Kongo - oviktigt?

En pojke och ett pansarfordon från FN vid Goma i östra Kongo. Foto: IRIN

Den 23 januari förra året skrev jag det enda större inlägget på den här bloggen om Kongo, jättestaten mitt i Afrika som (kanske) kunde vara ett tropiskt paradis men som gång efter gång drabbats av katastrofer orsakade av människor. Varför inte mer? Jag citerar mig själv:

IRC (International Rescue Committee) har skrivit upp dödstalen för de fruktansvärda striderna i Kongo-Kinshasa. Nu räknar man med 5,4 miljoner döda, varav flera miljoner efter att freden officiellt återinfördes 2002. Den mest dödsbringande konflikten efter Andra världskriget påstår man.

Jämför detta med bloggdecimetrar som jag skrivit, och bloggkilometrar totalt förmodligen som totalt skrivits om bara det senaste våldsutbrottet i Gaza. Vad är det för moral egentligen? Varför skulle ett människoliv i Palestina eller Israel vara så oerhört mycket mer värdefullt än ett människoliv i centrala Afrika? Eller är det i själva verket högre intressen som står på spel, skall man väga in något (kanske några miljoner fat råolja?) som är mer viktiga? Jag nämnde faktiskt Kongo i ett senare inlägg men gjorde där ett felaktigt antagande. Jag trodde att Palestina saknar naturtillgångar av större dignitet men det tycks finnas gasfyndigheter utanför Gaza. Fyndigheter som israelerna gärna vill lägga vantarna på.

En som funderat över ointresset för vissa kriser i Afrika (just Kongo, samt Zimbabwe) är medbloggaren Geoffrey Goines. Här är hans senaste inlägg med hänvisningar till tidigare bloggposter i samma ämne. Jag avslutade så här förra året:

Notisen om dessa ohyggligheter var inte så stor i Dagens Nyheter. Att kalla dödandet i Kongo för "det glömda kriget" är inte helt riktigt, men med tanke på lidandets omfattning har publiciteten inte varit över sig stor under årens lopp. Jag undrar vilka som fått mest publicitet i västliga media: några miljoner dödade afrikaner, eller några israeler som tagits tillfånga av palestinier eller libaneser? Om vi som motexempel mot afrikanerna hade tagit New York 11 september 2001 behöver frågan inte ens ställas. Det är nog så att det är skillnad på folk och folk ...

Jag tycker att de frågor som Geoffrey tar upp är väsentligare än att de bara skall bemötas av islamofobiska muppar eller folk med klent förstånd i största allmänhet. Jag vet inte hur många spaltmetrar pressen har ägnat åt Kongo om man jämför med Sudan och då särsklit Darfur, men i förhållande till mänskligt lidande verkar Darfur vara överrepresenterat. Är det oljan som spökar igen? Att striderna i Sudan sedan spillt över i flera grannstater och orsakat katastrofer där också är nog inte så känt i Sverige.

Någon sorts rebelledare från östra Kongo. Men vad vill han, förutom att vara ledare med häftiga glasögon? Går det att prata med karln?

Kan det vara obegripligheter i konflikterna i Afrika som gör att de inte berör lika häftigt som Palestina? Obegripliga rebellgrupper som utkämpar obegripliga krig (vad vill de egentligen!?) och då utövar våld av närmast obegriplig råhet - finns det någon att ta ställning för?

I Palestina finns israeler och palestinier med diverse, för europeer och amerikaner igenkännbara grupper att ta ställning för eller emot. I Afrika kommer det fram namn på ledarfigurer och grupper, men man förstår inte vad de är ute efter. Vare sig de uppträder under politiska eller religiösa etiketter verkar de obegripliga.

Vill man föra in hjälp måste det finnas lokala strukturer som kan fungera som mottagare. Naturligtvis är läget inte obegripligt, allt går att förklara. Men det finns lättfunna förklaringar (beroende av betraktarens egna erfarenheter) och det finns svåra. Är det inte helt enkelt bäst att lyssna på de afrikanska rösterna om vad som kan göras? Och under tiden försöka klippa av tillförseln av vapen? Någon gång beskrevs läget (i norra Kenya tror jag att det var) som att förr hade folk krig och kastade några spjut på varandra när de försökte stjäla boskap, och det blev inte så många skador av det. Sedan började supermakterna ösa in vapen på Afrikas horn, och de lokala konflikterna utkämpades i stället med automatvapen.

Strypt tillförsel av vapen, kontroll över vad icke-afrikanska intressen egentligen har för sig i Afrika - kan det vara något? Diamanter spelade väl en roll när Sierra Leone föll sönder i ett fruktansvärt inbördeskrig. Är det inte så att i själva verket rätt begripliga ekonomiska intressen kan ses bakom en del av konflikterna? Franska, kinesiska, amerikanska, svenska, belgiska och andra bolag på jakt efter produkter? Lundin oil fick ju blickarna på sig när man var inne i Sudan exempelvis. Om vi i själva verket har att göra med kapitalistiska rövarbaroner som göder konflikterna i Afrika blir det hela genast mycket mer förståeligt, för då finns det till och med strukturer som går att angripa på hemmaplan. Folk kan börja fråga om deras aktiefonder tjänar storkovan på söndertrasade afrikanska kvinnor!

Kan man inte hoppas på en ljus framtid för den här lilla tösen i alla fall? Även om hon bara tycks ha ett människovärde som motsvarar en miljondel av en israel eller kanske en tusendel av en palestinier?

Inte kom jag till någon definitiv slutsats med dessa funderingar, men här är en lös fundering: tänk om det finns någon sorts förbindelse mellan konflikterna i Afrika och i Mellersta Östern, så att en lösning i Afrika på något sätt skulle dra med sig en lösning i Mellersta Östern också? I så fall kanske Kongo inte är oviktigt utan snarare ett nyckelområde.