... så glimmade den i alla fall inte i det område söder om Stockholm där jag tillbringade julhelgen. I alla fall inte om man tänker sig att vinterns stjärnor skall glimma i meterdjupa drivor av snö där pigga slädpartier jagar fram mot julottan. Men vad gör det när man har trevligt sällskap och god mat?
Så här såg det ut när jag kikade ut på juldagsmorgonen. Gatlyktor stod för ett knappast glimmande ljus i morgondiset, marken var lite vit av frost (med betoning på lite) och temperaturen några grader under noll. Vad kan man kalla det? - Västkustvinter kanske? Visserligen är mina erfarenheter av vintrar på västkusten mycket begränsade, men de gånger jag varit där har det varit ett jäkla väder. Men med klimatförändringarna ... jo, jag minns tidigare vintrar och jular som sett lika gröngrå ut, men det var tidigare ett undantag snarare än en regel. Nu drar det iväg mot regel.
Nåja, vintermånaden är först i februari, så hoppet är inte slut för de (galningar) som älskar snö. Och med detta lätt förvirrade resonemang vill jag önska god fortsättning på helgerna till alla mina trogna läsare.
6 kommentarer:
Nu är snart julen över för denna gång och vi kan börja vänta in det nya året om några dagar. Önskar dig en trevlig helg :-)
Tack de'samma!
Ahh, som en riktigt skånsk vinterdag. Fattas bara en bild på en vitkalkad skånelänga färgad gråbrunblaskig av taktordiesel, lera och surt regn alternativt råkall märgskärande dimma i två plusgrader. Så såg alla mina barndoms jular ut (snön kan ju hålla sig till norr om Osby, snö innebär mest en massa obekvämligheter).
Kan det månne vara Sixten som bidrar med ytterligare upplyftande insikter i hur den sydskandinaviska "vintern" ser ut!? Nå, går man omkring i detta väder känner man sig nära nog "hialös" och skulle allt gärna krypa ned i idet och inte komma upp förrän en trevligare årstid infunnit sig.
Ett fantastiskt vackert foto,
och God forstättning.
Tack desamma!
Skicka en kommentar