Beskåda dessa barn. Ställ frågan: är de barn eller mänskliga sköldar? Svaret är ganska enkelt. Så länge de inte blir bombade eller beskjutna av ockupationsstyrkor är de barn. I händelse av dödade barn på grund av ockupanternas beteende är de mänskliga sköldar. Samma sorts argumentation som israelerna använde när de dödade civila i Gaza.
Lästips: en artikel om när tyskarna i Afghanistan såg till att över hundra människor brändes till döds. Undrar vad de kallas: Deutsche Afghanistan-Korps? Eller räcker det med "kolonialkrigande massmördare" månne? Den ansvarige tyske befälhavaren beskrivs så här:
From all accounts, Bundeswehr Col. Klein is no gung-ho heir of the Wehrmacht. He drinks tea, goes to the opera, and worries about his men. When a local Afghan boy was shot at a roadblock, he personally apologized to the family.Familjen var säkert lycklig och tacksam. Det framgår av artikeln att de "allierade" i Afghanistan verkligen inte håller ihop, utan gärna sticker knivar i varandras ryggar. Och angående massakern i Kunduz:
In the end, Kunduz may be the tipping point for NATO, the incident that shattered the myth that the Afghan campaign was about digging wells, building schools, and bringing peace.
"Simple villagers were killed. They were not Taliban," Dr. Saft Sidique of Kunduz Hospital said. "The German airstrike has changed everything. The sympathy for the Germans is gone. Would it be any different for you if your homeland was bombed?"
According to the old saying, there is no better recruiting sergeant than an airstrike. This was a truism on display at a meeting of the Kunduz provincial government shortly after the attack. A number of people there praised the airstrike. But at the end of the gathering Maulawi Ebadullah Ahadi of Chahar Dara, a town where the Taliban rule, raised his hand: "Brothers, each of those killed has a hundred relatives who will then fight against the government. Bombs sow the seeds of hate."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar