Feminism, befrielse, bomber ... glömska?

I Aftonlövet skriver Olle Svenning om en bok om situationen för kvinnorna i Irak.
Den har inte blivit bättre. Är någon förvånad?

Har man lite hum om kolonialismens historia handlar det ju allt som oftast om "befrielser" som sedan "glöms bort" när erövringen väl är genomförd. Stackars hedningar skulle befrias från sin hedendom, slavar släppas loss från träldomens ok, undertryckta minoriteter få räta på ryggen, okunniga ryckas upp ur vidskepelsens mörker, kvinnor befrias från det patriarkala förtrycket … just det sista har ju varit populärt på senare år. Vill man sälja in ett krig kan man försöka hitta några kvinnor på motståndarsidan som måste "befrias". Afghanistan är ett ruskigt exempel. Inte bara på grund av ett reellt ruskigt förtryck innan USA angrep, utan för att befrielsen lägligt glömdes bort när det var dags att skicka iväg bombplanen. Och sedan har man inte hört mycket av den.

En reflexion över detta är att den liberala kvinnorörelsen i Väst mest är skit och egentligen är mer solidarisk med sin egen härskande klass än med kvinnor av fel klass i andra länder. Jag minns att Jan Myrdal (eller var det Gun Kessle?) tog upp saken i samband med det enorma bakslag för kvinnor i Kina som Deng Xiaopings reformer innebar. Feministerna i New York var inte intresserade av detta som ju ändå måste vara ett av de stora frågorna med tanke på hur många människor som direkt var inblandade. Myrdal (eller om det var Kessle) skrev ironiskt att feministerna i New York var mer intresserade av sina orgasmer än kvinnorna i Kina. Undrar om det inte var i det läget som även trögtänkta feminister i Sverige insåg att Myrdal måste vara Satan själv? (Obs. ironi!)

Var skall kvinnorna nu bombas … förlåt befrias! härnäst? I och för sig kunde man ju tänka sig en storskalig bombkampanj mot Saudiarabien, men av någon anledning tror jag det är ett långsökt alternativ. Närmare till hands ligger Iran. Kommer kriget närmare kan vi räkna med att kampanjerna om befrielse av de iranska kvinnorna blir alltmer högröstade.

Det ser ut som om bloggaren på Det progressiva USA tror att att krig mot Iran är i stort sett oundvikligt. Å andra sidan har han en tendens att åka berg- och dalbana mellan hopp och förtvivlan så att det stundtals är svårt att hänga med. Det är klart att USA är en supermakt och skulle kunna ställa till med fruktansvärd förödelse och döda miljoner iranier med ett kärnvapenangrepp ...

Politiska företrädare för två länder med urgamla civilisationer skakar tass

... men så enkel är ju inte världen. Det finns fler intressenter, även ganska stora sådana, som inte alls är positiva till ett nytt storkrig i Asien. Ryssland är en av dem, en annan heter Kina. Sådana här saker har viss betydelse också:

Iran announced a $3.2-billion natural gas deal with China on Saturday, a move that underscored the difficulty of using economic sanctions to pressure Tehran to bow to Washington's demands on its nuclear program.
…
Under the three-year deal, China will help develop the South Pars field, a sprawling cavity beneath the Persian Gulf seabed that is part of what geologists describe as the world's largest natural gas reservoir.
…
Under Washington's pressure, the French energy giant Total has quietly scaled back plans to develop Iranian gas fields. But many companies still do business with Iran, especially from the rapidly expanding Asian economic and political powerhouses of India and China and in countries with few commercial ties to the U.S., such as Russia.

Är det någon som tror att kineserna är intresserade av att de israeliska eller amerikanska pellejönsarna drar igång en bombkampanj i Iran under dessa omständigheter? Notera att Kina har en rejäl binge $ att dribbla med om jänkarna skulle krångla till saker och ting, och att man också har möjligheter att skapa ett stort buller vid Formosasundet. Det är väl möjligt att USA och Israel ändå försöker slå till, men då blir det väl något som kan jämföras med Tysklands ockupation av Ungern 1944 - en sista desperat utfall när man redan har förlorat och borde ha vett att ge upp.

Men världsläget ändrar sig hela tiden, och knappast entydigt till de aggressiva makternas fördel, så kanske iranska kvinnor slipper se sina familjer sprängda i småslamsor, eller själva bli lemlästade eller dödade, av "befriare" från utlandet.

PS. Det är presidentval i El Salvador idag. Håll tummarna för att det går rätt till och att förhoppningsvis ännu en relik från de gamla onda åren av yankeestyrd terror rensas bort DS