Även israeliska uppgifter talar nu om att de allra flesta döda och skadade är oskyldiga civila. Att bomba poliser uppställda till parad är inte mycket till prestation.
Jag får intrycket att Hamas har undvikit mer betydande strider med de israeliska stridskrafterna. Dessa tycks i stället rycka fram i olika förorter med betydande eldkraft och betydande civila offer - men utan direkt och avgörande konfrontation med Hamas.
Om så är fallet är situationen utan tvekan mycket besvärlig för Israel. Deras politiska kostnader för operationen ökar lavinartat samtidigt som de förefaller att rent militärt uppnå allt mindre och mindre.
Bildt har fått skäll av en del bloggare för att han i något tidigare inlägg skrev om "rädda israeliska soldater", men jag tror att det finns en poäng där: en del angrepp mot rent civila mål ser ut att ha varit planerade i förväg men en del kan också bero av att panikslagna killar skjuter vilt omkring sig utan att fråga vad de skjuter på. I sitt fortsatta resonemang är väl Bildt ganska nära att säga att de israeliska ledarna är dumma i huvudet och inte förstår sitt eget bästa. Genom den här politiken riskerar de att förvandla Gaza till ett nytt Somalia och driva fram organisationer som får Hamas att verka "relativt hanterlig". Det tror jag han har rätt i.
(Men så kommer frågan: hur mycket av det här är Bildts privata funderingar och hur mycket är Sveriges officiella utrikespolitik?)
I Aftonbladet skriver Jan Myrdal om "Den israeliska parentesen". Som vanligt tar han till de stora historiska penseldragen och jämför med USA, Mexico, Algeriet och Sydafrika. I USA kunde intränglingarna utrota urbefolkningen (se den nedre teckningen här för jämförelse USA/Israel), i Mexico ledde mord men också samlevnad till en ny nation av mestiser, i Algeriet kastades kolonisatörerna ut men i Sydafrika ...
Där drev de härskande en politik som den nuvarande israeliska. Mot detta Sydafrika demonstrerades också världen över som nu mot Israel. Kärnvapen började också Sydafrika skaffa sig. Allt pekade mot raskrig och katastrof. Men nationalisten F. W. de Klerk var klok och modig nog att bryta mot sitt partis och sin grupps vita herravälde. Det var inte lätt, Sydafrika blev heller inte förvandlat till paradis. Men även om några vita lämnade Sydafrika blev de flesta kvar som medborgare i en mångkulturell nation.
Om inte israelska politiker förmår visa sådant förnuft kommer det att gå israelerna som det gick de nordafrikanska svartfötterna. Men jag ser inget tecken på att någon av dessa ledande israeliska politiker förmår vara klok som en de Klerk.
Vilken väg kommer israelerna att välja? De klarar inte av att utrota palestinierna, de vägrar att beblanda sig med urbefolkningen - om de inte klarar av att vara statsmannalika och välja en sydafrikansk lösning så blir det som i Algeriet. De åker ut helt enkelt. Om det går så, vilket inte är ödesbestämt, kommer det förmodligen att föregås av ännu värre mänskliga katastrofer än de som utspelas nu.
Såg nyss ett exempel på att Israel underrättelsemässigt inte verkar vara på den toppform man kanske skulle kunna tro. Haaretz skriver att israeliska armén av "misstag" besköt den skola där en massa människor dödades. Man hade nämligen bilder från 2007 där militanter skulle ha skjutit från området! Med andra ord var det inget misstag, utan elden riktades fullt medvetet mot skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar