Typisk militärkarta ovan, med pilar för hur trupperna marscherar fram. Det kommer de naturligtvis att göra, och gerillan kommer att flytta på sig när den inte känner för att leverera batalj. I det här området i centrala Indien har maoisterna tänkt sig att skapa ett basområde i stil med det som Mao själv upprättade i Yenan i det kinesiska inlandet på trettiotalet. Men när det kinesiska inbördeskriget åter bröt loss på fyrtiotalet tvekade inte Mao att tillfälligt utrymma Yenan - och komma tillbaka som segrare i kriget några år senare. Indierna har nog studerat de erfarenheterna noga och sedan anpassat dem till sina egna förhållanden. Det är inte territorium som maoisterna i första hand vill ha, det är stöd från befolkningen. Då kommer övriga frågor att ordna sig på sikt.
Notera orten Gadchiroli på kartan: där har gerillan flera gånger tillfogat delstaten Maharashtras poliser och halvmilitärer svåra nederlag.
Kriget förs i områden med stamfolk. Samtidigt finns där stora naturrikedomar, och det torde vara ytterligare en faktor när regeringen försöker återta kontrollen. Hade områdena varit värdelösa ur resurssynpunkt hade man kanske inte brytt sig så mycket. Det har man ju inte gjort tidigare under Indiens sextioåriga existens som självständig stat.
Och här är stamfolk i djungeln som tillsammans med ett porträtt av gamle ordföranden Mao lovar att slåss mot regimen. Det kanske ser ut som ett gäng trashankar, men det var med gäng av utfattiga trasiga bönder som Mao startade på sin tid, och de här människorna är nog minst lika hårdföra och skickliga i djungelkrig som regeringens bästa commandos.
2 kommentarer:
Mycket intressanta bloggrapporter från Indien! Tack för dem. Har du rest där själv förresten?
Har aldrig varit i Asien. Det vet man ju hur det är där: om inte elefanterna kommer och trampar på'en så är det tigrar som biter'en eller kobror som gör sammaledes! Så jag håller mig hemma. Och hoppas dessutom att mer kunniga bloggare skulle kunna ta upp situationen där.
Skicka en kommentar