Eller så här:
DN politiserar på nyhetsplats för att stödja regeringen. Men det är också en del av en verklighet, en tråkig verklighet.
Tidigt förra året, när många vänstermänniskor tittade på opinionssifforna och utropade seger i nästa val, var jag skeptisk. Opinionssiffror är inte val, och Sahlin & Co kunde ju misstänkas ha rika möjligheter att röra till allting så att Alliansen skulle kunna komma tillbaka.
Sahlinpartiet är ju politiskt nära nog ett Alliansparti det också, miljöpartiet är till stora delar borgerligt - och så slutade det med generalkraschen där vänsterpartiet ansåg att några ministerposter var mer lockande än att jobba fram hållbara politiska alternativ i krisen. Nu finns det uppenbara utsikter att oppositionen genom sin uppenbara oförmåga att ta tag i politiken överhuvud taget inte får några ministerposter alls efter nästa val. Och ärligt talat kan man ställa frågan: är oppositionen värd att vinna? Kan man ha något förtroende för de fyra flinande filurerna?
Går det att göra något åt den här situationen? - Förmodligen ingenting så länge de nuvarande partiledningarna sitter kvar. De behöver ju inte göra mycket mer än hålla sig kvar och hösta in riksdagspensioner och liknande så småningom. Men alla människor som verkligen skulle behöva en annan politik, en människovänligare, en framtidsinriktad politik ...? Hur går det för dem? De behöver ju politiker som står upp för dem, men var finns dessa politiker?
Med andra ord skulle det behövas medlemsrevolter som ledde till att det kom fram bättre partiledningar, men det är väl svårt med medlemsrevolter i partier som knappast har några medlemmar längre. Det är ynkligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar