Trevlig och ansvarsfull? Otrevlig och ansvarslös?

En artikel i HuffPo utreder detta ämne för femtielfte gången, tror jag: Hur kommer det sig att bolagschefer, exempelvis i stora finansiella institutioner, verkar uppträda så vårdslöst med företaget och sniket för egen del? Svaret är återigen att det inte är deras egna pengar de lattjar med, och att det inte kommer att utkrävas något ansvar av dem (däremot vill de själva ha bonus i såväl goda som dåliga tider)

Hur kan det gå så här? Enligt nyliberal teori borde ju egennyttan hos varje agerande på marknaden leda till att resultatet blir det bästa, inte det sämsta. Men då finns det hjälp att hämta hos gamle Adam Smith om man vill undersöka det här problemet. I kapitet två av Wealth of Nations diskuterar han betydelsen av arbetsdelning. Arbetsdelning gör att samhället kan höja sin produktionsnivå enormt genom att varje människa bara tillverkar en mindre del av de varor som han eller hon har behov av. Resten köps från andra, och var och en gör det som han eller hon är bäst på att göra. På så vis antas resurserna fördelas effektivtast.

Smith trodde att det finns någon egenskap i den mänskliga naturen som gör att vi ägnar oss åt byte och handel (det är tvivelaktigt). Den egenskapen leder dock fram mot arbetsdelning, och därmed till ett system där vi är beroende av varandra. Knepet är att visa för andra människor att vi är av nytta för dem, att det är i deras eget intresse att göra saker för vår nytta. Man kan säga att det är egennytta eller egenkärlek som driver systemet. Det är inte av kärlek till oss som bagaren, bryggaren eller slaktaren levererar sina varor till oss, det är för att underhålla sin egen existens.

Gamle Adam. Notera den skarpa analytiska blicken. Så var han ju filosof också!

Här vill jag göra ett tillägg som kopplar ihop den här idén med en annan tanke hos Smith. Smith var en förindustriell ekonom, de exempel han ger är i allmänhet från småhantverk och småhandel, och där har vi ju arbeten som var lätta att överskåda även för den utomstående. Bagaren stod i det lilla lokala bageriet som inte tillhörde en enorm livsmedelskoncern, och i grannskapet fanns förmodligen fler små bagerier av samma sort. Detta gjorde att kunderna lått kunde se och jämföra, alldeles som det skall vara i modellen för perfekt konkurrens. Dessutom var bagaren tvungen att möte kunderna direkt och kunde inte gömma sig bakom dubbla rader av receptionister och sekreterare.

Nå, i det andra citatet från Smith säger han att folk från samma bransch knappt kan mötas innan de börjar konspirera mot allmänheten för att lura på dem dyrare varor och liknande. Det låter som Smith framför misstankar om kartellbildning, och han anser att man skall försöka att åtminstone försvåra för dylika sammansvärjningar mot oss.

Skulle man inte kunna se de senaste årtiondenas bolagsskandaler i ljuset av det här? Smiths små transparenta farmiljeföretag har ersatts av jättelika firmor där ägarna är frånvarande och driften tagits över av proffs på företagsledning som verkar utan att allmänheten vet så mycket om vad de gör (ända till dess att upplägget av någon anledning spricker!). Läget förvirras av att konspirerande toppgubbar i företagen gärna drar in regeringen och dess kontrollorganisationer samt parlamentariker i sitt skumma spel. Detta är tvärt emot vad som förutsägs. I stället för en artigt bugande bagare som är angelägen om att sälja fint bröd till dig så att du kommer och handlar igen, får du möta möjligen TV-bilden av en arrogant bolagsboss som absolut inte förstår varför folk klagar på hans sätt att sköta "sin" firma. (I och för sig aktieägarnas firma men en del av dem är förmodligen också med och konspirerar.) Vi har kommit in i ett läge där egennyttan för somliga individer har frikopplats från andras egennytta, och då kollapsar systemet och blir till något monstruöst motbjudande och parasitärt.

En återgång till hantverkar- och småhandlarsamhället är inte möjligt, i alla fall inte under den närmsta tiden. Däremot bör genomlysningen av stora banker och andra företag ökas, det är inget fel att klippa till med nationaliseringar vid behov och rent generellt gäller att demokrati är ett utmärkt rengöringsmedel när det gäller att snygga upp i de sjaskigare hörnen av vårt samhälle.

Som en liten service, här är några citat direkt från gamle Adam himself:


Smith citat 1:

THIS division of labour, from which so many advantages are derived, is not originally the effect of any human wisdom, which foresees and intends that general opulence to which it gives occasion. It is the necessary, though very slow and gradual consequence of a certain propensity in human nature which has in view no such extensive utility; the propensity to truck, barter, and exchange one thing for another.

Whether this propensity be one of those original principles in human nature of which no further account can be given; or whether, as seems more probable, it be the necessary consequence of the faculties of reason and speech, it belongs not to our present subject to inquire. It is common to all men, and to be found in no other race of animals, which seem to know neither this nor any other species of contracts. …

But man has almost constant occasion for the help of his brethren, and it is in vain for him to expect it from their benevolence only. He will be more likely to prevail if he can interest their self-love in his favour, and show them that it is for their own advantage to do for him what he requires of them. Whoever offers to another a bargain of any kind, proposes to do this. Give me that which I want, and you shall have this which you want, is the meaning of every such offer; and it is in this manner that we obtain from one another the far greater part of those good offices which we stand in need of. It is not from the benevolence of the butcher, the brewer, or the baker that we expect our dinner, but from their regard to their own interest. We address ourselves, not to their humanity but to their self-love, and never talk to them of our own necessities but of their advantages. …

Smith citat 2:

People of the same trade seldom meet together, even for merriment and diversion, but the conversation ends in a conspiracy against the public, or in some contrivance to raise prices. It is impossible indeed to prevent such meetings, by any law which either could be executed, or would be consistent with liberty and justice. But though the law cannot hinder people of the same trade from sometimes assembling together, it ought to do nothing to facilitate such assemblies, much less to render them necessary.