Mitt största problem med rättighets-hetsarna är inte så mycket att de kräver pengar för en minst sagt vagt definierad "produkt", det är att de är inskränkta och enfaldiga nog att tro att deras produkt skapades ur tomma intet och inte som ett resultat av hundratals generationers slit och strävan.
Varför inte ta det från grunden: hela samhället kan ses som ett informationsnätverk. Numera spänns (som vi McLuhan-läsare vet) de elektroniska nätverken för omedelbar information runt hela Jorden. Information är en av de råvaror som samhället bygger på. Ett samhälle där information stryps eller regleras hårt kommer sannolikt att få svårigheter med sin utveckling.
Vad händer med ett samhälle där dels kommersiella intressen sätter sig på så mycket information som möjligt för att kunna pressa ut så mycket pengar som möjligt, dels att exempelvis forskare av kommersiella (verkliga eller inbillade) konkurrensskäl försöker dölja information för varandra? Förmodligen detta: Information kommer att förmedlas långsammare, ekonomiskt och politiskt svaga grupper kommer att exkluderas ur informationsflödet, viktig information kan "försvinna". Ett parasitärt överskikt kommer att tjäna grova pengar på det här, men det samhälle de härskar över kommer att stagnera. (Med "samhälle" kan vi också mena "hela världen").
Nå, det finns ju parallella rörelser här, som Open Access som Åsa hänvisar till. En del forskare vill faktiskt få ut sina rön till världen utan att den skall pungslås till det yttersta. Jag funderade i lite vidare banor här, för om man tittar djupare bakom Piratpartiet och dess kamp för fildelning och mot övervakning bör det finnas andra diskussioner om copyright och patent i förhållande till samhället i stort.
I själva verket kanske Piratpartiet, trots att det innehåller en massa mer eller mindre uttalade borgare, är en av de viktigaste krafterna i samhällets ideologiska överbyggnad just nu. När produktivkrafterna genom datorrevolutionen tar ett språng framåt hänger piraterna med, de kanske inte förstår allt vad som händer, men i sin praktiska verksamhet är de mer verklighetsanpassade än exempelvis socialmoderaterna och deras stödpartier som i mycket lever kvar i industrisamhället.
Kanske det är PP som skrämda socialmoderater bör koncentrera sig på snarare än obefintliga "terrorister", om man nu är så rädda för folk som kan förändra samhället. De bryter ner delar av det gamla samhället genom sina kampanjer, kanske de bidrar till att plocka fram nya fina strukturer ur ruinerna.
Jag har en känsla av att jag borde kolla upp närmre vad PP har för synpunkter på just den är typen av frågor som ligger en bit bortom nedladdning av dålig musik eller snokande statliga tjänstemän. Hur tänker man sig fördelning av ersättning mellan företag (som inte uppfinner något) respektive verkligt kreativa och nyttiga uppfinnare och artister?
Samhället är ett informationskollektiv. Vill man rädda samhälle och kollektiv måste informationen vara så fri som det bara går. Det innebär att storbolag, räknenissar och informationsegoister och deras politiska stödtrupper måste hållas kort. Det skall bli intressant att se hur PP fungerar i den politiska hetluften. Kan man se relationerna mellan fildelningsfrågor och gamla tanter och farbröder på långvården och göra politik av det? Då har partiet goda möjligheter att bli en murbräcka för en bättre framtid för alla som bor i den globala byn.
6 kommentarer:
Eftersom Piratpartiets medlemmar omfattar ungefär lika många uttalat vänstersympatisörer som borgare har medlemmarna kommit överens om att inte lägga sig i fördelningspolitiken. Partiet betraktar det helt enkelt som ganska ointressant huruvida ett visst bidrag ökar eller minskar med någon procent, jämfört med saker som medborgarrätt och demokratins grunder.
Däremot lär Piratpartiets politik faktiskt påverka ganska många områden, varav flera ekonomiska. Piratpartiets förespråkar starkt förändrad och begränsad immaterialrätt. Detta stöds av i stort sett all oberoende forskning. Det motsätts däremot av upphovsrättsindustrin och advokatsamfunden då dessa tror sig tjäna pengar och få makt genom de nuvarande systemen. Kreatörer och uppfinnare finns på båda sidor då några tjänar på lagarna och andra förlorar.
Exakt samma argument har använts förr av de som kontrollerat kultur och kunskap. När tryckpressen kom, det självspelande pianot, radion, diskoteken, grammofonen, biblioteken, biografen, kopieringsapparaten, videon, kassettbandspelaren, mp3-spelaren, och nu senast Internet. De skulle alla bli slutet för kreativiteten. Ingen skulle någonsin skapa något mer. Och ändå skapades det än mer varje gång.
Tack för kompletteringen.
Jag har en känsla av att om PP tog tag i väsentliga delar av just fördelningspolitiken - och det innefattar även gamla tanter och farbröder som inte vet ett skvatt om internet - skulle partiet kunna bli en i det närmaste oövervinnerlig moralisk kraft! För det finns väl inga borgerliga kufar i partiet som vill misshandla folk som är gamla, sjuka, arbetslösa etc etc, även om de råkar vara superliberaler?
Herbert Marcuse skrev en essä redan på 1960-talet om den endimensionella människan där han förutsåg att automatiseringen skulle föra till ett omänskligt samhälle av herrar och betjänter (i betydelsen av att de reproduktiva arbetena ökar på bekostnad av de produktiva, dvs restauranger och spritbarer tar över istället för fabriker och grovarbetare som gräver diken för hand) - En form av förslavning:
"inte av den blinda lydnaden och inte av arbetets hårdhet utan av ställningen som medel och inte mål och av reduceringen av människan till ting. Detta är den rena formen av slaveri: att existera som ett medel, som ett ting. Och denna form av tillvaro avskaffas inte därför att tinget är levande och väljer sin materiella och andliga föda eller därför att det inte känner sig som ett ting eller därför att det är ett vackert, rent, rörligt ting. Tvärtom blir organisatörerna och administratörerna i växande utsträckning beroende av det maskineri de organiserar och administrerar, eftersom reifikationen (tinggörelsen, förtingligandet) har en tendens att bli alltomfattande genom sin teknologiska form. "
och
"Kritiken av välfärdssamhället i liberalismens och konservatismens (med eller utan prefixet "ny-") tappning bygger på förutsättningar som inte längre finns i välfärdssamhället utan som hänger samman med mindre utvecklad social välfärd och teknologi. Skuggsidan av denna kritik är dess motvilja mot genomgripande sociallagstiftning och rimliga regeringsåtaganden för andra ändamål än det militära försvaret."
"Den endimensionella människan" som utdraget är hämtat från är klart läsvärd. Marcuse hade inte några större förhoppningar om framtiden, han hade heller inte den bakgrunden som ex. McLuhan som var kommunikationsprofessor. Marcuse såg istället ghettoinvånarna och den tredje världens folk som kommande jäst till sprängdegen.
"Den endimensionella människan" kan förstås även läsas på nätet:
http://www.marxists.org/svenska/marcuse/1964/endim.htm
Jag läste aldrig Marcuse när det begav sig. Något oklart varför, men det kan ha haft något att göra med att jag läste en bok av Louis Althusser och därmed var immun mot nyare kontinental marxism för ett bra tag framåt. Kan ha varit misstro mot den tyska studentrörelsen också. Tyckte nog att det var bättre att läsa Marx än marxisterna, om du förstår vad jag menar.
Marcuse trodde att ghettoinvånarna i USA och tredje världens folk skulle leda revolutionen. Det var väl ingen särskilt bra bedömning, om man säger så. Men med titlar som "Vietnam visar vägen" som ett gäng filosofer gav ut i Stockholm 1974 säger en hel del om vilka man då trodde det var som skulle leda revolutionen.
Gettofolket i USA trodde jag aldrig på. Inte som permanent revolutionär kraft i alla fall. Tredje världen är en annan historia, och historien har ju - till somliga personers förvåning - inte tagit slut. Visserligen är vänsterborgerliga eller socialdemokratiska regimer det man för närvarande kan uppnå där som bäst, men det är faktiskt gott nog. Det gäller såväl valda regeringar i Latinamerika som hårdföra revolutionärer i södra Asien. Det skakar om det världskapitalistiska systemet.
Skicka en kommentar