Jag nämnde en tänkbar skiljelinje mellan sionister och post-sionister i Israel i ett tidigare inlägg. Samma sak kommer upp i en artikel i New York Times: A Religious War in Israel’s Army.
Den är nog snällt skriven jämfört med hur tonläget är i Israel och innehåller knappast några nyheter för den som bara litegrann följder med vad som händer. Men för en del gott folk i USA kanske det ändå är nytt hur religiösa fraktioner med dubiösa idéer om hur folk kan behandlas får allt större inflytande inom Israels armé. Bland annat detta kan förklara den allt värre brutaliteten som israelerna visar upp i en kombination av religiös och nationalistisk extremism. (Det kanske skulle behövas en fotnot om hur tokreligiösa kristna grupper hejar på de israeliska extremisterna också.)
Den sekulära kibbutzrörelsen med socialistiska förtecken som kanske fortfarande finns kvar i bakhuvudet på vissa vänner till Israel är borta. Nu finns det ett sekulärt och ett religiöst urbaniserat Israel, och det senare är delat på fridsamma religiösa personer som knappast gör en fluga förnär, och andra som tar religionen som ursäkt för brottsliga handlingar. Och man kan ju gissa att de extremreligiösa, även om de inte är många, är mycket mer aktiva och pådrivande än vanliga sekulära människor. Det brukar vara så.
Samtidigt har jag en fundering: är det riktigt att skylla övergreppen bara på de extremt religiösa och deras indoktrinering av soldaterna? Att de får större tyngd kan ju vara en funktion av att de sekulära politikerna misslyckats med att skapa ett säkert Israel i fred (med det synsättet skulle man kunna se dem som en motsvarighet till de islamistiska grupper som tog över efter de misslyckade arabnationalisterna). Misslyckandet kan leda till ökad brutalitet, vare sig det är religiösa eller icke-religiösa som har makten. Men det kan vara bekvämt att peka ut tokskallarna som ansvariga.
Skulle man kunna tänka sig krigsbrott av Gaza-typ begås även av icke-religiösa människor? - Jag tror att man svara ja på den frågan. Men brottslingarnas motivering skulle naturligtvis vara annorlunda. Och i bakgrunden finns ju faktiskt politiker som vet vad som händer och som är ansvariga, och väljare som valt dessa politiker. Ytterst är det folket som har ansvaret.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
5 kommentarer:
Jag tror du är något viktigt på spåret att religionen i sig inte är någon garanti för vare sig det ena eller det andra. De allra mest ultraortodoxa judarna gör f.ö. inte ens värnplikt så de deltog inte massakern i Gaza.
Förmodligen är det de "lagomreligiösa" som är värst, de som har en pragmatisk syn på sin religion som innefattar rätten att strunta i ett eller flera De Tio Budorden.
Jag kan ha fel men jag misstänker att starka religiösa uppfattningar (liksom spritförtäring) kan förstärka själsdrag som människor redan har innan de blir religiösa eller börjar kröka.
Är man på dåligt humör bör man nog inte supa för då kan man bli inte bara ännu surare utan vilja slåss för att visa hur sur man är. Är man till naturen makthungrig, inskränkt och korkad kan dessa särdrag förstärkas genom att man ur någon lämplig religion tar de bitar som legitimerar att man är makthungrig, inskränkt, korkad etc.
Att olika kristna och muslimska grupper ser Bibeln som ett smörgåsbord där man väljer citat som passar ens egna syften är klart, och samma sak gäller judar. En del plockar fram Skriftens sympatiska och fredliga sidor, andra tycker mer om att vältra sig i de våldsammare partierna som exempelvis sägs legitimera etnisk rensning.
Det kanske är lugnast att dyrka Det flygande spagettimonstret?
Sedan finns det också en brokig skara religiösa judar som motsätter sig Israels ockupation av Palestina. Så det behöver inte per definition betyda att man stödjer Israels förödande politik bara för att man är troende jude.
Är inte högermannen Avigdor Lieberman sekulär?
Lars
Det lär han vara - vad det nu kan betyda. Han bor i alla fall inte i Israel utan i en bosättning på ockuperat område vad jag förstår. Och "ultranationalister" är väl inom ungefär samma kategori som "extremreligiösa gaphalsar" (som anständigt religiöst folk helst inte vill ha något att göra med, antar jag).
Skicka en kommentar