Det där med namn på militära operationer verkar ha ändrat karaktär. Jag tar några ur minnet, och det handlar om Andra världskriget.
Operation Torch: de allierade landstiger i Nordafrika 1942
Operation Overlord: Normandie 1944
Operation Barbarossa: Tyskland angriper Sovjet
Operation Weserübung: Tyskland angriper Norge och Danmark 1940
Operation Seelöwe: Tysklands aldrig genomförda invasion av England
Den som kan påvisa att jag minns fel kan ju skriva och klaga! Men det jag vill komma fram till är att förr så var namnen på militära operationer täcknamn för att dölja vad man höll på med. Inte stod doktor Goebbels och vrålade till massorna att "vi håller nu på att planera operation Barbarossa som skall sättas i drift om ett halvår och innebär att vi kommer att anfalla Ryssland"! Nix, vad Barbarossa egentligen innebar höll man så hemligt det någonsin gick.
Idag är det annorlunda. Operationsnamnen verkar vara kläckta av reklambyråer, och vad de innebär tutas ut lång i förväg. Tänk på det roliga namnet "Enduring Freedom"! Följaktligen har helt säkert de indiska maoisterna i sina djungelbaser långt i förväg kunnat få reda på vad fienden tänker göra genom att helt enkelt studera vad regeringen och massmedia säger. (Jag antar att det finns en hemlig sida av det hela också, men att maoisterna har en underrättelsetjänst med tentakler långt in i den statliga maktens korridorer.) Kort sagt: regeringen tillkännager "Grön Jakt" och maoisterna säger "jaha".
Hur är det med "Okända skogen" då? Jo, det lärde jag mig i en artikel i Indian Vanguard att det är det lokala namnet för Abuj Marh, den gröna fläcken på kartan nedan. Om till och med lokalfolket, som bör kunna skogarna som sin egen bakgård, tycker att det här är ett besvärligt område, kan man ju räkna ut att det inte blir lättare för utbölingar från andra delar av Indien att ta sig in där och göra något vettigt.
Man kan fråga vem som kommer att jaga vem i de där bergiga skogarna? Sedan finns ju frågan om den maoistiska armén PLGA ens kommer att bry sig om att vara kvar. Det finns spekulationer om att den helt enkelt flyttar in till städerna ett tag men sedan kommer tillbaka när det är som mest olämpligt för regeringen. Och då kanske man kan ha ordnat till saker på annat håll när man ändå är ute och rör på sig. Ännu så länge har det inte kommit några rapporter om strider med anknytning till offensiven, däremot om övergrepp mot lokalt folk i Chhattisgarh. Men de övergreppen verkar inte skilja sig från vad som förekommit under åratal där. Regeringen har försökt skapa en antimaoistisk milis bland stamfolken, men det har slagit helt fel. Det har blivit terror av vissa stamgrupper mot andra, ödelagda byar och massflykt. Och under tiden har maoisternas makt i delstaten bara ökat.
Man kan notera att Abuj Marh ligger i ett intressant område: i Chhattisgarh och Orissa är maoisterna mycket starka, i Maharashtra är man starka just i Gadchiroliområdet medan jag tror att närvaron är mindre i Karnataka. Men i Mahararashtra finns jättestaden Mumbai som förr hette Bombay, och där lär det finnas maoister som arbetar underjordiskt. I städerna har man inte vad jag vet tillgripit våld ännu, men det finns på programmet.
Under "A" i INDIA på den lilla kartfiguren ovan ligger Västbengalen, och där verkar det ha kommit till ett läge där maoisterna i västra delen av delstaten har bitit sig fast i skogarna, fått omfattande stöd från lokalbefolkningen, och håller ett visst tryck mot själva Kolkata. De stora operationerna för att kasta ut maoisterna tidigare i år kan ses som en generalrepetition för alla parter. Maoisterna flyttade sig litegrann när trupperna kom men håller ändå kvar och verkar ha rätt bra kontroll över läget. Deras ledare kan hålla presskonferenser ute i skogen utan att poliserna som finns någon kilometer bort vågar ingripa.
Det rapporteras att stamfolk beväpnade med pil och båge marscherade in i en stad norr om Kolkata, vilket väckte visst uppseende. De sade att de bara ville visa upp sin kultur att bära pil och båge, men man kan ju undra - vare sig de kom på det här själva eller hade hjälp med det så har nog stamfolken i Indien kommit på att de måste visa upp sig och kräva rättvisa om de skall få någon rättvisa.
4 kommentarer:
Säkert är det så.
Men man kan inte låta bli att undra över hur det går för dom småbönder som tvingas vara kvar när maoisterna drar sig undan. De måste ju försöka överleva på platsen, trots alla invaderande arméer.
Det ruskiga är att folk blir slagna, plundrade, torterade, våldtagna och mördade vare sig de gör uppror eller inte. Med andra ord, ingen större skillnad om uppror pågår eller inte. Men får lokala makthavare och poliser klart för sig att det kan komma en rejäl bakstöt senare kanske de ändå är försiktigare än om de tror att de kan operera helt utan "straffpåföljd".
Om detta vore böndernas egen bedömning är det förstås så. Det är ju så bondeupprpr alltid har fungerat.
Men här tycks det inte vara det - här är det uppenbarligen fråga om någon annan, någon som har möjlighet att dra sig undan och låta bönderna ta stöten. Det låter inte riktigt sympatiskt.
Nja och njä: gissningsvis ser det ut så att en del av maoisternas militära grupper och politiska högre ledning flyttar på sig, men basorganisationerna och milisen torde finnas kvar och fungera mer eller mindre underjordiskt. Ungefär så gick det till i Lalgarh som ju ändå verkar vara ett mer lättillgängligt område än "Okända skogen". Och så fort de framryckande trupperna gör ett felsteg (jag vet inte hur det egentligen går med offensiven) riskerar de att få naxaliter på halsen. Det här kan ju faktiskt bli en ny version av Lalgarh: trupperna maracherar runt ett tag men hittar ingenting.
Skicka en kommentar