Någon kanske minns Vaxholmsmålet, eller andra fall där utländska arbetare kommit hit och förväntas utföra arbeten till betydligt lägre löner och sämre villkor än vad svenska arbetare skulle få? Känslorna var upprörda, och en del ville sätta stämpeln "främlingsfientlighet" på Byggnads aktioner i Vaxholm. Men hela strategin från det liberala etablissemanget är ju genomskinlig: genom att plocka bort olika typer av skydd på den svenska arbetsmarknaden fås normal marknadsekonomi att slå igenom. Med fri konkurrens om lönejobben kommer naturligtvis svenska löner att falla. Det är lagen om utbud och efterfrågan, helt enkelt. Man får anta att en del svenska företag går under också, de klarar inte konkurrensen.
Det är inte bara i Sverige sådant händer. I England har det utbrutit en rad vilda strejker som riktas mot utländska entreprenörer som kommer med utländska arbetare. Även där har det viftats med rasistflaggan mot de inhemska arbetarna (vilket är lite egendomligt eftersom engelsmännen och de inresta italienarna och portugiserna torde vara vitingar nästan allihop).
Det som gör situationen i England lite annorlunda mot den svenska är att premiärminister Gordon Brown gått ut och pratat om "British jobs for British workers", vilket naturligtvis arbetarna tagit fasta på. Många som förväntat sig anläggningsjobb har fått se sig förbigångna av utlänningar, och då har situationen naturligtvis blivit spänd.
Skulle man kunna tänka sig att Reinfeldt skulle gå ut och kräva "svenska jobb till svenska arbetare"? Eller att Sahlin skulle göra't? Och faktiskt göra det med en rasistisk underton? - Knappast. Undrar om inte andra partier däremot skulle vara mer villiga att ta upp den parollen. Gissa vem!
Om det är riktigt att arbetare som går över gränserna skall ha de lokala villkoren vore det väl rimligt att svenskar som jobbade i något låglöneland fick låg lön också, men det tror jag ingen som skall leva på lönen har lust med. För att ta upp ett uttryck som många tror är urmodigt och helt ute: det här handlar om klasskamp. De som för fram den typen av krav räknar inte med att själva drabbas av följderna, däremot att profitera på dem. Naturligtvis under parollen: alla kommer att tjäna på detta eftersom någon teoretisk nationalekonomisk modell säger så.
-----
Tillägg: det finns ett par inlägg på Richard Seymours hårdvänsterblogg om de brittiska strejkerna. Det första tillbakavisade rasism-argumentet, men sedan kom han tillbaka och ändrade sig efter att mer hade hänt. Här och här. Frågan är om de brittiska arbetarna glömmer bort vilka deras verkliga motståndare är när de kräver "brittiska jobb åt brittiska arbetare" och vänder detta mot de utländska arbetarna.
4 kommentarer:
Björn, för drygt 15 år sedan såg jag detta problem komma.
Många är vi som av solidariet anser att de fattiga personerna i världen skall få det bättre.
När det sedan drabbar oss som redan har det bra blir det svårare att vara solidarisk.
De flesta som kan räkna inser att ska vi utjämna de ekonomiska skillnaderna i världen så får den rika delen det sämre. Åtminstone relativt sett.
I en växande ekonomi är problemet lättare men i dessa svåra tider är det en svår nät att knäcka.
Eldorado
Många i den rika världen hänger fast vid det som kallas pareto-optimum: det går bra att folk får det bättre, men inte om det innebär att någon får det sämre.
"Fattigdomen fördrages bäst om den delas av alla" lär gamle finansministern Wigforss ha sagt. Och det är ju den extrema rikedomen vid sidan av den extrema fattigdomen som sticker i ögonen.
Jag tror inte ens att vi får det sämre om vi lever på ett mindre resursslukande sätt. Jag tror att vi får det bättre då. Vi har en livsstil som påminner om en knarkare som måste ha ständigt större doser för att inte säcka ihop och dö - men det kommer ju att hända till slut i alla fall!
Jag måste le lite åt första delen av din kommentar trots det allvarliga.
De konflikter som du linkar till handlar inte om extremt rika och heller inte om extremt fattiga på min skala.
De arbetare som nu slåss för det dom en gång uppnått vill naturligtvis inte förlora det. fullt förståeligt samtidigt som vi vill höja standarden för andra.
En händelse. Till ett projekt i nordsvensk stad, köpte jag för ett företag stålkonstruktioner från Polen. Det polska företaget ville hemskt gärna sälja även montaget, men på det kunde vi inte gå med på.
Leveransen hade flera felaktigheter och när jag ringde och reklamerade sa dom, vi kommer i morgon och fixar.
Dom hade packat alla verktyg och redan skaffatvisum för medarbetarna. Korrigering av godset kunde vi inte neka dom.
Senare förstod jag att det svenska traktamentet var runt två månadslöner per dag för dessa arbetare. Dom hade medvetet tillverkat fel för att kunna tjäna extra pengar.
Allt fixades till i tid och jag fick mig en tankeställare.
I fortsättningen visste jag hur jag skulle fixa så vi fick rätt tillverkade prylar i tid
Eldorado
Bra att jag kan bidra till ett gott humör. Och historien om de listiga polackerna var underhållande! Det gäller att se upp för "den polske rörmokaren"!
Du har rätt i att våra grannar i öst och syd som antas leverera billig men kvalificerad arbetskraft ändå klarar sig rätt hyggligt standardmässigt jämfört med en del länder i Tredje världen. Tror man måste till Moldavien för att hitta närmsta Tredjevärldenlandet (fast det då är i Europa). Utjämning runt Östersjön bör vara lätt jämfört med en utjämning mellan Östersjöländerna och länderna runt
Chadsjön i Afrika exempelvis.
Men jag gjorde ett tillägg på bloggposten: situationen i England kanske urartar till bråk mellan olika nationaliteter lik förbannat, och det tjänar andra krafter än arbetarna mest på.
Skicka en kommentar