera universella, d.v.s. allt värre än de föregående, måste utarma en allt större mängd småkapitalister och påtagligt öka massan av den klass som lever blott av sitt arbete, d.v.s. mängden arbete som måste sysselsättas, våra ekonomers huvudproblem. Till slut kommer den att framkalla en social revolution av ett slag som ekonomernas skolmästarvisdom aldrig kunnat drömma om.

Det här var en skiss, ett utkast som Engels skrev när han var några och tjugo år gammal. Mycket saknas, exempelvis hur man kombinerar planerad ekonomi med utveckling (det kommer inte att vara exakt samma saker som planeras idag och om fem-tio år, eller ens om ett par veckor, exempelvis). Ändå var han något viktigt på spåren, och det är mer än vad man kan säga om många ekonomer idag.

En superdator - lite mer avancerad än papper och penna som var viktiga hjälpmedel vid uträkningar och planering på Engels' tid.