Hela idén får sig en rejäl spark i en krönika i HuffPost.
There is a myth circulating in the mainstream media that Israel's missiles are finding their targets with surgical precision.
The lie entails comparing something like the 250-pound GBU-39 "smart bomb" to a surgeon's knife.
Det där med GBU-39 är intressant, bomben beskrevs av vår svenske bloggare Lennart i Kalifornien för en tid sedan. Han pekade på tilltaget att använda Gaza som testplats för vapen av den här typen. Om man utvecklar hans resonemang kan man peka på något som jag själv nämnde någon gång förra året: Pentagon kan vara i färd med att förbereda sig på ett nytt hundraårskrig mot världens slumområden, och då behövs det "smarta bomber". (Om man nu inte skall ta till jättestora folkmordsbomber på en gång - det finns väl en del gynnare som vill göra det också.)
Om vi igen tänker på Lennarts inlägg så blir avslutningen av HuffPost-krönikan rimlig.
America sends billions of dollars of military aid to Israel, and has almost single-handedly built Israel's arsenal that is now massacring Gaza's residents. Meanwhile, Hamas uses Katyusha rockets built in China. …
Still, it's difficult to make the argument that this is a sanitary war when a quarter of the casualties are Palestinian civilians and the bombs, missiles, and rockets themselves are supplied by foreign superpowers.
Med det resonmanget är vi tillbaka i det kalla krigets dagar, när supermakterna inte direkt brakade ihop (det hade inneburit ett tredje världskrig) men där man väpnade sina klienter Jorden runt och lät dem stå för slaktandet. Och när det nu slaktades i ett lokalt krig var det ju intressant att se vems vapen som fungerade bäst! Bomber är inte smarta, men många politiska ledare är smarta (på ett dumt och livsfarligt sätt).
Idag är det inte USA mot Sovjet, men kanske USA mot ett Kina som trevar sig fram mot en ny roll. I morgondagens arabvärld kanske det inte är till nackdel att vara känd för att ha gett palestinierna ett handtag i en svår stund. Och så mycket som USA har satsat på Israel kommer varje israeliskt bakslag att bli ett bakslag för USA.
Det gäller att få stopp på de übersmarta politikerna och militärerna. Nästa gång kanske "smarta bomber" regnar över Caracas, Lagos, Kairo eller någon annan jättestad i Tredje världen. De drabbade kommer inte att uppfatta det som ett harmlöst dataspel eller att det varit någon slags "kirurgiska ingrepp". Liken talar inte, men de överlevande kommer att göra det. Hittills har de ofta överröstats av propagandan, men det kanske kan ändras.
Och det kanske är en öppning på väg. I det annars så israelvänliga USA har det kommit en del kritik - även skarp sådan - på HuffPost, och jag har sett hänvisningar till opinionsundersökningar att det väger ganska jämnt mellan de som stödjer respektive de som inte stödjer Israel i USA. En ändring i opinionen hos den viktigaste allierade kan vara på gång, och det torde skrämma politikerna i Israel mer än några små palestinska raketer som i allmänhet inte vållar någon skada. Därför jagar pro-israeler runt i bloggosfären och tidningarnas fält för kommentarer för att sprida sin uppfattning, men det kan vara så att den frenetiska PR-offensiven (eller om vi skall kalla den för desinformationskampanjen) håller på att köra slut på sig själv. Idag går det helt enkelt inte att kontrollera informationsflödet som tidigare. Kejsaren verkar mer och mer naken, trots att han är israel.
Vågar man önska sig några smarta bomber mot de gangsters som nu planerar nästa attack med sina gamla vanliga F-16 flygplan eller helikoptrar och deras gamla vanliga dumma bomber?
4 kommentarer:
Så länge vi har ett system som ger upphov till överproduktionskriser, så länge kommer vi ha förstörelsehandlingar i en eller annan form. Krig är en av dessa former, men det kunde lika gärna handlat om att bygga gator av guld, bränna upp skördar eller elda ånglok med majskolvar medan folk svälter för att de inte har råd att betala för maten. I och med att USA redan är ett industrialiserat land, där det saknas arbetskraftsreserver och avkastningskvoten är låg, lönar det sig inte som på 1930-talet att komma med AK-jobb för att skicka ut soldaterna till att bygga vägar istället, förvisso under stora lidanden men till gagn för kommunikationerna i landet. Dagens byggprojekt har heller inte behov av massarbetskraft på samma sätt som 1930-talets korpskyffelarméer, av utbytbara gubbar som kan skickas ut i ödemarkerna. Nu skall en man man kunna läsa av GPS-mätningar, schakta och skyffla m.m. som det en gång krävdes femtio grovarbetarmän till.
Israel är väl en stat som närmast kan liknas vid militär keynesianism. All överskottsproduktion har kunnat sugas in i militären. Tills för ett årtionde sedan var landet det självklara valet för världens alla judar då de garanterades jobb och bostad om de kom dit, endast i konkurrens med USA. Nuförtiden kan judar i f.d. sovjetstaterna göra karriär i det expanderande Ryssland och varken USA eller Israel kan erbjuda de karriärmöjligheterna de en gång var ensamma om att kunna erbjuda. Fackföreningar som Haaretz strejkar titt som tätt när deras medlemmar inte får lön på flera månader p.g.a. pengar som går till krigföring istället. Tappar man den ekonomiska styrkan kan man i längden inte föra krig och därför tror jag att konflikterna på Västbanken kommer at lösas inom 1-2 årtionden. Frågan är hur det kommer att ske.
Nja, det finns väl rätt stora brister i USA:s infrastruktur vad jag förstår: en massa har förfallit under de senaste administrationerna för att man hellre sänkt skatten för de rika än att investera. Frågan är vad Obama tänker göra åt det. Men just vägprojekt lär även amrisarna förstå att det är bäst om de finansieras av staten. Men om det lär lösa någon kris ...?
Jag såg siffran 1500 dollar per år och per israel för vad USA ger detta land. Om den penningströmmen sinar är det nog klippt för politrukerna i Israel, och det vet de. Opinionen världen över blir alltmer negativ även bland judar, det finns risk att man blir ett utvandrarland i stället (och en allt större del av befolkningen blir ultraortodoxa som kanske inte ens vill ha en judisk stat för att det är en hädelse). I den situation är det risk att zionisterna gör något verkligt desperat, som att börja vifta med sina atombomber. Jag undrar om de inte helt enkelt håller på att tappa greppet nu?
Israel hade en enorm invandring de första tio åren efter Sovjetunionens kollaps när judar i f.d. Sovjet strömmade till på totalt ca en miljon judar. Det har gjort att systemet kunnat överleva ett tag till. Idag finns ingen sådan arbetskraftsreserv av judar att uppbringa och många förfaller in i trasproletariatet. De som bor utanför Västbanken är inte nöjda med bosättarna och har mycket lite till övers för dem. Att använda palestinierna som billig arbetskraft har varit omöjligt sedan första intifadan. Även om USA anser sig ha råd att betala Israels militär även i framtiden blir en slutgiltig konfrontation oundviklig. Frågan är hur Israel kommer att lösa sina problem.
Man har väl tagit in en del filippinare och andra. Men den ryska invandringen verkar ha haft konstiga sidor. Såg en notis i DN strax före jul som rapporterade om livligt kyrkobesökande bland religiösa kristna bland de ryska invandrarna. Kristna judar verkar inte riktig gå ihop.
Skicka en kommentar