"Jag har gjort ont" kunde vara en bekännelse från alla de som under årens lopp har varit ansvariga och verkställare av den israeliska politiken mot palestinierna. Och att de senaste bombningarna är en show med sadistiska inslag ... svårt att förneka.
6 kommentarer:
Tror minsann att jag är med på bild. I det ena hörnet nära ett av stånden. AIK-mössan syns dock inte så tydligt så jag är inte helt säker.
Befria Palestina!
Jag får väl ursäkta mig med att jag inte vet hur en AIK-mössa ser ut. Du kanske skulle ha en sån där mössa med älghorn för att ses lite bättre?
Skillnaden mellan syndabekännelsen i svenska kyrkan - att jag syndat i "tankar, ord, och gärningar" och i katolska kyrkan "tankar, ord, gärningar och underlåtelser", tycker jag är principiellt intressant.
För hur kan man bortse ifrån att underlåtelser kan vara väl så allvarliga som faktiska handlingar - eller "tankar"?
En intressant fråga. Kan kanske lösas genom att underlåtenhet definieras som en gärning också: att inte handla på ett visst sätt kan ses som att man handlar på ett annat, och därmed kan begå en olämplig gärning som yttrar sig i underlåtenhet. De som inte hjälpte den misshandlade mannen på vägen gjorde ett val på samma sätt som den barmhärtige samariern gjorde ett val. De katolska (och andra) européiska ledare som låter det palestinska samhället malas sönder borde ha en del att prata med sina biktfäder om.
Du har givetvis rätt!
Intressant att du väljer liknelsen om samariern som exempel! Den där berättelsen signalerar ett paradigmskifte, som jag ser det. Jag är inte teolog utan religionshistoriker, men som jag ser det säger Jesus att omtanken om medmänniskan är viktigare än lagen!
Det är givetvis inte någon tillfällighet att de två män som först passerar mannen som blivit rånad och nedslagen är en präst och en tempeltjänare. Åhörarna visste givetvis att dessa två kunde stödja sig på lagen: mannen kunde ju faktiskt vara död, och de skulle då bli rituellt orena om de befattade sig med honom. Deras underlåtenhet att göra något var alltså "rätt" enligt regelboken.
Och här knyter detta an till det du skrev häromdagen, om när det är rätt att bryta mot principerna.
Det Jesus säger är givetvis ytterst chockerande i den omgivninge: omtanken om medmänniskan står över alla regler, och en föraktad samarier är bättre än prästen och tempeltjjänaren som följer regelboken!
Jag är varken det ena eller andra med hänsyn till religionen, men kopplingen mellan samariern och till vad ärkebisp Rowan Williams skrev om och som jag kommenterade på bloggen den 26 december är verkligen uppenbar. Tyckte att han uttryckte sig milt, men tydligen har en del människor blivit upprörda i alla fall. Det kanske är lättare att kräva att andra skall överge sina principer än att få höra av andra att man har någon tokig princip (som marknadsfundamentalism).
På tal om orena döda: Någon gång på 1600- eller 1700-talet ville bönderna i en svensk socken bli av med prästen för att han försökte skära ner en piga som hade hängt sig. Det var bödelns jobb nämligen! Radikalismen i Jesu budskap hade tydligen inte trängt igenom till bonnläpparna. Vete fan om de inte lyckades förresten ...?
Skicka en kommentar