Slagfältet förflyttas till datorn

Att ockupanterna får stryk på marken i Afghanistan är känt. Efter åtta års krig är motståndet starkare än någonsin. Då kanske man får försöka hitta någon sorts vägledning i datorns virtuella världar i stället? Den här artikeln berättar om hur utvecklingen av datormodeller och förutsägelser om gruppbeteenden, samt förbättrad datorgrafik, antas göra det lättare för analytiker att förstå vilket resultat olika politiska och militära aktioner kan få i Afghanistan. Det enklaste är väl att inse att afghanerna inte vill ha det där kriget? Om nu USAmerikanerna så gärna vill vinna kriget i Afghanistan (hur nu begreppet "vinna" kan definieras, de vet de väl knappast själva) kan de väl göra det i en virtuell värld någonstans där ingen kommer till skada? Hur kan inblandade samhällsvetare för övrigt veta om den reella världens afghaner kommer att uppträda enligt de matematiska modeller som finns i datorerna? Det är skillnad på modeller för hur man tror att motståndare uppträder och det verkliga livets motståndare.

Ämnet med virtuella världar eller virtuella laboratorier har jag haft uppe tidigare på bloggen. Man skulle kunna tänka sig över att här är ett teknologiskt framsteg som borde få vänstern att bli lyrisk, men icke ... Och det är därför vänstern i stort sett inte är relevant längre när man pratar om framtidsfrågor.


Tidigare inlägg där jag ur olika aspekter har behandlat "virtuella laboratorier":
1
2
3
4
5
6
7


Och här är några andra lästips om Afghanistan. En om det uppenbara att USAmerikanerna inte har en susning om hur folk tänker och hur samhället fungerar där. Intressant med tanke på artikeln jag började med, om virtuella världar laddade med matematiska modeller för hur afghaner reagerar.

En annan artikel fick mig att göra jämförelsen med rånaren som ger det tilltänkta rånoffret pengar för att inte själv åka på stryk. Talibanerna får betalt för att inte angripa USA-konvojerna. Undrar vad tappra stamkrigare tycker om det?

Welcome to the wartime contracting bazaar in Afghanistan. It is a virtual carnival of improbable characters and shady connections, with former CIA ^­ officials and ex–military officers joining hands with former Taliban and mujahideen to collect US government funds in the name of the war effort.

In this grotesque carnival, the US military's contractors are forced to pay suspected insurgents to protect American supply routes. It is an accepted fact of the military logistics operation in Afghanistan that the US government funds the very forces American troops are fighting. And it is a deadly irony, because these funds add up to a huge amount of money for the Taliban.

Det verkar rena dårhuset. Men Obama vill skicka dit fler knektar och hoppas väl på att ett under inträffar.

Svenskar finns ju där också. Någon har fantasier om att när mindre vägbomber slår ut fordon med svenskar i så skickar vi helt enkelt bara dit bättre pansrade fordon. Men som en kunnig i vägbombsfrågor uttryckte det (en maoistisk gerillaledare i Indiens djungler): det finns inga minsäkra fordon. Räcker det inte med en tiokilosbomb gör man en fyrtiokilos. Referensen till den intervjun har jag tappat bort, men en artikel från motparten berättar ungefär samma sak. Dessutom kan man ju tillägga att det faktiskt går att tillverka minor som blåser även jättestora stridsvagnar av vägen. Och vad skall man överhuvud taget använda sådana fordon till när det utkämpas ett krig där man inte kan skilja motståndaren från civilbefolkningen i övrigt, och där motståndaren inte har någon tung utrustning eller befästningar som kan vara mål för stridsvagnar? - Ta hem svenskarna!