Räknar jag rätt är siffran för banker som stängts av USA:s finansinspektion i år nu uppe i 105. I fredags tvingades sju stycken slå igen enligt listan. Det är småbanker som försvinner i vanlig ordning, de som är så små att de ganska lätt kan avvecklas. En liten bank i Florida har knappast någon direktlinje till Vita Huset om den skulle behöva hjälp. Till skillnad mot bjässarna som är "för stora" för att få gå omkull och vars direktörer fritt rör sig mellan Wall Street och Finansdepartementet.
Eller sett från en annan synvinkel: det är småbanker som förmodligen är närmast småfolket som sopas bort. Det kanske kan ses som ännu ett exempel på hur allt större delen av USA:s förmögenhet koncentreras hos en liten elit.
Ibland klagas det över att "medelklassen" i USA håller på att försvinna. Denna "medelklass" skulle nog kallas "arbetarklass" i Europa, och den håller verkligen på att tryckas ned i skiten. För dessa människor, och för folk med små företag, är krisen inte över. Snarare faller världen samman runtomkring dem. Det är inte underligt att många av dessa människor "bär sig underligt åt" i dessa tider - den etablerade politiken är inte till för dem, och i den mån de trodde på Obama har han mest visat sig som munväder när han inte slängt pengar åt storkapitalet och liknande tilltag. Därmed inte sagt att jag gillar deras konstiga upptåg alla gånger.
Jag har aldrig riktigt förstått vad de vänstermänniskor som tyckt Obama är så bra har tänkt på. En slipad skummis är också en skummis, hur välsmort munlädret än är.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
6 kommentarer:
Själv funderar jag över vad som händer med de där 105 bankernas kunders sparade pengar. Förlorar spararna sina pengar när bankerna går omkull?
Jag har inga siffror i huvudet men tycker mig minnas att det finns insättargarantier i USA. Och att banken går i konkurs betyder tydligen helt enkelt att Finansinspektionen letar upp någon mer hållbar bank i närheten som kan ta över driften. På det sättet finns kontoren kvar (ett tag i alla fall) och spararna behöver inte drabbas av panik. Det gäller helt enkelt att folk skall märka så lite som möjligt av krisen.
Under trettiotalskrisen fanns det inga sådana garantier, vilket utlöste fall av "bank runs" när desperata sparare försökte få ut sina pengar. Myndigheterna lärde sig av det för framtiden: för att undvika panik och kanske tråkiga efterverkningar i stil med Hitler insåg man att spararnas pengar måste skyddas. Dessvärre finns det ju nu baksidan där de stora bankernas stora ledares stora bonusar också skyddas.
Precis som i Sverige finns det en statlig insättargaranti i USA.
I samband med den finansiella krisen höjdes den från 100.000 dollar till 250.000, så normala personer klarar sig undand med lite strul.
Räknar man om de drygt 100 banker till svenska banker per capita motsvarar det 3 banker i Sverige.
Dock haltar jämförelsen då det inte finns så många småbanker i Sverige.
Att dessa banker går kk har en psykologisk effekt som inte skall underskattas.
H2
Tack för kompletteringen. En insättargaranti upp till nära två miljoner kronor ser ju ganska generös ut.
Jag vet inte mycket om svenska bankväsendet, men det tycks som om de självständiga lokala sparbanker som finns kvar går bra. Det kanske beror av att de sköts av bankfolk som är lokalt förankrade och kan sin kundkrets, inte av ekonomer som skall vara imperiebyggare som på storbankerna. Nyss skulle de ju erövra Baltikum och Ukraina, och det har ju gått åt h-e. Jag tror det var i Falköping som banken var beredd att hjälpa låntagare i trassel när krisen bröt ut, men för att göra en sådan sak måste man känna den lokala terrängen.
Tror du har en poäng där Björn. I USA är det väldigt vanligt med kooperativa banker, mig veterligen har ingen av dessa gått i konkurs.
Teoretiskt kan jag ha missat det, men dessa banker har väldigt strikta interna regler.
H2
Kooperativa banker - det var en nyhet för mig. Men man skulle kunna tänka sig att den sortens institutioner är mer inriktade på att agera säkert och omdömesgillt än de stora monstren på Wall street (som ju vet att de blir räddade även om de gör bort sig så det visslar om det). Lokalt måste man ju då och då se de människor vars pengar man hanterar, och det kan göra en viss skillnad.
Skicka en kommentar